Nättidningen Payback    ISSN: 2000-2467   
                                                 
 ABATE Sveriges Officiella nättidning                             Blogg: http://payback-name.blogspot.com/   

                                                Startsida       Arkiv        Innehåll        Kontakt/Material        Support/Annons       Utgivare                       
 


Ledare                                                                                                                       01                            

Sanningen om bikerkriminaliteten                                                                          02
Konsekvenser av "Rambeslut om kampen mot organiserad brottslighet"            03
Förtalsanmälan till Justitiekanslern                                                                        04

Brå:s Rapport 2008:22, 14 projekt mot organiserad brottslighet                        05            
Lasse Wierup och boken Svensk Maffia                                                                06

Krönika    - Renzo Aneröd                                                                                      07

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nyheter:  Nu finns även en blogg kopplad till nättidningen för inlägg av kortare kommentarer rörande olika tidningsartiklar som tillkommit i mellantiden av olika Payback-nummer:  http://payback-name.blogspot.com/
Nytt är även att företag, organisationer, klubbar, tidningar eller liknande kan köpa annonsplats på startsidan. 3 000 kronor per utgivningsår (4 nummer) för länkad logga eller banner! Maila: Loggan eller bannern till
peter@payback.name
samt inbetala samtidigt beloppet på
bankgiro: 5394-9392.                                      
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ledare           01

Välkommen till det första numret av nättidningen Payback. En nättidning vars huvudsakliga mål är att verka för att öka förståelsen kring och informera om bikerkulturen, dess olika företeelser och drivkrafter. (OBS! Även om nättidningen fokuserar på utredningar, lagförslag m.m. riktade gentemot bikerkulturen träffar självklart texterna även andra personer och organisationer med intresse för desamma frågor!!)

Detta första numret är dock lite annorlunda. Det kan sägas vara en spark i skrevet åt alla bikerkulturens belackare. Det är nämligen ett temanummer om bikerkriminaliteten vars artiklar skall lotsa läsarna mot det oundvikliga. Men nu går jag händelserna i förväg. Låt mig först berätta om de enskilda artiklarna:
Den inledande "Sanningen om bikerkriminaliteten" innehåller den första statistiska sammanställningen och jämförelsen över åren, rörande bikerkriminaliteten. Här kan du för första gången i faktiska siffror se den statistiska sanningen om bikers inkassobrott, utpressningsbrott och det "dödliga våld" som boken Svensk Maffia ordar så vitt och brett om. Jag lovar att du kommer att bli förvånad och vad mera är: siffrorna, är i motsats till boken Svensk Maffias alla svepande anklagelser, kontrollerbara mot källorna!!
Den andra artikeln rör och genomgår ett mycket allvarligt och integritetskränkande riksdagbeslut, vilket sorgesamt nog klubbades igenom under nästan komplett mediatystnad: "Rambeslut om kampen mot organiserad brottslighet". Detta beslut ger bland annat lagliga möjligheter att besluta om juridiska personers (läs: ideella föreningar, såsom mc-klubbar) avveckling av verksamheten, tillfällig eller permanent stängning av de juridiska personernas inrättningar (läs:klubblokaler) samt vidare förstärkta möjligheter till utökade straff om en person anses ha begått ett brott som led i en s.k. brottslig verksamhet. Dessa två inledande artiklar säger oss två ting:
1. Dels att bikerkriminaliteten är en verklighetsfrämmande och fabricerad myt som blåsts upp med gemensamma krafter av media och polis i avsikt att öka lösnummerförsäljning såväl som tilldelade resurser, och som politiker och allmänhet bara alltför villigt accepterat såsom varande sanning i brist på motsatt information.
2. Om inte bikerklubbarna snart skall vara förbjudna att verka och vara ett minne blott måste kampen riktas mot begreppet "kriminella mc-gäng". Kan begreppet i domstol förklaras vara felaktigt, missvisande och vad mera förtal kan vare sig rambeslut eller de ovan specificerade sanktionerna riktas mot enskilda bikers eller bikerklubbar.

Min tredje skrivelse består därför följaktligen av en förtalsanmälan mot.., ja läs själv min anmälan till Justitiekanslern och ta reda på vilka aktörer jag anmält!!

Mitt fjärde bidrag i detta nummer är en genomgång av Brå:s Rapport "14 projekt mot organiserad brottslighet" som innehåller en hel del matnyttig information samt en del synnerligen intressanta uttalanden och formuleringar rörande mc-miljön.

Det femte och sista av mina egna bidrag är en kortfattad, kritisk granskning rörande boken Svensk Maffia, dess uppläggning och hur den väljer att  handskas och arbeta med ett valt material tills det stämmer med de slutsatser och den förutbestämda "sanning" författarna velat presentera.

Sist men absolut inte minst har därefter en eminent medarbetare lämnat bidrag till denna nättidning: dokumentärfilmaren och författaren Renzo Aneröd med Krönika. Really good stuff av fantastiska skribenter!!

Avslutningsvis vill jag bara ta upp vad alla ni som läst, upprörts och nu vill bidra till att göra nättidningen till en framgångsrik och viktig opinionsbildare i bikerfrågor kan hjälpa till med:
- Artiklar och skrivelser. Har du något du vill delge nättidningens läsare: information, genmälen, berättelser, artiklar, synpunkter, frågeställningar eller liknande så mejla in materialet till: 
peter@payback.name 
Se vidare under
Innehåll - Avdelningar för att se framtida innehåll i nättidningen Payback.
- Tipsa folk du känner om nättidningens existens. Informera om Payback på bloggar. Länka till sajten m.m.
- Ekonomiska bidrag. Då Payback är helt beroende av bidrag från sina läsare och sympatisörer är alla tillskott som bidrar till tidningens överlevnad välkomna. Varje person/klubb som skänker minst 500 kronor får sitt namn publicerat under sidan
Donera, om inte meddelande på insättningsblanketten eller per mail erhållits om att givaren vill vara anonym. Bankgiro:
5394-9392, kontohavare: Peter Schjerva.

Ett litet tips bara: Om ni tycker texterna är för många och långa så skriv ut hela nättidningen och läs i lugn och ro,  när ni har tid och möjlighet.

Nummer 2 utkommer 15 april och kommer bland annat att innehålla artiklar angående Polismetodsutredningen (Ju 2008:01) samt en genomgång av det ytterst långtgående beslutet om "Förverkande av utbyte av brottslig verksamhet" (Proposition 2007/08:68) samt vad ni läsare försett mig med under tiden.

Ride Free or Die Trying!!

Peter Schjerva
2009-01-15

Förläggarupprop: Nedanstående text, Sanningen om bikerkriminaliteten, utgör ett av cirka 30 kapitel jag sammanställt till en bok i avsikt att förklara och avkoda bikerkulturen och dess bakomliggande filosofi, moral, tankesätt och begreppsvärld. Jag utmanar härmed Sveriges samtliga förlag och förläggare: Våga stå upp för de demokratiska rättigheterna i allmänhet och yttrandefriheten i synnerhet -  Stick ut hakan och publicera den kompletta motbilden, den första stora boken på svenska som aspirerar på att spegla, tolka och beskriva bikerkulturen utifrån bikerns perspektiv.
Maila:
peter@payback.name

Tillbaka till artikelns början                                                                  Tillbaka till sidotopp 



Sanningen om bikerkriminaliteten                             02
(Utdrag ur en kommande bok om bikerkulturen)

Skrönorna om bikerklubbarnas kriminalitet har med åren byggts ut och förmerats för att numera ha uppnått rent legendariska höjder. Polisen har med stora, yviga, svepande drag målat upp en mörk och hotfull bild av bikers såsom farliga och gravt kriminella element samt av bikerklubbar som ett hot mot själva samhällets existens och fortlevnad. Press och TV har helt samvetslöst och med förvånansvärd skicklighet förmått kopiera nästan hur långa stycken som helst ur polisens olika rapporter och pressmeddelanden utan att någonsin vare sig granska eller ifrågasätta informationens kvalité eller beskaffenhet. Det förunderliga är att detta kunnat ske under s.k. "fullständig radiotystnad" då motparten (läs: bikerkulturen) aldrig fått möjlighet till varken replik eller genmäle.

Det är därför hög tid att presentera de faktiska siffrorna gällande kriminaliteten ibland specifika bikers. De källor som finns att tillgå är Brå: s rapport MC-Brott 1999:6, sammanställd av Roger Sundberg,  samt Sveriges Radios granskning av mc-gängens kriminalitet från 2007.

Låt oss fastslå: Både BRÅ och Sveriges Radio har bara fått tilldelat sig material från Rikskriminalpolisens Kriminalunderrättelsetjänst KUT. Därför skall heller ingen skugga falla över dessa parter. All kritik i nedanstående avsnitt riktar sig därför emot den materialansvariga parten, polisen, som underlåtit att tillställa utredarna ett fullödigt underlag som kunde gett en rättvis, klargörande och heltäckande statistisk sammanställning över bikers och bikerklubbarnas kriminalitet.

Nåväl: Det utlämnade materialet, det utlämnade, uppfyller inga som helst krav på vetenskaplig objektivitet eller rättvisande urval. Varför? Jo, statistiken ifråga sträcker sig mellan 1987-2007. Då 68 brottsrubriceringar inneburit att personen ifråga överlämnats i socialtjänstens vård, sista gången så sent som 2004, måste jag utgå ifrån att materialet till stora delar inte är hänförligt till densamma tid som individerna ifråga varit medlemmar i någon mc-klubb. Detta då personerna varit minderåriga vid tiden för brotten och därför saknat alla förutsättningar att kunna vara medlem i en mc-klubb. Vidare bildades Dirty Dräggels MC (sedermera Hells Angels MC) runt 1987 och Morbids MC (sedermera Bandidos MC) 1991 vilket innebär att flertalet, i undersökningen ingående personer, inte heller kan ha varit medlemmar i någon klubb vid brottstillfällena då deras klubbar vid brottstillfällena helt enkelt inte existerade. Då undersökningen (SR: s) dessutom avser medlemmar i HA, Bandidos och Outlaws finns ännu ett statistiskt aber. Dessa kom till Sverige först 1993, 1995 respektive 2001 varför ännu fler år, medlemmar och åtalspunkter borde strykas samt plockas bort ur registret och statistiken. (Dessutom bildades och upphöjdes andra avdelningar i samma klubbar vid ännu senare tidpunkter)

Varför nämner jag då detta? Jo, dels för att ni skall förstå hur och varför statistiken högst medvetet manipulerats, friserats och skräddarsytts, av polismyndigheten innan den lämnades ut till BRÅ och SR, i avsikt att erhålla så hög brottslighet som möjligt ibland dessa individer. Vidare för att påvisa att statistiken är irrelevant och högst avsiktligt missvisande då den omfattar en mängd brott och årtal då individerna antingen var minderåriga eller icke var medlemmar alls i någon mc-klubb, varför också brottsligheten är högst ointressant i sammanhanget!

