När får polisen DNA-topsa?

PayBack100x60ny2015.PDF

Då det pågår en debatt i media om att polisen utför för få DNA-tester så publicerar vi en artikel om under vilka omständigheter polisen äger rätt att ta DNA-prov. Här ligger också anledningen till att polisen drastiskt minskat DNA-topsningarna.

DNA-topsning

Sammanfattning

Polisen har rätt att DNA-topsa en person vid misstanke om brottslighet som endast har fängelse i straffskalan.

Rättsläge

Lagstiftning

Lagparagraferna avseende DNA-analys hittar vi i Rättegångsbalken 28:12:

12 a § Kroppsbesiktning genom tagande av salivprov får göras på den som skäligen kan misstänkas för ett brott på vilket fängelse kan följa, om syftet är att göra en DNA-analys av provet och registrera DNA-profilen i det DNA-register eller det utrednings-register som förs enligt polisdatalagen (2010:361).

Lag (2010:363).

12 b § Kroppsbesiktning genom tagande av salivprov får göras på annan än den som skäligen kan misstänkas för ett brott, om

1. syftet är att genom en DNA-analys av provet underlätta identifiering vid utredning av ett brott på vilket fängelse kan följa, och

2. det finns synnerlig anledning att anta att det är av betydelse för utredningen av brottet.

Analysresultatet får inte jämföras med de DNA-profiler som finns registrerade i register över DNA-profiler som förs enligt polisdatalagen (2010:361) 

eller i övrigt användas för annat ändamål än det för vilket provet har tagits. Lag (2010:363).

Lagens förarbeten

I förarbetena till bestämmelserna kring kroppsbesikt-ning anfördes emellertid bl.a. att för att det ska vara aktuellt med provtagning bör, liksom vid annan kroppsbesiktning, proportionalitetsprincipen i 28 kap. 3 a § RB tillämpas. Med tillämpning av den principen säkerställs att rena bagatellbrott, där påföljden kan förväntas bli enbart böter, inte kommer att föranleda provtagning på den misstänkte (se prop. 2005/06:29 s. 23).

Likaså framhålls i författningskommentaren att det inte bör vara “aktuellt att ta DNA-prov t.ex. i de fall där det brott som misstanken omfattar ter sig så bagatellartat att påföljden kan antas komma att stanna vid böter” (a. prop. s. 39).

Lagens tolkning och tillämpning

JO fastslog 2009-12-23, i beslut 2703-2008, att det i de flesta fall är fel att registertopsa de individer som är misstänkta för brott som oftast ger böter, även om sex månaders fängelse finns med i straffskalan för brottet. 

DNA-registret får således inte innehålla uppgifter om personer som enbart dömts till böter. Det är därför, anser jag, givet att en enskild inte bör tvingas under-kasta sig den tvångsmedelsåtgärd som register-

topsning innebär annat än i sådana situationer då det kan antas att resultatet av analysen slutligen får registreras i DNA-registret om personen döms för det aktuella brottet. Trots den generella avfattning som bestämmelsen i 28 kap. 12 a § RB fått är det således, enligt min uppfattning, inte tillräckligt att endast konstatera att fängelse ingår i straffskalan för brottet för att ett beslut om registertopsning ska kunna fattas. Det krävs också, vilket tydligt framgår av uttalanden i förarbetena, att påföljden kan förväntas bli annan än enbart böter.

Jag kan därför acceptera den utgångspunkt som anges i Åklagarmyndighetens riktlinjer, nämligen att det vid utredning om brott som endast har fängelse i straffskalan sällan finns skäl att avstå från ett beslut om registertopsning. I fråga om den kategori av brott för vilka föreskrivs böter eller fängelse i ett år eller mera kan emellertid ofta en tillämpning av propor-tionalitetsprincipen ge anledning att avstå från registertopsning. När det sedan gäller brott för vilka stadgas böter eller fängelse i högst sex månader bör utgångspunkten vara att register-topsning inte ska ske. Påföljden för ett brott med den straffskalan bestäms nämligen enligt stadgad påföljdspraxis i normalfallet till böter. Sammanfattningsvis förtjänar polismyndigheten kritik för det inträffade.

Under 2013 aktualiserades ytterligare två fall med direkt bikeranknytning där DNA-topsning blev föremål för nya JO-beslut.

Payback Sverige drev ett fall vidare till JO för utredning där JO, i ärende Diarienr: 1543-2012, ännu en gång fastslog att polisen inte har rätt att DNA-topsa personer som inte är misstänkta för brott där fängelse är normal straffpåföljd varför polisen förtjänade kritik.

I ytterligare ett senare JO-beslut med bikeranknytning under 2013, diarienummer: 5360-2012, kritiserades polisen ännu en gång för att ha genom-fört en DNA-topsning trots att personen ej var misstänkt för brott som i normalfallet renderat honom fängelsestraff.

Råd och Tips

Utefter de olika JO-besluten ovan rörande register-topsning/DNA-topsning så står det klart att lagens tolkning och tillämpning inte ger utrymme för polisen att DNA-topsa utom i de fall där fängelsestraff är normal straffpåföljd.

I alla andra fall bör Polisen JO-anmälas alternativt bör beslutande polis polisanmälas för tjänstefel alternativt grovt tjänstefel.

Länk till Rättegångsbalken:
https://lagen.nu/1942:740

Länk till proposition 2005/06:29:
http://data.riksdagen.se/fil/269BCA09-EFF5-495D-8F18-99F14822E7FC

  • facebook
  • googleplus
  • twitter
  • linkedin