• Hemsida
  • >
  • Payback Sverige
  • >
  • Danska kriminologen Joi Bay om bikerkriminalitet, polistaktik och polisens arbetsmetoder!

Danska kriminologen Joi Bay om bikerkriminalitet, polistaktik och polisens arbetsmetoder!

Den mycket ansedda danska kriminologen Joi Bay, som för övrigt framlevt sex år inom bikerkulturen och därmed förstår bikerkulturen inifrån, har bland annat skrivit om olika bikerkulturella företeelser. Vi ska här citera en del av vad Joi Bai egentligen uttalat:


Den danske kriminologen Joi Bay som vistats flera år i “biker”-kretsar tyckte att medierna  hade fel utgångspunkt och var ensidiga i sin granskning.

— Själva beteckningen “kriminell mc-klubb” är i sig missvisande, sa han. Den är ett resultat av en felöversättning av engelska frasen “Outlaw biker gangs”, som inte betyder “kriminell”, utan “fredlös”.

— Över huvud taget går det inte att använda sig av fakta om de amerikanska förlagorna för att beskriva de skandinaviska klubbarna eftersom dessa har sin egen historia, ansåg han.

Och att definiera klubbarna som kriminella organisationer är även det felaktigt. Den typen av organisationer har en profitmotiverad kriminalitet som mc-gängen saknar, hävdade han.

— Kriminalitet är bara en del, och en underordnad sådan, i den här subkulturen. Personerna är inte kriminella på heltid.Det finns också medlemmar som är tatuerare, mc-mekaniker eller syssla med inkasso och svartjobb — bara försörjningssättet stärker deras identitet och utanförskap.

Lika fel har medierna när de rubricerar våldsamma konflikter mellan Hells Angels och Bandidos som krig om narkotikamarknaden sa Bay.

— Deras konflikter bör snarare definieras som fejder, där klubbarnas anseende står på spel. Det rör sig om en långsam process, där våldet eskalerar och kulmen blir sammanstötningar med dödlig utgång.

Han poängterade att mc-klubbarna är en del i ett politiskt spel där både medier och politiker deltar, något han tyckte journalister verkade vara ointresserade av att skriva om.

”Fel taktik”

Den danske kriminologen Joi Bay, vid Köpenhamns universitet, anser att polisens syn på vad som driver de kriminella så kallade outlaw-klubbarna, med Hells Angels och Bandidos i spetsen, är fel. Detta leder till en felaktig taktik från polisens sida.

Hans resonemang går ut på att polisen behandlar Hells Angels som en professionell kriminell verksamhet som följer kapitalistiska principer. Om förhållandet mellan omkostnader och förtjänster minskas, exempelvis efter en polisrazzia, så förväntar polisen sig att verksamheten stängs.

Men polisens antaganden håller inte, enligt Joi Bay. Han anser att mc-gängen är en subkultur, där varken kriminaliteten i sig själv eller avkastningen i form av pengar eller makt är drivkraften för gängmedlemmarna. Drivkraften är istället värden som ära, stil, respekt och brödraskap, kombinerat med intresse för bland annat speciella motorcyklar och tatueringar.

De brott de svenska medlemmarna i Hells Angels och Bandidos är dömda för är framförallt misshandel, olaga hot, trafikbrott och fusk med tull och avgifter. Brott som vanligen förknippas med organiserad brottslighet har det funnits få bevis för. Polisen har emellertid långtgående misstankar om att medlemmar i Hells Angels och Bandidos sysslar med organiserad brottslighet – inte minst för att flera av dem driver inkassofirmor, vaktbolag och dörrvaktsverksamhet.

Men Joi Bay argumenterar att gängmedlemmarna inte startar firmor för att begå brott, utan för att utnyttja sina kvalifikationer och skapa sig ett sammanhang mellan förvärvslivet och livet som bikers.

Knarkhandel

Polisen i Sverige anser sig också ha starka skäl att tro att outlaw-klubbarna handlar med narkotika. Antagandena bygger på utländska exempel, bland annat i Danmark och Nordamerika, där medlemmar i Hells Angels har fällts för grova narkotikabrott.

I Sverige finns egentligen bara ett större narkotikafall som har anknytning till mc-gäng. Det var flickvännen till en nu utesluten Hells Angelsmedlem som dömdes för haschsmuggling.

Om narkotikahandeln säger Joi Bay att, som i alla subkulturer där illegala droger används, kommer några att specialisera sig på att skaffa dessa.

Överhuvudtaget är det så att när gängmedlemmar är inblandade i brott, så är det en kriminalitet som är förbunden med deras subkultur, anser han. Våldet och morden är knutna till subkulturens ärobegrepp och symboliska territorier.

Eftersom kriminaliteten är inlemmad i subkulturen fungerar inte polisens stresstaktik, utan är snarast stärkande, enligt Joi Bay.
Pressen från polisen förstärker den kollektiva upplevelsen av att gängmedlemmarna är outlaws – utstötta och fredlösa – och bekräftar därmed deras egen myt.

Payback Sveriges kommentar

Joi Bays uttalanden om bikerkulturen är intressanta och kan här användas för att ge svar på tal till Jan Hansson, operativ chef för polisen i Blekinge. I nedan länkade artikel menar han att konflikter inom bikerkulturen har sitt ursprung i en kamp om marknadsandelar och i att klubbarna gör allt för att försvara sina andelar. Då detta är ett vanligt påstående från polisrepresentanter förtjänar det att poängteras att konflikter inom bikerkulturen aldrig har sitt ursprung i någon form av kamp om markandsandelar. Det är och förblir ett påstående som polisen gång på gång drar upp för att i sin tur vidimera påståenden om att olika bikerklubbar är kriminella organisationer.

Konflkter iom bikerkulturen står att söka i personliga motsättningar som eskalerar bortom kontroll och drar in klubbarna bakom personerna eller i att en förening inte accepterar traditionella regelverk inom kulturen.

Intressant är även att Bai uttalar vad kulturen alltid sagt rörande polisförföljelser: Att polisens störa och förstöra taktik inte får avsedd effekt mot bikerklubbarna utan istället fungerar stärkande inom kulturen och inom klubbarna och ökar all form av sammanhållning!

Polisens tänk är här fel, Polisen agerar utefter hur en polis skulle reagerat i samma situation. Men, bikers och poliser har inget gemensamt. Vi lever i helt skilda världar och det är helt olika personligheter som blir bikers än som blir poliser och däri ligger ett stort tankefel i polismyndigheternas tankegångar. Bikers blir förbannade över förföljelser och än mer övertygade i sin hängivning för sin klubb, sin kultur och sin valda livsstil där en polis ger upp och känner skulle känna sig mäktigt stressad om de utsattes för samma behandling. Däri ligger skillnaden.

Artikel

  • facebook
  • googleplus
  • twitter
  • linkedin