Vad mer kan sägas om statistiken? Jo, är polisen beredd att bruka dylika smutsiga knep, i enda syfte att förmera och förstora brottsligheten bland bikers, visar detta väl också med all önskvärd tydlighet, både med vilken ärlighet de normalt handskas och förfar med sanningen samt även hur långt de är beredda att gå, vad gäller att vinkla, förvanska och förfalska sanningen. Dels för att rädda hem fler miljarder till sin egen budget och dels för att få bikers att löpa gatlopp i pressen!!

Angående urvalet vill jag också citera två oberoende källor som var för sig kan sägas bekräfta ovanstående slutsatser. Först ur boken ”Svensk Maffia”, sidan 48: "Majoriteten av Hells Angels-männen hade straffats redan innan de gick in i mc-klubben. Men även om både dråp, grovt vållande till annans död och grovt rån finns med på listan över tidigare brott så var stölder, trafikbrott och misshandel och andra mindre allvarliga brott det dominerande under deras tid som icke Hells Angels medlemmar.” Detta uttalande bekräftar att brottsligheten inte startat med klubbinträdet utan varit en del av personens liv redan innan, vidare säger det att personerna ifråga dels begått allvarliga brott och dels många brott före klubbinträdet. Brott som självklart skulle varit raderade och inte orättfärdigt belastat och förstorat kriminaliteten ibland bikers.

Vidare ur Brå: s rapport 1999:6, MC-Brott, sid. 37: ”Ur materialet är det omöjligt att avgöra i vilken mån individen begått de brott som han straffats för under tiden för sitt medlemskap i mc-gänget. Det är troligt att en del (okänt hur stor) av brotten har begåtts innan individen blev medlem. Det faktum att åtalsunderlåtelse på grund av ålder förekommer relativt flitigt, är möjligen ett tecken på att den del av brotten som har begåtts innan individen blev medlem kan vara större.”

 Tabell 1: Statistik över bikers faktiska kriminalitet i siffror

Antalet åtalspunkter som lett till fällande domar och strafförelägganden --1998 avser 100 st. medlemmar i Hells Angels och Bandidos (Källa: Brå:s rapport MC-brott 1999:6. )
1987-2007 avser 112 medlemmar i Hells Angels, Bandidos, Outlaws samt i deras undergrupper. (Källa: Sveriges Radios granskning, juni 2007)

 

Brottstyp

--1998

1987-2007

Trafikbrott och tillgrepp av fordon

 

 

Trafikbrott (fortkörning, olovlig körning, rattfylleri, m.m.)

176

401

Tillgrepp av fortskaffningsmedel (inkl. försök)

35

45

Summa Trafikbrott

211

446

Våldsbrott och hot

 

 

Grov misshandel och misshandel (även medhjälp och försök)

83

118

Våld och motstånd och hot, våld, förgripelse mot tjänsteman

35

68

Olaga tvång, olaga hot och olaga frihetsberövande

32

42

Ofredande och hemfridsbrott

8

10

Människorov

6

1

Övergrepp i rättssak (även medhjälp) och mened

6

17

Dråp

1

1

Mordbrand

1

0

Mord eller dråp och misshandel med dödlig utgång

0

0

Mord- och dråpförsök

0

3

Olaga intrång

                              0

3

Grov fridskränkning

0

1

Våldsamt upplopp

0

1

Falsk tillvitelse

0

1

Uppvigling

0

1

Summa Våldsbrott och hot

172

267

Egendomsbrott, häleri och rån

 

 

Grov stöld och stöld (även försök, medhjälp och förberedelse)

93

84

Grovt häleri och häleri

24

65

Grovt rån och rån (även försök och förberedelse)

37

37

Snatteri

10

10

Summa Egendomsbrott, häleri och rån

138

196

Vapenbrott och explosiva varor

Olaga vapen- och ammunitionsinnehav

61

65

Brott mot knivlagen

19

39

Brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor

6

5

Olovlig införsel av vapen

1

0

Summa vapenbrott o explosiva varor

87

109

Smuggling och droger

 

 

Narkotikabrott (främst innehav/bruk, även grovt narkotikabrott)

29

149

Brott mot varusmugglingslagen (bland annat narkotika), även försök

10

 9

Alkoholdrycker: olovlig (t) försäljning och innehav, tillverkning

9

13

Dopingbrott

2

            27            

Summa Smuggling och Droger

50

198

Bedrägeri och utpressning

 

 

Grovt bedrägeri och bedrägeri (även medhjälp och försök)

4

6

Utpressning (även försök)

4

27

Förberedelse till bruk av falska sedlar

2

0

Urkundsförfalskning/brott mot checklagen/förskingring

2

6

Skattebrottslagen

0

5

Bokföringsbrott

?

6

Brott mot Inkassolagen

?

6

Summa Bedrägeri och Utpressning

12

56

Övrigt (Främst 28 fall av skadegörelse men också två fall av vållande till annans död, varav ett grovt)

86

58

Totalt

756

1 330

 

 

 

Kommentarer och slutsatser över materialet i Tabell 1:

1. Brott mot inkassolagen, 6 stycken. I alla år har vi lyssnat till polisens beskyllningar om hur bikers och bikerklubbarna systematisk utövar olaga inkassoverksamhet i stor skala. 6 fall?! Get real! Har polis och åklagare under 21 år inte lyckats leda mer än sex ynka fall i bevis och till fällande dom så shut the fuck up! Ett välment råd till Sveriges högsta polisledning: Visa lite stake, för en gångs skull, och ta konsekvenserna av era handlingar. Gör avbön, be offentligen om ursäkt samt sparka de högst ansvariga för denna exempellösa smutskampanj riktade mot bikers och bikerklubbarna

Det mest skrämmande är dock hur enkelt polisen kunnat manipulera och vilseleda så många enskilda människor och yrkesgrupper, under så många år, utan att någon enda person under hela denna period begärt pappren på bordet eller själv tagit fram fakta bakom alla lösa anklagelser. "Alla" har lika okritiskt accepterat polisens utsagor såsom varande Guds egna ord i dess renaste form och därför den enda och absoluta sanningen. Med synnerligen enkla medel hade vilken rättsivrande journalist eller politiker som helst i detta land, kunnat begära fram bakgrundsmaterialet. Sammanställt statistiken. Synat. Lagt korten på bordet och avslöjat bluffen.

Den viktigaste lärdomen vi måste dra av detta är att det går att anklaga i stort sett vem som helst för vad som helst om bara tre viktiga kriterier är för handen.

A) Parten du anklagar måste utgöras av en grupp du tidigare anklagat och fördömt upprepade gånger i svepande och ospecificerade ordalag och därigenom undergrävt allt förtroende för parten i fråga. Du kommer då inte riskera att angripas av några som helst tillskyndande försvarare.

B) Parten du anklagar måste utgöra en politiskt svag grupp som du därvid med enkla medel kan förhindra utnyttja sin lagstadgade yttranderätt.

C) Du måste själv ha så mycket in- och upparbetat förtroende, både bland samhällets maktbärare och maktens granskare, att ingen ens skulle drömma om att ifrågasätta, än mindre betvivla dina kungsord.

Till sist vill jag be er hålla detta i minnet medan ni läser resten av boken såväl som i resten av ert liv. Allt är inte som det verkar. Allt är inte heller nödvändigtvis sant bara för att det sägs ofta och/eller av många. Så bygger man en sanning av en lögn både i diktaturer och i demokratier. Det kallas hjärntvätt, manipulation och indoktrinering oberoende samhällsordningen. Makthavarna är desamma och propagandan identisk, bara motiven och den dolda agendan skiftar!

2. Utpressning.

Grundfakta: 27 fall på 21 år och 112 personer.
27 fall/112 medlemmar = 0,241 brott/person
27 fall/21 år = 1,286 brott/år
1,28/112 = 0,011 brott per person och år

Ett samhällshot? Knappast! Satt i perspektiv: 1,28 fall per år och 0,011 brott utslaget per år och medlem. Ännu mera fjäll har fallit från ögonen och sanningen har blivit uppenbarad. Sanningen att, mer eller mindre allt, polisen säger om bikers, är lögn, grov lögn och förbannad dikt! Så har ännu en profet och hans falska frälsningslära avslöjats och sänts tillbaka till det helveteshål han kravlade sig upp ifrån. Ty sett i detta perspektiv, med specifika siffror i svart på vitt, inser nog de flesta att sagan om bikers som samhällshot är just bara en saga.

27 fall på 21 år och 112 medlemmar av utpressning kan inte med bästa vilja i världen vare sig kallas samhällshotande och systemhotande eller vara systematiskt iscensatt!!

3. Trafikbrotten svarar för 34,4 %, Narkotikabrotten för 11,4 %. Förhållandevis höga och ökande siffror för dessa brottskategorier. Trafikbrotten mestadels på grund av den ständigt ökande kontrollen, övervakningen och punktmarkeringen. Narkotikabrotten på grund av att eget bruk under perioden kriminaliserats då nästan samtliga brott går att finna under denna kategori. (För vidare kommentarer kring trafik- och narkotikabrott, se kapitlets två avslutande stycken)

4. Ur Brå: s material kan man även utläsa att 25 av mc-klubbarnas 100 medlemmar var helt ostraffade och att ytterligare 22 medlemmar hade högst ett par ärenden på sig. Däremot svarade 25 individer själva för 2/3 av den sammantagna brottsligheten, 505 av 756 åtal, samt 111 av 151 års fängelse. Vad berättar då dessa fakta berätta för oss? Jo, att en liten klick av medlemmarna svarar för en väldigt stor del av brottsligheten. Detta i sig, bevisar och talar ju starkt för att det inte är klubbarna utan de enskilda medlemmar, som själva eller tillsammans med utomstående står för de kriminella aktiviteterna. Ty hade kriminaliteten varit styrd och beslutad av klubbarna hade brottsligheten varit tämligen jämnt fördelad över medlemmarna.

