1. Icke skyddsvärda grupper?

Den förre Justitieministern Beatrice Ask uttalade sig i termer av ”icke skyddsvärda personer” när det avsåg bikers och bikerklubbar i Sverige i samband med presenterandet av ett förslag om att förenkla vräkning av oönskade hyresgäster. 

Uttalandet var utformat enligt följande: Det besittningsskydd för lokalhyresgäster som finns i dag ska inte gynna grupper som inte är skyddsvärda. Vi vill göra det lättare att säga upp hyresgäster med koppling till grov organiserad brottslighet, säger justitieminister Beatrice Ask.
Se: http://www.regeringen.se/sb/d/18793/a/244935

I Regeringsformen 1:2 står bland annat följande: Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet… Det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden … Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället.

Frågeställningar:

Anser du såsom Justitieminister det vara ett korrekt förhållande att en Justitieminister uttalar sig i termer av ”icke skyddsvärda grupper”?

Är detta uttalandet något som den nytillträdda regeringen ställer sig bakom eller tar avstånd ifrån?

———————————————–

2. Utökade befogenheter för Justitieombudsmannen?

JO har fastställt att Polismyndigheter endast äger rätt att fotografera personer, västar m.m i samband med gripande och liknande åtgärder. Under alla andra omständigheter räknas fotografering såsom ett tvångsmedel som kräver de utsattas samtycke.

Polismyndigheterna har likväl i minst sex olika ärenden, samt i ytterligare ett ärende som handlagts av JK, klandrats och erhållit kritik för att utan lagstöd ha fotograferat personer och mc-västar.

Ärendena ifråga har ämbetsberättelseplats alternativt diarienummer: JO 1999/2000 s. 91, JO 2004/05 s. 98 och JO dnr 2366-2007 samt JK dnr 1002-00, JO 3445-2011, JO 3446-2011 samt JO 586-2012.

JO kritiserade i maj 2013, polisens åtgärder och insatser i sju avsnitt i ärendet kring Punisher MC:s julfest, diarienummer: 586-2012. Polisen kritiserades i följande delar:

– Polismyndigheten har inte presenterat några skäl för kvarhållandet av de ifrågavarande personerna under insatsens första timme. De skäl som anförts för kvarhållandet kan inte avse dessa personer. Kvarhållandet av personer som befann sig utanför klubbhuset saknade därför rättslig grund.

– Åtgärden att fotografera personerna saknar också rättslig grund då en sådan fotografering omöjligt kan ha erfordrats för vinnande av utredning av brott!

– Det framstår även som oproportionellt att mitt i vinternatten låta personer sitta  på marken under en så lång tidsrymd som i förevarande fall. Det vill säga, utan överdragskläder i temperatur mellan 0 och +3, beordras sitta emellan 1.45 minuter och upp till 3.30 minuter. Åtgärden strider således mot polislagen 8, den så kallade behovs- och proportionalitetsprincipen.

– Polisen har inte heller kunnat redovisa någon dokumentation rörande användandet av pepparsprej mot ett flertal personer.

– Förutom en kort notering av omhändertagande för avvisande och/eller avlägsnande från området, har polisen inte uppvisat någon särskild dokumentation rörande åtgärden trots att kopior från polismyndigheten rörande insatsen begärts in av JO.

– Polisen har uppgivit att handfängsel använts mot två personer samt hänvisat till protokoll. Trots JO:s begäran har dock inte heller i detta fall JO tillställts begärda dokument.

– En tredje person handfängslades under hela perioden för insatsen. Polisen har inte ens kommenterat denna insats varför de inte heller under denna punkt inkommit med begärd dokumentation till JO.

Payback Sverige har för de utsatta personernas räkning begärt skadestånd från Polismyndigheten på ett sammanlagt belopp överstigande en miljon kronor. Polismyndigheten i Skåne samt Rikspolisstyrelsen har efter över 8 månaders behandlingstid svarat att de ej har för avsikt att utbetala något som helst skadestånd då de bedömer att de inte gjort några faktiska fel.

Frågeställning: 

Är regeringen beredd att verka för att ge JO utökade verktyg och sanktionsmöjligheter så JO inte bara är en tandlös tillsynsmyndighet utan makt att sätta emot när en part upprepade gånger bortser från JO:s kritik, klander och beslut?

————————————————

3. BRÅ-rapporten MC-Brott 1999:6

Justitiedepartementet gav 1997 Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) i uppdrag att utreda mc-klubbarna. Syftet med rapporten var att ge en bred kunskapsöversikt över fenomenet ”mc-gäng”.

Vi citerar de tre viktigaste slutsatserna från rapporten:

Sidan 8: “…så begås merparten av vad som brukar kallas mc-relaterad brottslighet endast av någon eller några medlemmar. Dessa mindre grupper agerar ibland tillsammans med personer utanför gängen. Enligt KUT ska mc-gängen alltså inte förstås som brottsorganisationer i traditionell mening”.

Sidan 30:” I material hos Rikskriminalpolisen i Sverige, framstår inte mc-gängen som brottsorganisationer av klassiskt snitt. Organiserad brottslighet sägs dock förekomma. Det kan till exempel handla om att grupper av medlemmar – ibland tillsammans med personer utanför gängen – ägnar sig åt illegal verksamhet. Men den grupp som ägnar sig åt organiserad brottslighet är i sådana fall inte liktydigt med mc-gänget”.

Sidan 32: KUT:s (Kriminalunderrättelsetjänstens antagande att mc-gängen inte är brottsorganisationer utgår från följande: Det finns ingenting som tyder på att profiten av den brottslighet som medlemmarna begår tillfaller gruppen (mc-klubben). Istället tycks denna delas mellan medlemmen och de som eventuellt har deltagit. Av övriga kan en del varit medlemmar av gänget andra inte. 

Frågeställning:

Sveriges Regering beställde via Justitiedepartementet en rapport från BRÅ rörande fenomenet mc-gäng. Rapporten fastslog att brottsligheten inom mc-miljön utfördes av enskilda medlemmar som tillsammans med någon medlem och/eller personer utanför mc-miljön begick brott. Rapporten baserade slutsatserna direkt på de uppgifter de fick tillgång till av KUT, (Kriminalunderrättelsetjänsten).

Varför har regering och riksdag i Sverige därefter aldrig låtit rapportens slutsatser bli vägledande för alla myndigheters och beslutsfattares arbete mot bikermiljön?

Varför sätter sig Regering och Riksdag över de fakta som Brå fastslog i rapporten (att det är enskilda individer inom bikerkulturen som begår brott utan inblandning av klubbarna) och inriktar såväl polisens som övriga statliga myndigheters arbete mot individerna som begår brott istället för mot mc-klubbarna?

———————————————–

4. Kan regeringen tänka sig att styra upp polisens verksamhet via det årliga regleringsbrevet till att riktas emot verklig brottslighet, inklusive självklart enskilda individers brottslighet inom bikerkulturen, utefter slutsatserna i BRÅ-rapporten MC-Brott 1999:6?

———————————————–

5. Är regeringen beredd att delta i eller medverka till att öppna upp för en dialog med direkta förhandlingar mellan företrädare för regeringen, polisen och Payback Sverige?

Avsikten med dialog och förhandlingar skulle då vara att lösa de uppkomna juridiska mellanhavandena mellan bikerkulturen och Polisväsendet samt att förbättra klimatet mellan bikers och Polisväsendet.