Vidare, för att fog skulle finnas att kalla mc-klubbar för kriminella organisationer skulle också samtliga medlemmar nödvändigtvis vara fällda för samma brott, vid ett och samma tillfälle. Alternativt måste klubbarna beslås med att antingen ha kriminalitet som yttersta idé och metod eller att ha fattat beslut om kriminella handlingar, utfört desamma samt att det ekonomiska utfallet av handlingarna, tillfallit klubben. För att detta skulle vara fallet har aldrig ens skuggan av ett bevis framlagts!!

Liknande tankegångar uttalar och följer Janne Flyghed, professor i allmän kriminologi, i kapitlet Externa Experter om bikerkulturen. "Kriminella mc-gäng skulle vara en adekvat benämning om det finns sådana som har som huvudsaklig verksamhet att begå brott och att detta omfattar samtliga personer som är medlemmar."

5. Bikerstatistiken Brå: –1998:

Grundfakta: 756 åtalspunkter och 151 års fängelse på 100 medlemmar och 12 år.
756 åtalspunkter/100 medlemmar = 7,56 per individ/12år = 0,63 åtal per år och medlem.

Statistik över antal domar finns inte tillgänglig när det gäller Brå: s undersökning.

Bikerstatistiken 1987—2007:
Grundfakta: 1330 åtalspunkter och 284 års fängelse på 112 medlemmar och 21 år
1330 åtalspunkter/112 medlemmar = 11,87/medlem/21 år = 0,56 åtal per år och medlem
Antalet domar: 621 st. =/112 medlemmar = 5,54 domar/21 år = 0,26 domar per år och medlem.

Cirka ett halvt åtal per år och medlem i snitt. Kan då dessa tal sägas bekräfta polisen och medias anklagelser rörande bikers och bikerklubbarnas omfattande kriminalitet? Nej, tvärtom. Siffrorna är överraskande låga och modesta och utgör istället ännu ett bevis för att bikerkriminaliteten är de enskildas kriminalitet och inte klubbarnas.

Ett annat intressant faktum är att antalet åtal per år och medlem jämförelsevis är lägre under perioden 1987-2007 än under perioden –1998 i Brå: s statistik. Detta bevisar att brottsligheten de facto sjunker och inte ökar ibland bikers. Således precis tvärtemot vad polis och media hela tiden låter påskina!!

 Tabell 2: Statistik över systemhotande brottslighet inom bikerkulturen.

 

Brottstyp

--1998

--2007

Misshandel

83

118

Mord, Dråp, Människorov, Stämpling

  7

   5

Vapenbrott

87

109

Våldsamt motstånd, Hot eller Våld mot tjänsteman

35

 68

Ofredande, Hemfridsbrott, Övergrepp i Rättssak, Mened

                  14

27

Olaga tvång, Olaga hot, Olaga frihetsberövande

32

42

Utpressning

 4

27

Totalt

                262

                396

Kommentarer och slutsatser över materialet i Tabell 2:

1. Bikers hade i Brå: s material under åren 1987 till och med 1998 begått
262 systemhotande brott/100 medlemmar = 2,62 brott/person.
262 brott/11 år = 23,8 brott/år
23,8/100 = 0,238 brott per person/år

Bikers hade i SR: s granskning under åren 1987 till och med 2007 begått:
396 brott av systemhotande karaktär/112 medlemmar = 3,54 brott/person och år.
396 brott/21 år = 18,9 brott/år
18,9/112 = 0,168 brott/person/år

2. Brotten av så kallat systemhotande karaktär har, i motsats till vad polisen uttalar, således inte ökat. Tvärtom, minskar de allteftersom. Så har polisen medvetet simulerat fram en skräckvision av bikern som ett systemhotande vidunder. Denna imaginära vision är dock icke byggd på vare sig sanning eller fakta. Nej, den är byggd uteslutande av drömmars stoff och fantasterier samt på en het önskan om större resurser, förbättrade övervakningsmöjligheter samt ett nytt super-FBI. Som stöd för detta mitt påstående kallar jag härmed polisen själv till vittnesbåset, i form av Rikskriminalpolisen: Samtidigt menar Rikskriminalpolisens Kriminalunderrättelsetjänst KUT "att rädslan tycks vara större än befogat. Faktiska hot och faktiskt utförda hämndaktioner, motiverar inte den upplevda omfattningen av de problem som rättsväsendet kan möta i samband med mc-gängen. ... finns en rädsla som endast delvis är berättigad. Enligt KUT får såväl polis som medier ta på sig en del av skulden för denna omotiverat stora rädsla. De har båda dramatiserat gängen och på så sätt medverkat till att spä på rädslan… På så sätt har medier och polis också förstärkt mc-gängens systemhotande karaktär." (Citat ur Brå: s rapport 1999:6, MC-Brott)

En annan tveksamhet vad avser statistiken rörande systembrottslighet utgörs av själva brottskategorierna. Utgör nödvändigtvis samtliga brott mot vapenlagen och alla misshandelsfall en systemhotande verksamhet? Måste innehavet av en pistol eller ett liknande föremål förutsätta att någon hotar själva samhällssystemet och planerar att ge sig på statsministrar, vittnen eller någon "höjdare"? Skulle man inte kunna tänkas inneha ett vapen i syfte att t.ex. skydda sig själv? Måste det faktum att man som biker slår ner en person som utmanar eller provocerar en t ex i ett gatuslagsmål, med automatik innebära att man är ett hot mot stat och säkerhet i ett land? Om ett misshandelsfall innefattar att man klår upp ett vittne som skall vittna emot en i kommande rättegång då är misshandeln självklart en systemhotande handling, ja. Men "vanliga" misshandelsfall kan ju inte med bästa vilja i världen kategoriseras såsom systemhotande varför statistiken borde uppdelas i ovidkommande och adekvata, systemhotande misshandelsfall. Antalet systemhotande brott hade då självfallet blivit väsentligt mycket lägre avseende bikers vilket förmodligen är orsaken till att denna naturliga uppdelning inte heller ägt rum!

Jag skulle vilja avsluta detta kapitel om bikerkriminaliteten med två citat och en avrundande kommentar. Först ut är ett citat ur boken Olja, krom och manlig gemenskap: Stephen Lyng och Mitchell L. Bracey, JR - Den enda procenten berövas gadden: "Även om Änglarnas utforskning av gränserna för den egna livsstilen förledde vissa klubbmedlemmar att begå smärre lagbrott, var de i sitt allmänna mönster av kriminella aktiviteter inte annorlunda än andra män från underklassen. Men deras subkulturella identitet och särpräglade stil gjorde dem till väl synliga måltavlor för polisiära åtgärder. Enligt Thompson utsattes Änglarna i samband med sina träffar rutinmässigt för polisens trafikkontroller, vilket ledde till åtskilliga åtal för mindre överträdelser som normalt skulle ignorerats.. Den primära effekten av denna praxis blev att brottsregister för klubbmedlemmar upprättades genom en process av selektiv lagtillämpning. Änglarna kanske inte bröt mot lagen oftare än andra motorcyklister, men de blev mycket oftare än den mera slätkammade majoriteten uppskrivna för de överträdelser de begick. Det kriminella mönster som utvecklades bland Änglarna under dessa år skapades alltså lika mycket genom den av polisen utövade sociala kontrollen som på grund av enskilda Änglars benägenhet för brott." Avsnittet refererar till Hunter Thompson och hans bok Hell´s Angels.

Mitt andra och sista citat väljer jag ur boken ”Svensk Maffia”, sidan 82.”..här var det ordningspolisen med piketstyrkan i spetsen, som fick i uppdrag att punktmarkera mc-klubbarnas medlemmar och supportrar ute på stan och i trafiken. Mängder av anmälningar skrevs om rödljuskörningar, bristande bilbältesanvändning, rattfylleri och ringa narkotikabrott”.

Detta är nyckeln till bikers förhöjda lightbrottslighet (mindre allvarliga förseelser) vad exempelvis avser trafik- och narkotikabrott. Kontrolleras ditt fordon och ditt blod ideligen kommer det givetvis att ge utslag i statistiken. Utslaget hade förmodligen blivit detsamma vilken befolkningsgrupp som än utsatts för liknande granskning avseende fordonskontroller, blodprov, skattefusk och svartarbete. Det är inte mängden av gruppernas vardagsbrottslighet som skiljer sig åt. Det är antalet kontroller och det repetitiva och systematiska i kontrollerandet som, endast drabbar bikerkulturen och självfallet därvidlag, också  i faktiska tal genererar fler fall av exempelvis bristande bilbältesanvändning.

Peter Schjerva, 2009

Källor:  Brå:s rapport MC-Brott 1999:6. Kan laddas ned gratis från:
http://bra.siteseeker.se/?q=mcbrott+1999%3A6B

Sveriges Radios granskning av mc-gängens brottslighet:
http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=1418325

Olja, krom och manlig gemenskap: Stephen Lyng och Mitchell L. Bracey - Den enda procenten berövas gadden:

Svensk Maffia - Lasse Wierup & Matti Larsson               Tillbaka till artikelns början                           Tillbaka till sidotopp
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Konsekvenser av "Rambeslut om kampen mot organiserad brottslighet"                   03
(Detta är en lång och något svår artikel men av en betydelse som knappast kan överskattas för bikerkulturens hela framtid och överlevnad. Därför läs den om än den stundom känns arbetsam!!)

Sveriges Riksdag godkände i juni 2008 ett av Europeiska unionen upprättat rambeslut om kampen mot organiserad brottlighet, proposition 2007/08:144. Med detta rambeslut kan Sverige sägas ha  fullföljt "Gemensam åtgärd av den 21 december 1998 beslutad av rådet på grundval av artikel K3 i Fördraget om Europeiska unionen om att göra deltagande i en kriminell organisation i Europeiska unionens medlemsstater till ett brott (98/733/RIF)." Då detta rambeslut klubbats under nästan total mediatystnad kan det ha sin funktion att belysa och informera om beslutets mycket långtgående konsekvenser såväl som innehåll. Låt oss börja med själva innehållet för att därefter bättre kunna förstå rambeslutets fulla konsekvenser. Rambeslutet innehåller 8 olika artiklar och jag ämnar här och nu ge er ett kort referat över dem alla.

Vad avses då med en "kriminell organisation" enligt antaget rambeslut?
"Enligt artikel 1.1 avses med kriminell organisation en strukturerad sammanslutning, som har inrättats under en tid, av mer än två personer som handlar i samförstånd för att begå brott som bestraffas med frihetsberövande eller en frihetsberövande säkerhetsåtgärd på maximalt minst fyra år eller en strängare sanktion, om syftet är att direkt eller indirekt få ekonomiska eller materiella fördelar." Vad som exakt avses med en strukturerad sammanslutning framgår därefter av artikel 1.2: "en samman- slutning som inte tillkommit slumpartat i det omedelbara syftet att begå ett brott eller som inte nödvändigtvis har formellt fastställda roller för medlemmarna, kontinuitet i sammansättningen eller en utarbetad struktur."

Artikel 2: Hur avses rent praktiskt denna kriminalisering av deltagandet i en kriminell organisation ske?
Rambeslutet anvisar två olika vägar att uppfylla kriminaliseringsåtagandet varav Sverige väljer att anta alternativ 2. Detta alternativ innebär att Sverige förbinder sig att straffbelägga "Beteendet hos en person som med avsikt och med kunskap om antingen den kriminella organisationens syfte och allmänna verksamhet eller organisationens avsikt att begå brotten i fråga, aktivt deltar i organisationens brottsliga verksamhet, vari inbegrips tillhandahållande av information eller materiellt stöd, rekrytering av nya medlemmar och alla former av finansiering av verksamheten, med vetskap om att deltagandet kommer att bidra till genomförandet av organisationens brottsliga verksamhet. "Vid antagande av detta alternativ undviker Sverige den av Sveriges advokatsamfund kritiserade vägen att behöva kriminalisera någons deltagande i en kriminell organisation utan att samtidigt uppställa krav på att en konkret straffbar gärning har begåtts inom ramen för organisationens verksamhet. Mer om just detta senare när vi tar ett totalt grepp om konsekvenserna av rambeslutets införande.

Vilka olika kategorier av brott, som normalt begås inom ramen för en kriminell organisation, träffar då rambeslutet?
Här begränsas kategorierna av skrivningen att brottligheten skall ha som syfte att direkt eller indirekt erhålla ekonomiska fördelar. Gärningstyperna skall därför anses omfatta förberedelse till koppleri, grov förskingring, olovlig befattning med falska pengar (grovt brott), bestickning (grovt brott), jaktbrott (grovt brott), jakthäleri (grovt brott), brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor (grovt brott), grovt vapenbrott, olovlig förflyttning av punktskattepliktiga varor (grovt brott), grovt miljöbrott och grovt insiderbrott. Vad gäller samtliga dessa brott görs också bedömningen att det nu genomförda rambeslutet kommer att kräva ytterligare åtgärder i efterhand. Detta torde dock kräva minst 18 månader varför färdiga förslag till lagändringar knappast kommer att föreläggas riksdagen förrän i slutet av år 2009, enligt regeringens bedömning.

Artikel 3. Enligt artikel 3.1 ska varje medlemsstat vidta nödvändiga åtgärder för att tillse att ovanstående utpekade brottstyper beläggs med ett maximalt fängelsestraff på minst 2-5 år. Vidare: Enligt artikel 3.2 ska medlemsstaterna vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att det faktum att brott som avses i artikel 2 har begåtts inom ramen för en kriminell organisation får betraktas som en försvårande omständighet. Här träffas  brottsbalkens 29 kap 2 § 6 enligt  vilken domstolen vid bedömningen av straffvärdet – och vid sidan av vad som gäller för varje särskild brottstyp –skall beakta om brottet utgjort led i en brottslig verksamhet som varit särskilt noggrant planlagd eller bedrivits i stor omfattning och i vilken den tilltalade spelat en betydande roll. Således har Sverige redan i lag reglerat och uppfyllt artikel 3.2. Denna artikel är dock den för bikerkulturen överlägset viktigaste och centrala vilket jag kommer att utveckla vidare under konsekvenser av antagandet av rambeslutet.

Artikel 4. Denna artikel reglerar under vilka omständigheter  staten skall belöna tjallare. Regeringen gör här bedömningen att svensk lagstiftning redan idag ger tillräckligt utrymme att lindra påföljder eller meddela påföljdseftergifter varför ytterligare lagstiftning inte är påkallad. Under vilka villkor strafflindring kan erhållas i utbyte mot information, identifiering, tjallning eller saboterande av en organisations verksamhet kan tas del av under 29 kapitlet brottsbalken 5 § första stycket 2 och 3. 5 § första stycket samt 29 kapitlet, 6:e paragrafen.

Artikel 5 och 6 reglerar ansvar och sanktioner för juridiska personer. Juridiken skiljer på fysiska personer, det vill säga människor, och juridiska personer såsom bolag, stiftelser och exempelvis ideella föreningar. Juridiska personer utgör självständiga rättssubjekt som kan äga tillgångar och ha skulder. Detta utgör den juridiska personens rättskapacitet. Från rätts- kapaciteten skall sedan skiljas ut den rättsliga handlingsförmågan, att själv ombestyra sina rättsliga angelägenheter såsom köpa, sälja, låna, sluta avtal m.m. Här kommer vi så till den s.k. pudelns kärna. "Ideella föreningar anses vara självständiga rättssubjekt så snart de har antagit stadgar som är tillräckligt fullständiga för att medge individualisering av föreningen och vidare utsett styrelse för att sköta föreningsangelägenheterna och företräda föreningen utåt." (Citat ur boken Civilrätt av Åke Malmström) Jämför vi Malmströms ovanstående tolkning av ideella föreningar, och när de blir självständiga rättssubjekt, med rambeslutets ospecificerade definition av juridiska personer framstår det tydligt att rambeslutets skrivning skjuter högt över målet.

Låt oss granska vad  "Fullständiga stadgar som medger individualisering av föreningen." i praktiken kan innebära: Är stadgarna ofullständiga kan en förening för det första inte anses vara individualiserad. Lämnas vidare vissa saker av vikt oreglerade i stadgarna eller om exempelvis Sveriges bikerklubbar antar standardiserade, identiska stadgar torde de inte heller vara, vare sig  självständiga rättsubjekt eller sådan juridisk person som kan träffas av rambeslutets bestämmelser!!

"Val av styrelse." Även här har den bristande definieringen av exakt vilka juridiska personer som avses samt hur de skall vara konstituerade (organiserade) orsakat luckor i lagstiftningen. Existerar ingen vald styrelse är föreningen, allt enligt Malmströms skrivning, heller ingen juridisk person varför inga sanktioner kan riktas mot organisationen ifråga. Detta kan ju vara fallet om en förening väljer att ha rullande scheman för alla arbetsuppgifters utförande och/eller inför beslutande möten med en man, en röst.

Artikel 7. En i detta sammanhang mindre viktig artikel. Den behandlar bestämmelser om domstolars behörighet och domsrätt i de olika medlemsstaterna. Låt oss bara helt översiktligt skumma punkterna för att därefter hasta vidare. En stat ska kunna utöva domsrätt över brott som genomförts inom landets territorium, oavsett var en kriminell organisation är baserad eller utövar sin brottsliga verksamhet ifrån. Varje medlemsstat skall ha behörighet och domsrätt till ett minimum av de brott som omfattas av artikel 2, och som har begåtts helt eller delvis inom staten och oavsett var den kriminella organisationen är baserad, av en  av dess medborgare ifråga eller till förmån för en juridisk person som är etablerad inom den domsrättsutövande staten. Begås ett brott enligt artikel 2 i utlandet äger en stat rätt att besluta att helt eller delvis avstå från att väcka åtal mot en medborgare som begått brott, eller när brott begåtts till förmån för en inhemsk organisation. Vidare regleras i vilken stat som åtal skall väckas för brott som avses under artikel 2 samt stadgas av stater som inte utlämnar sina medborgare för brott begångna i utlandet, i tillämpliga fall själva måste väcka åtal för de brott statens egna medborgare begått i utlandet.

Artikel 8. Häri anges att medlemsstaterna ska se till att utredning av eller åtal för de brott som omfattas av rambeslutet inte är beroende av ett brottsoffers anmälan. Regeringen bedömer att när kriminalisering av tidigare uppräknade brottstyper på förberedelsestadiet realiserats kommer också dessa brottstyper falla under allmänt åtal utan villkor om målsägandeangivelse.

Regeringen bedömer att svensk rätt redan idag uppfyller kraven ifråga om ansvar och sanktioner för juridiska personer. Rambeslutets artiklar 5 och 6 ger dock i framtiden mandat till oerhört vittgående skärpningar inom lagstiftningen. Vi börjar från början. Med juridisk person avses enligt artikel 5.4 varje enhet med en ställning såsom juridisk person enligt tillämplig lagstiftning, exempelvis då ideella föreningar, som bikerklubbar i regel har som yttersta organisationsmodell. Således har vi fastslagit att bikerklubbarna är en av de aktörer som både avses med och träffas av artikel 5.4. Håll därför hela tiden i minnet att varje gång den citerade texten anger juridisk person kan detta bytas ut mot mc-klubben!

Låt oss härpå friska upp minnet med vad artikel 2 i huvudsak stadgade. "Beteendet hos en person som med avsikt och med kunskap om antingen den kriminella organisationens syfte och allmänna verksamhet eller organisationens avsikt att begå brotten i fråga, aktivt deltar i organisationens brottsliga verksamhet, vari inbegrips tillhandahållande av information eller materiellt stöd, rekrytering av nya medlemmar och alla former av finansiering av verksamheten, med vetskap om att deltagandet kommer att bidra till genomförandet av organisationens brottsliga verksamhet." Enligt artikel 5.1 skall medlemsstaterna tillse att en juridisk person, med en viss ledande ställning, kan straffas för brott enligt artikel 2 som utförs till förmån för den juridiska personen av en person som agerar antingen på enskilt initiativ eller som en del av organisationen. Artikel 5.2 påbjuder att medlemsstaterna tillser att en juridisk person hålls ansvarig när det är brister i ledande befattningshavares övervakning eller kontroll som möjliggjort att person underställd den juridiska personen (klubben) till förmån för den juridiska personen begått brott som avses enligt artikel 2. Person som avses i artikel 5.1 och 5.2 skall även anses ha en ledande ställning inom den juridiska personen, grundat på befogenhet att företräda, fatta beslut å eller utöva kontroll inom, den juridiska personen. Slutligen stadgar så artikel 6.1 och 6.2 att klubben/en juridisk person som hållits ansvarig enligt artiklarna 5.1 och 5.2 skall kunna bli föremål för effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner. För de klubbar som kan hållas ansvariga enligt artikel 5.1 men ej enligt 5.2, kan detta t.ex. avse bötesstraff, bortfall av offentligt stöd, tvångslikvidation, rättsligt beslut om avveckling av verksamheten, eller tillfällig/permanent stängning av inrättningar som utnyttjats för att begå brott.

Vad innebär då detta konkret och på ren svenska?
Låt oss för ett ögonblick betrakta historien ty ibland måste vi blicka bakåt för att rätt kunna bedöma vår samtid. Vårt straffrättsliga system bygger på ett individuellt straffansvar. I klartext, betyder det att vi bestraffar individer inte hela kollektiv eller organisationer. En juridisk person kan, enligt lagen, inte begå brott och kan därför inte heller bestraffas för ett brott. Därför kräver rambeslutet, om det skall ha avsedd effekt, ytterligare lagändringar om det skall få någon praktisk juridisk funktion i Sverige. En uppfattning jag för övrigt delar med  Juridiska Fakultetsstyrelsen, Lunds Universitet, remissyttrande Ds 2008:6.

Så för att komma förbi detta lilla förargliga hinder tillsatte den dåvarande regeringen (s) i augusti 1998 en kommitté och gav den följande direktiv: Utred "om det bör göras straffbart att aktivt deltaga i organisationer  som har brottslighet som ett väsentligt inslag i sin verksamhet. Aktivt deltagande kan t.ex. bestå i finansiering av organisationen, upplåtelse av lokal till denna eller aktivt stöd på annat sätt." Som exempel på organisationer som avsågs med utredningen angavs nazistiska organisationer och mc-klubbar. Vidare ingick i uppdraget att "definiera vilka kriterier som bör användas för att avgöra om en organisation eller sammanslutning skall avses syssla med brottslig verksamhet." Ovanstående citat är hämtade ur artikeln "Klubbmedlem=Brottsling", Scanbike nr 3/2000, författad av Peter Schjerva.

Kommitténs slutsatser redovisades i Statens Offentliga Utredningar, SOU 2000:88, sidan 177: "de personer som intar ledande positioner i sammanslutningar där allvarlig brottslig verksamhet förekommer. Frågan är här om det inte, när det i anslutning till en sammanslutning mer eller mindre kontinuerligt begås brott, borde kunna krävas att den, som till följd av sin ställning inom sammanslutningen har möjlighet att utöva ett särskilt inflytande över dess verksamhet, utnyttjar sitt inflytande för att motverka lagöverträdelserna. Om vederbörande i ett sådant fall förhåller sig passiv, förfar han enligt vår mening på ett sätt som inte är acceptabelt." Utredarna för alltså ett resonemang kring att ge personer i ledande positioner en s.k. garantställning. Det vill säga ansvaret för de enskilda medlemmarnas verksamhet samt en skyldighet att stoppa och ingripa mot all brottslig aktivitet inom en organisation. Vidare diskuteras  i fjärde stycket, sidan 177, om utvidgad straffbarhet kring att upplåta lokaler till en brottslig sammanslutning, samt i femte stycket, samma sida om den som genom ekonomiskt bidrag eller på andra sätt lämnar ett inte obetydligt stöd till en brottsutdefinierad sammanslutning. Känns tankegångarna bekanta? Javisst, det är exakt samma principer som går igen i det föreliggande rambeslutet! Det är inget annat än gammal skåpmat som dammats av, nödtorftigt fräschats upp och därefter maskerats i en något diffusare och skummare klädnad. Således utgör de alls inga förslag som påkallats vare sig av en ökad eller allt allvarligare kriminalitet inom de sammanslutningar som rambeslutet riktar sig emot, utan är istället åtgärder som avser att slå mot själva hjärtat av föreningsfriheten: Att inskränka grundlagens garanterade mötes- och föreningsfrihet; att förbjuda eller omöjliggöra fortsatt verksamhet inom t.ex. de förvisso icke kriminella men därmed icke desto mindre förhatliga bikerklubbarna; och i förlängningen att nedmontera en av de centrala och bärande grundpelarna för en stats demokratibygge!!

Det avgjort intressantaste i SOU 2000:88 är dock dess sammanfattande och avgörande slutsats samt argumenteringen ikring densamma. På sidan 181 konstateras att miljö- och fredsrörelsen, för att uppnå sina politiska mål tillgriper brottsliga metoder för att främja sina aktioner. Och att även om de brottsliga gärningarna måste beivras är det otänkbart att ingripa mot själva deltagandet i eller stödet till dessa organisationer då detta "skulle innebära att möjligheterna till politisk opinionsbildning skulle kringskäras på ett sätt som vore oacceptabelt i ett demokratiskt samhälle". Sidan 182 utvidgar därefter resonemanget och konstaterar att det icke är acceptabelt att skräddarsy straffbestämmelser som medför att när de utförda gärningarna är identiska,  själva avsikten och målsättningen bakom handlingarna skall medföra att gärningarna såväl som gärningsmännen sorteras, värderas och slutligen bestraffas utefter olika straffskalor. Egen kommentar: Vi skulle då få en lagstiftning som  inte längre straffar själva gärningarna utan istället avsikten och målsättningen bakom olika handlingar och därvid sätter sig till dom över olika organisationers berättigande motiv och existens. Detta skulle ju inte bara vara förödande för demokratin i Sverige utan också den absoluta dödsstöten för den sista kvardröjande resten av vår rättsstat. Slut på kommentar! Utredningen gör slutligen bedömningen att någon utvidgning av det kriminaliserade området, vare sig gällande deltagande i eller stöd till sammanslutningar där det förekommer allvarlig brottslighet, inte bör ske!! Och, i huvudsak omfattar artikel 5.1 och 5.2 i rambeslutet ingenting annat än de i SOU 2000:88 redan avvisade förslagen om att en person i ledande befattning skall göras rättsligt ansvarig för enskilda medarbetares brottsliga handlingar.

Vad klubbades då egentligen under artikel 6?
Fråntagande av rätt till offentliga förmåner eller stöd: Något större antal bidrag eller andra offentliga allmosor brukar inte falla över bikerklubbarna, så låt gå. Tillfälligt eller permanent näringsförbud: Här kan i och för sig klubbar med stor försäljning av exempelvis supportartiklar riskera att råka illa ut. Även andra verksamhetsgrenar som bedrivs i vinstsyfte kan vara i farozonen. Så länge verksamheterna inte bedrivs inom separata bolag, som redan idag faller under näringsbegreppet, torde det dock enligt nuvarande lagstiftning dock vara okay. Men, då mycken harmlös försäljning kan anses bedrivas under näringsliknande former riskerar framtida omskrivningar av lagar att inriktas på att fånga in dessa aktiviteter inom begreppet näringsverksamhet.
Rättslig övervakning: Om inget nyskapande och oannonserat skrivs in i kommande lagförslag ger inte denna punkt upphov till några större rysningar inom bikerkretsar. Bikers kan vare sig som enskilda personer eller klubbar rätt gärna övervakas i större utsträckning än som redan sker.
Rättsligt beslut om avveckling av verksamheten eller tillfällig/permanent stängning av inrättningar som utnyttjats för att begå brottet: Här går alla röda varningslampor igång och får frispel. Dessa paragrafer vare sig kommenteras eller syns i löptexten utan göms undan som d) och e) alternativ i en simpel uppräkning av olika sanktionsalternativ. I denna mening gömmer sig den juridiska möjligheten att både förbjuda fortsatt verksamhet (avveckling) samt att stänga den juridiska personens samtliga inrättningar (klubblokaler såväl som försäljningslokaler). Här vilar möjligheten att i ett slag förbjuda såväl moderavdelningen som underchapters, och samtidigt stänga samtliga lokaler med "anknytning" till klubben. Allt detta under förutsättning att exempelvis något brottsligt föremål såsom vapen eller narkotika en gång skulle påträffas under en razzia i en klubblokal, och därvid kunna knytas till en enskild avdelning. Och skulle alla razzior i klubblokaler kamma noll kan säkert ett parti planteras och få önskvärd effekt, eller.. Det har hänt förr och vidhåller någon verkligen fortfarande, trots den uppsjö av alla lagförslag, skriverier, anklagelser m.m. som bara det senaste året riktats mot bikerklubbarna, att detta skulle vara ett otänkbart scenario? Nej, jag tänkte väl det!!

Då jag högst avsiktligt valde att bara citerade ur den formella rambeslutstexten till artikel 2 och 3 skall vi nu slutligen i detalj granska dessa artiklar. Vi börjar med artikel 2. I promemorian, stycket: Vad kräver rambeslutet ifråga om kriminalisering? skriver regeringen: "Så får t.ex. alla former av uppsåtlig finansiering anses kunna straffas som förberedelse till brott" samt "rekrytering av nya medlemmar i svensk rätt torde vara omfattat av ansvar för anstiftan till förberedelse till brott, anstiftan till försök till brott eller anstiftan till fullbordat brott." För att inga tveksamheter skall råda angående min förmåga att rätt uttolka ovanstående citats innebörd väljer jag att delge er vad Juridiska fakultetsstyrelsen, vid Lunds Universitet, Professor Per Ole Träskman anför i sitt remissyttrande (Ju2008/499/L5) över rambeslutet: "krav att vissa handlingar ska utgöra straffbara gärningar också när de begås inom ramen för en kriminell organisation..objektivt rekvisit (handling som ska utgöra brott): aktivt deltagande i organisationens kriminella verksamhet, vari inbegrips; tillhandahållande av information eller materiellt stöd; rekrytering av nya medlemmar; och alla former av finansiering av verksamheten." Fakultetsstyrelsen delar regeringens bedömning angående handlingarnas straffbarhet förutom vad avser medlemsrekrytering där de ställer sig tveksamma till att nuvarande lagstiftning, i alla situationer, verkligen täcker vad rambeslutet avser gällande medlemsrekrytering till kriminella organisationer. Således konstaterar vi att artikel 2 avser att cementera fast uppfattningen att medlemsrekrytering samt medlemsavgiftsbetalning utgör brott nog för att stämpla enskild individ som gravt kriminell utan vidare krav på att straffbar handling därutöver företagits av personen ifråga. Vad var det nu SOU 2000:88 kom fram till: "även om de brottsliga gärningarna måste beivras är det dock otänkbart att ingripa mot själva deltagandet i eller stödet till dessa organisationer då detta skulle innebära att möjligheterna till politisk opinionsbildning skulle kringskäras på ett sätt som vore oacceptabelt i ett demokratiskt samhälle." Med att likväl framhärda i fullföljandet av ett förslag som en statlig utredning redan förkastat såsom oacceptabelt, måste regeringen idag antingen göra en diametralt motsatt bedömning av demokratins aktuella hälsoläge än den förutvarande regeringen, eller anse att bestraffa medlemskap och finansiella bidrag till politiska opinionsbildningar är ett ändamålsenligt sätt att obstruera och förhindra, alla oppositionella såväl yttringar som grupperingar i deras verksamhet, och att detta handlande väl ryms inom ramen för den demokrati vi idag hyser. Vad kan annars antas utgöra det politiska motivet att införa regler som en statlig utredning redan konstaterat kringskär politisk opinionsbildning på ett oacceptabelt sätt?

Tillbaka till den ordning jag fortfarande inbillar mig att jag råder över. (Det är sådant som kallas positivt tänkande!) Som utgångspunkt till vårt sista resonemang rörande artikel 3, och dess konsekvenser, vill jag börja med att delge er EU-kommissionens uttalande, som Frankrike och Italien ansluter sig till: ”Kommissionen anser inte att rambeslutet om kampen mot organiserad brottslighet uppfyller det mål som kommissionen önskade när det gällde den gemensamma åtgärden 98/733/RIF om att göra deltagande i en kriminell organisation i Europeiska unionens medlemsstater till ett brott och när det gällde Förenta Nationernas konvention om gränsöverskridande organiserad brottslighet som antogs den 15 november 2000 och som gemenskapen har varit part i sedan den 29 april 2004. Rambeslutet uppnår inte miniminivån för tillnärmning av rättsakter om ledning av och deltagande i en kriminell organisation på grundval av ett enda begrepp för en sådan organisation som kommissionen föreslagit och som redan antagits i rambeslut 2002/475/RIF om bekämpande av terrorism. Dessutom ger rambeslutet medlemsstaterna möjlighet att underlåta att införa begreppet kriminell organisation och i stället fortsätta att tillämpa befintlig nationell straffrätt genom att tillämpa allmänna regler för deltagande i och förberedelse av särskilda brott. Kommissionen måste därför konstatera att rambeslutet inte uppfyller målet att tillnärma lagstiftning om kampen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet såsom fastställs i Haagprogrammet.”

I klartext: EU-kommissionen, som kan sägas vara EU:s regering och högsta organ, underkänner rambeslutets skrivning då det inte uppfyller tidigare fattat beslut om en gemensam definition av kriminell organisation, tillnärmning av medlemsstaternas rättsakt om ledning av och deltagande i en kriminell organisation samt förhindrande att medlemsstaterna underlåter att införa begränsningar för kriminella organisationer för att istället tillämpa allmänna regler för medverkan till och förberedelse av specifika brott. Detta innebär följaktligen att den tolkning av rambeslutet, som regeringen lagt fram och fått godkänt i riksdagen, bara är ett lättsmält bländverk i avsikt att jämna vägen för ett kommande förslag där det direkta deltagandet i en utdefinierad kriminell organisation kommer att förbjudas.

Låt oss återvända till artikel 3 och så granska dess fulla konsekvenser. Denna, som jag även tidigare uttalat, för bikerklubbarna avgjort viktigaste och centralaste artikeln! Den berörde ju det faktum att brott begångna inom ramen för en "kriminell organisation" får/skall betraktas som en försvårande omständighet. I enlighet med Brottsbalken 29 kap 2 § 6 ska domstolen vid bedömning av varje brotts straffvärde också särskilt beakta om brottet varit ett led i en särskilt noggrant planlagd eller i en stor omfattning bedriven, brottslig verksamhet. Låt oss se vad olika remissinstanser uttalat i frågan: Sveriges Advokatsamfund avstyrker ensamt att riksdagen skall godkänna rambeslutsförslaget! Detta av många orsaker. Dels för att riksdagen i samband med votering inte samtidigt har att ta ställning till förslagets följdlagstiftning; att utfallet av regeringens tillsatta expertgrupp mot organiserad brottslighet inte hinner tillvaratas samt att promemorian inte behandlar förslagets lagenlighet vad gäller behov, effektivitet, nödvändighet och proportionalitet. Viktigast är dock, anser advokatsamfundet, risken att rambeslutet inskränker den grundlagsskyddade mötes- och föreningsfriheten varför regelverk och påföljder avseende kriminalisering av deltagande i en kriminell organisation ovillkorligen måste prövas mot principerna om värnandet av det demokratiska rättsamhället och respekten för individens grundläggande fri- och rättigheter. För att kunna bekämpa vad som benämns organiserad brottslighet och en s.k. kriminell organisation krävs att det är helt klarlagt vad detta är då annars godtycke, bristande förutsägbarhet och risken för tillämplighetsproblem över vilken typ av brottslighet rambeslutet avser är uppenbar. Detta då någon legaldefinition av kriminell organisation inte antas. (M)ord och inga visor sålunda från Advokatsamfundets sida. Väl värnat rättsstaten, är mitt personliga omdöme!

Rikspolisstyrelsen (RPS) pekar i sitt remissyttrande på om medlemskap i en kriminell organisation ska brottsbeläggas finns det behov av, och anledning överväga att, införa en legaldefinition av en sådan organisation och att en nödvändig grundlagsändring inte utgör skäl nog att avstå utdefinieringen. Därefter kommer ett märkligt påstående att Sverige riskerar att bli en skyddad zon för kriminella som genom att bosätta sig i Sverige undgår lagföring om det ej går att knyta dem till konkreta brott!? Är inte själva kriteriet för att du skall straffas att du bevisligen skall ha begått ett konkret brott, eller har jag missat något här? Nej, jag trodde inte heller det! Det är bara jävligt skrämmande att landets brottsbekämpande myndighet anser det vara ett faktiskt problem att de inte kan fängsla personer om de inte kan knytas till ett konkret brott. Är det konstigt att vi har ett växande antal oskyldigt dömda placerade bakom lås och bom eller att samma polis lägger så stor vikt vid att bekämpa mc-klubbar vars kollektiva kriminalitet inte heller någonsin kunnat ledas i bevis!

Den sista myndighet vars remissyttrande har något konkret att ta fasta på är The man´s man eller Storebrors storebror, det vill säga Säpo: De instämmer med Rikspolisstyrelsen dels vad gäller behovet av en legaldefinition avseende begreppet "kriminell organisation" samt dels i bedömningen att det finns anledning överväga att också kriminalisera deltagandet i en sådan organisation. Detta om detta. Låt oss nu granska det central och fatala: Artikel 3.2 och vad den egentligen innebär och hotar få för ödesdigra konsekvenser om inte allt vårt arbete inom bikerkulturen inriktas på samt styrs mot att bemöta och nedkämpa att bikerklubbarna är en sådan organisation som i denna artikel avses. För tydlighetens skull återger jag än en gång ordalydelsen: "Varje medlemsstat  ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att det faktum att brotten som avses i artikel 2, vilka fastställs av denna medlemsstat, har begåtts inom ramen för en kriminell organisation får betraktas som en försvårande omständighet. "

Detta är en såväl demoraliserande som diskriminerande paragraf i vars innebörd följer att varje gång en medlem i en bikerklubb, som polis eller domstol fastslår utgör en kriminell organisation, fälls för identiskt samma brott som en kumpan som inte tillhör mc-kulturen kommer bikern således att bestraffas hårdare och dömas till ett tidsmässigt längre frihetsberövande straff. Svea Rikes Lag, Brottsbalken 29:2 § 6 uttrycker saken" ska domstolen beakta om brottet utgjort led i en brottslig verksamhet som varit särskilt noggrant planlagd eller bedrivits i stor omfattning." Regeringsformen, en av våra fyra grundlagar, stadgar i 1:a kapitlet 9 paragrafen: " Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet. Lag (1976:871)." Således utgör ett olikt bedömande, av identiska gärningar, ett klart brott gentemot den svenska grundlagen! Detta är till att börja med viktigt hålla i minnet, samt givetvis att hävda om du såsom biker riskerar att dömas utefter rambeslutets artikel  3.2 eller brottsbalken 29:2 § 6. Grundlagen övertrumfar nämligen alltid vanlig lag!!

Sverige har idag ingen giltig legaldefinition av begreppet kriminell organisation. Rambeslutet kräver i princip inte heller att de enskilda medlemsstaterna inför en sådan definition av begreppet. Rambeslutet, kan istället sägas vara, bindande med avseende på det resultatet som skall uppnås men överlåter åt de enskilda staterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet (artikel 34.2b i fördraget om Europeiska unionen). Genom att sålunda undvika att i lagen klart och koncist specificera vilka kriterier en anklagad s.k. kriminell organisation måste möta för att i rätten enkelt kunna fällas eller frias lämnas detta godtyckligt hängande till förmån för åklagare och polisväsende att i varje enskilt rättsfall gentemot bikers hävda hans tillhörighet till en kriminell organisation och, vid fällande dom, få utdömt ett väsentligt mycket hårdare straff än brukligt. Enskilda medlemmar i enlighet med artikel 3.2 och föreningar/klubbar i enlighet med artikel 6.1 och 6.2 riskerar därför att dömas enligt hårdare villkor samt till strängare straff än andra individer och juridiska personer vars brott inte bedöms ske inom ramen för en s.k. kriminell organisation.

Konsekvensen av att regeringen inte ämnar fastställa en legaldefinition av vad som utgör en kriminell organisation framstår utåt sett som ett svaghetstecken och en ovilja att gå polisväsende och Säpo till mötes. I själva verket är det precis tvärtom. Riksdag, regering, polis och Säpo spelar upp ett teaterstycke i yppersta världsklass och för allmänheten bakom ljuset. Här vilar alls inga skiljaktigheter i hur bikerklubbar m.fl. organisationer skola hanteras, istället utgör detta förfarande ett alldeles utsökt exempel på att ett passivt icke-handlande emellanåt kan få de mest oanade och fantastiska resultat. Mahatma Gandhis i allt pacifistiska hållning fick till slut resultatet att den mäktiga kolonialmakten Storbritannien tvingades på reträtt och att ge upp sina anspråk på kontroll och överhöghet visavi Indien samt flytta hem sina trupper för gott. Så låt er inte luras - Att passivt underlåta att definiera en kriminell organisation är alls icke en akt av nåd, ej heller av medkänsla eller sympati. Det är i detta fallet istället en välregisserad akt av utstuderad och rent djävulsk ondska!

Hur kan det då utgöra en nackdel, att en klar definition av vad som juridiskt menas med en kriminell organisation, inte kommer till stånd? De senaste åren har sett en ökning i antalet fall där åklagaren med hjälp av s.k. expertvittnen hävdar samt försöker bevisa att enskilda bikers är medlemmar i mc-klubbar, som enligt polis och åklagare borde räknas såsom kriminella organisationer, och att klubbmedlemmarnas  brottsliga gärningar därför är att betrakta såsom ett led i och sker inom ramen för denna kriminella organisation. I de fall åklagaren vinner stöd för detta synsätt skall det enligt rambeslut artikel 3.2 följaktligen betraktas som en försvårande omständighet och därvid rendera ett strängare straff än samma gärning utförd  av en individ utan tillhörighet till en s.k. kriminell organisation. Konsekvensen av den uteblivna legaldefinitionen blir i förlängningen att varje enskilt fall kan komma att prövas mot om de olika mc-klubbarna är kriminella organisationer och frågorna bikerklubbarna härvid måste ställa sig är: Vem har störst resurser, ekonomiskt såväl som kontaktmässigt, vad gäller att inkalla och få så kallade experter att vittna och framlägga synpunkter på organisationens eventuella kriminalitet? Samt vem har störst förtroende inom rättsinstanserna och de därvid domsutövande individerna? Bikers eller åklagarmyndigheterna? Just det. Bikers är rökta!

Genom att således låta uttrycket "kriminell organisation" bli föremål för en ospecificerad och godtycklig bedömning kommer också varje rättsfall således att vinnas av den part som besitter de största resurserna. Bikerklubbarna har inget konkret att ta fasta på. Ty hur kan man bevisa sin oskuld när man inte ens vet vad man anklagas för? Har du inget exakt begrepp att bemöta kan du vare sig presentera eller stapla upp argument för din sak. Således: Du kan inte rättsligt bemöta en ospecificerad anklagelse om tillhörighet till en kriminell organisation, och mera hoppas vinna då alla resurser, inklusive tolkningsrätten över vad en kriminell organisation är, står under din motopponents kontroll. Du kan inte heller via en domstol få fastslaget prejudikat på vad en kriminell organisation är då EU:s rambeslut står över svensk lag och klart uttalar att en medlemsstat inte behöver anta en sådan legaldefinition. Därför är detta icke en framkomlig väg att gå då ingen svensk domstol vare sig äger rätt till eller har makt att sätta sig över EU:s beslut.

Hur skall man då rent praktiskt hantera denna nya situation? Den vanliga rättsliga vägen är som jag redan påvisat stängd. En dead-end-street. Vi måste tänka i nya banor. Nu måste varje kraft som verkar inom och/eller för bikerkulturen tillsammans arbeta för att bevisa och övertyga att bikerklubbar inte är några kriminella organisationer. Är inte och har aldrig varit! Vi måste på hemsidor, i tidskrifter, ja överhuvudtaget i all skrift och i allt tal, insändare och debattinlägg översvämma landet med budskapet: MC-klubbar är inga kriminella organisationer! Hänvisa till användbara och adekvata uttryck och argument i Brå:s rapport MC-brott 1999:6, Brå:s rapport 2008:22, 14 projekt mot organiserad brottslighet samt nättidningen Paybacks publicerade artiklar. Det väntar en lång, utdragen, skoningslös och kompromisslös kamp emot en numerärt och resursmässigt överlägsen fiende. Men vi ska kämpa tillsammans såsom en kropp, en själ och en tanke med ett gemensamt mål att rentvå hela bikerkulturen och alla dess klubbar. Och vi har krafter på vår sida som fienden vare sig äger eller kan uppbringa inom sina härer. Ett obetvingligt brödraskap, en krigares själ och kämpar som aldrig backar och aldrig ger sig! Vi står eller går under tillsammans men väl förenade kan vi inte besegras, ty vi vet inte ens vad det är att förlora! Vi är här för att stanna! Vi är här för att segra!!

Vad har jag då själv tänkt göra för bikerns och bikerklubbarnas sak? Iscensätta ett  anfall på bred front och på flera olika arenor samtidigt! För största möjliga spridning skull och för den ökade slagkraftens skull, samt för svårigheten att bemöta olika angreppssätt samtidigt för fienden. maximal stridskraft att bekämpa för fienden. På en och samma dag kommer blixten att slå, gång på gång, utan förvarning. Nyhetscheferna på landets största tidningar kommer samtidigt som vissa strategiskt utvalda tidskrifter, webbsajter, bloggar, bikerklubbar, organisationer m.fl. att via mejl informeras om uppstarten av en ny webbsajt, Payback.name Förutom ren uppstartsinformation bifogas en avsiktsförklaring om varför samt i vilket syfte hemsidan startats: Att bikerkulturen fått nog av all smutskastning och förföljelse och nu erhållit ytterligare ett forum och en kampbas. En nättidning, som inte på något vis ger sig ut för eller ämnar konkurrera med redan förekommande yttringar inom kulturen som redan tidigare verkat för samma syfte såsom ABATE Sverige, Scanbike, MCM, MC-razzia.blogspot.com  m.fl. utan tvärtemot avser att komplettera och förstärka dessas verksamhet samt verka i parallella banor  med identisk målsättning: Att arbeta för att  bikerklubbarna i framtiden skall slippa stämplas som kriminella mc-gäng; att informera om bikerkulturen och dess olika företeelser, drivkrafter och mekanismer samt att via olika former av skriftställningar öka förståelsen för bikerns villkor och situation i dagens samhälle.

Första numret kommer att bli en chock. Det är inte bara en stridsförklaring av oerhörda mått utan ett brutalt frontalangrepp mot strupen på våra belackare. Den innehåller för det första en lång artikel, lånad från min ännu opublicerade bok om bikerkulturen, med konkreta siffror rörande bikerkriminaliteten över åren benämnd "Sanningen om bikerkriminaliteten". Vidare, min genomgång av Brå-rapporten 2008:22, 14 projekt mot organiserad brottslighet med bl.a. en del intressanta, återgivna citat till biker- klubbarnas förmån. Den tredje utgörs av den artikel du just läser och till sist och absolut viktigast återges i sin helhet den anmälan om förtal jag densamma dag mejlat över till Justitiekanslern där jag yrkar att allmänt åtal skall väckas gentemot Tidningen Svensk Polis, Rikspolisstyrelsen, Sveriges Radio samt tidningen Aftonbladet. Detta på grund av att de helt grundlöst, utan att förete några som helst bevis för sakens riktighet, likväl upprepade gånger begagnat uttrycket "kriminella mc-gäng". Detta utgör ett typexempel på dels hur jag tänker arbeta till förmån för bikerkulturen i framtiden och dels hur jag anser bikerkulturen gemensamt måste arbeta för att betvinga, nedkämpa och sända begreppet kriminella mc-gäng tillbaka till den helveteshåla det en gång krupit fram ifrån. Vi måste alla på olika sätt samt med ständigt varierade medel och metoder, agera mot de stigmatiserande krafterna inom samhället. Istället för att välja bort alternativet att i varje enskilt fall en biker anklagas för att tillhöra en kriminell organisation, med hjälp av dyra experter och kostnadskrävande processer, agera för att bevisa motsatsen eller för att förmå en Svensk domstol att illegalt gå emot och sätta sig över ett redan antaget samt giltigt EU-beslut väljer jag en annan väg. Jag väljer att istället anmäla våra bespottare, de som baktalar, beljuger och medialt lynchar oss för förtal och brott mot tryckfrihetsförordningen. Det kanske lyckas. (Det borde ju lyckas med tanke på att vi har sanningen på vår sida, men sanningen kan vara en flyktig gäst hos verkligheten stundom.) Det kanske inte lyckas men det är hur som helst ett exempel på innovativt nytänkande. Ett exempel på hur vi måste agera i nya, allt kärvare tider. Agera smartare än våra opponenter och tänka i andra, aldrig förut tänkta banor. Med hjälp av en annan väg, ett alternativt medel kan vi nå samma mål; att förbjuda och omöjliggöra användandet av uttrycket "kriminella mc-gäng".
Förutsätt att JK väcker åtal för förtal gentemot Polisen, Sveriges Radio och Aftonbladet; förutsätt vidare att JK vinner fallet och att därigenom de åtalade parterna fälls för förtal; då får vi plötsligt ett rättsligt prejudikat att det är förenligt med förtal att kalla bikerklubbar för "kriminella mc-gäng." So what? säger då pessimisten. Jo, då har vi i ett och samma slag
omöjliggjort för polis såväl som åklagare att inräkna och döma mc-klubbarna, och deras enskilda medlemmar, utefter de lagar, förordningar och beslut som avser kriminella organisationer eller organiserad brottslighet, exempelvis då denna artikels rambeslut mot organiserad brottslighet. Så har vi då genom en kringgående rörelse, om inte vunnit kriget., så åtminstone fört ett mycket viktigt slag till seger.

Och så måste vi också fortsätta samt ständigt vara beredda att agera: genom list och beräkning utnyttja kryphål och parallella vägar. Och låt er inte förledas: De finns. I varje lag och beslut döljer sig kryphål och så kommer jag i mitt framtida arbete också att genomgå, analysera, syna och peka ut såväl konsekvenser, som kryphål och brister i alla lagförslag, promemorior och skrivelser. Och så kommer jag även att själv författa artiklar, nättidningen, anmälningar till förmån för den/de orättvist förföljda bikers och bikerklubbarnas sak, mot våra förtryckare, förtalare och andra bristfälligt upplysta belackare.

Peter Schjerva, 2009-01-14

 Tillbaka till artikelns början                                                                  Tillbaka till sidotopp
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Förtalsanmälan till Justitiekanslern       04
(Texten i anmälan jag sänt till Justitiekanslern)

Yrkande att Justitiekanslern utnyttjar sin rätt, enligt Tryckfrihetsförordningen 9 kapitlet, att väcka allmänt åtal för förtal

Härmed yrkar jag att Justitiekanslern, för brott gentemot tryckfrihetsförordningen 7 kapitlet, paragraf 14 och 15, väcker allmänt åtal för förtal gentemot:

- Tidningen Svensk Polis. Specifikt angående artikeln "De kartlägger mc-gängen" http://www.police.se/inter/util/nodeid=21434&pageversion=1.jsp?articleid=180810
, där uttrycket kriminella mc-gäng eller kriminella gäng förekommer åtta gånger.

- Rikspolisstyrelsen, såsom ansvarig utgivare för tidningen Svensk Polis, och då specifikt för artikeln: http://www.polisen.se/inter/util/nodeid=21434&pageversion=1.jsp?articleid=180169
Vidare för att vid sökning på google.se med ordkombinationen: rikspolisstyrelsen+kriminella mc-gäng erhölls 8 890 träffar där Rikspolisstyrelsen på ett eller annat sätt olaga begagnat det obevisade och därvid åtalbara förtals och ärekränkande uttrycket "kriminella mc-gäng".

- Sveriges Radio, Specifikt angående artikeln "Polisen håller länet rent från kriminella MC-gäng" http://www.sr.se/cgi-bin/vasternorrland/nyheter/artikel.asp?artikel=1419957
Vidare för att vid sökning på google.se med ordkombinationen: sveriges radio+kriminella mc-gäng erhölls 13 500 träffar där Sveriges radio, på ett eller annat sätt, olaga begagnat det obevisade och därvid åtalbara förtals och ärekränkande uttrycket "kriminella mc-gäng".

- Tidningen Aftonbladet, Specifikt angående artikeln "Ökningen av kriminella mc-gäng oroar polisen" http://www.aftonbladet.se/nyheter/article393419.ab
samt där jag via sökning på aftonbladet.se: s interna sökmotor erhöll, det för förtal åtalbara begreppet "kriminella mc-gäng", 86 träffar för liknande artiklar. Vidare för att vid sökning på google.se med ordkombinationen: aftonbladet+kriminella mc-gäng erhölls 10 700 träffar där Aftonbladet, på ett eller annat sätt, olaga begagnat det obevisade och därvid åtalbara förtals och ärekränkande uttrycket "kriminella mc-gäng".

Ett sådant mål torde ha ett väldigt stort berättigande emedan begreppet "kriminella mc-gäng" alternativt "kriminellt nätverk" utgör ett axiom, ett påstående som antas vara självklart sant utan att någonsin letts i bevis. Då anklagelsen har djupa återverkningar och konsekvenser för både de anklagade själva samt alla deras närstående, som alla oskyldigt stigmatiseras och stämplas, antingen såsom själva kriminella eller såsom "anknutna till" personer som utges för att vara kriminella, är det av största vikt att saken prövas i ett allmänt förtalsmål och därmed kommer till ett prejudicerande avgörande om yttrandets berättigande eller ej.

Speciellt viktigt kan det synas vara att saken skyndsamt prövas efter Sveriges Riksdags antagande av rambeslut om kampen mot organiserad brottslighet. Artikel 3.2 stadgar "Varje medlemsstat ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att det faktum att brotten som avses i artikel 2, vilka fastställs av denna medlemsstat, har begåtts inom ramen för en kriminell organisation får betraktas som en försvårande omständighet." Detta torde ge denna anmälan högsta prioritet då enskilda bikers såsom medlemmar i klubbar vilka just anklagas för att vara kriminella organisationer riskerar att dömas till längre och hårdare straff enbart på grund av sin klubbtillhörighet än eljest varit fallet. Det är därför en fråga om yttersta rättssäkerhet att pröva frågan om mc-klubbar verkligen skall anses vara kriminella organisationer eller ej och därvid få ett juridiskt bindande utslag om det i framtiden skall vara fråga om förtal att anklaga mc-klubbar för att vara kriminella organisationer.

Jag vill också hänvisa till ett antal skrivningar som otvivelaktigt medför att saken kommer att drivas till sin spets och tvingas fram till ett juridiskt avgörande. Ur remissyttrandena i frågan om Sveriges antagande av rambeslut om kampen mot organiserad brottslighet (Ju 2008/499/L5) saxar jag nedanstående uttalanden:
Rikspolisstyrelsen: Om medlemskapet i en kriminell organisation ska kriminaliseras kommer det emellertid att finnas behov av en sådan legaldefinition…Styrelsen är emellertid beredd att vi den fortsatta beredningen biträda med att utforma en legaldefinition av vad den avser med företeelsen kriminell organisation…Deltagande i en kriminell organisation är kriminaliserat i de flesta medlemsstater. Rikspolisstyrelsen anser att det finns anledning att överväga att införa en sådan kriminalisering även i Sverige.
Säpo: Säkerhetspolisen har tagit del av Rikspolisstyrelsens yttrande över promemorian och ansluter sig till de ståndpunkter som där anförs avseende behovet av en legaldefinition av vad som utgör en kriminell organisation samt att det finns anledning överväga att kriminalisera deltagandet i en sådan organisation.
Sveriges Advokatsamfund: För att kunna bekämpa vad som ofta benämns som organiserad brottslighet krävs dock att det är helt klarlagt vad detta är…När det gäller kriminaliseringen i fråga om brott som rör deltagande i en s.k. kriminell organisation menar Advokatsamfundet att utrymmet för godtycke och bristande förutsägbarhet måste anses betydande mot bakgrund av de oklara definitioner som anges av begreppet kriminell organisation och organiserad brottslighet.

Jag vill vidare citera Uttalande av EU-kommissionen, som Frankrike och Italien ansluter sig till: "Kommissionen anser inte att rambeslutet om kampen mot organiserad brottslighet uppfyller det mål som kommissionen önskade när det gällde den gemensamma åtgärden 98/733/RIF om att göra deltagande i en kriminell organisation i Europeiska unionens medlemsstater till ett brott och när det gällde Förenta Nationernas konvention om gränsöverskridande organiserad brottslighet som antogs den 15 november 2000 och som gemenskapen har varit part i sedan den 29 april 2004. Rambeslutet uppnår inte miniminivån för tillnärmning av rättsakter om ledning av och deltagande i en kriminell organisation på grundval av ett enda begrepp för en sådan organisation som kommissionen föreslagit och som redan antagits i rambeslut 2002/475/RIF om bekämpande av terrorism. Dessutom ger rambeslutet medlemsstaterna möjlighet att underlåta att införa begreppet kriminell organisation och istället fortsätta att tillämpa befintlig nationell straffrätt genom att tillämpa allmänna regler för deltagande i  och förberedelse av särskilda brott. Kommissionen måste därför konstatera att rambeslutet inte uppfyller målet att tillnärma lagstiftning om kampen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet såsom fastställts i Haagprogrammet."
Således underkänner såväl kommissionen, som medlemsstaterna Frankrike och Italien, rambeslutet på grund av att det inte uppfyller ett tidigare tagit rambeslut om tillnärmning av lagstiftning rörande deltagande och ledande av kriminell organisation, vars definition skall utgöras av ett enda begrepp. Detta medför troligtvis att skärpningar av rambeslutets skrivningar med största sannolikhet kommer att ske där även det direkta deltagandet i en utdefinierad kriminell organisation kommer att kriminaliseras. Därför, är förtalsmålet också av yttersta vikt för Sveriges allmänna rättsprinciper och specifikt vad gäller rådande princip om  enskilt straffansvar för begångna brott.

Jag vill såsom eget huvudargument för att begreppet "kriminella mc-gäng" är rent förtal anföra: För att rättmätigt fog skall kunna anses föreligga för att kalla mc-klubbar för kriminella organisationer, kriminella nätverk eller liknande,  skulle också samtliga medlemmar nödvändigtvis vara fällda för samma brott, vid ett och samma tillfälle. Alternativt måste klubbarna beslås med att antingen ha kriminalitet som yttersta idé och metod eller att ha fattat beslut om kriminella handlingar, utfört desamma samt att det ekonomiska utfallet av handlingarna, tillfallit klubben. För att detta skulle vara fallet har aldrig ens skuggan av ett bevis framlagts!!

Avslutningsvis vill jag anföra  följande citat och skrivningar som underlag/ bevis för att begreppen "kriminella mc-gäng, kriminella nätverk eller liknande, är orättfärdiga, djupt missvisande samt faller under allmänt åtal för förtal:

1. Egenförfattad artikel med statistisk sammanställning av de undersökningar som gjort beträffande mc-klubbars eventuella kriminalitet: Sanningen om Bikerkriminaliteten. En artikel som för övrigt, såsom berättigat genmäle och för allsidighetens skull, borde publiceras i sin helhet av samtliga tidningar som tar del av denna JK-anmälan.
Artikeln infogad i sin helhet under punkt 1 i denna förtalsanmälan.

2. Citat ur boken "Svensk Maffia" författad av Lasse Wierup och Matti Larsson.
Återges och kommenteras nedan i texten.

3. Brottsförebyggande rådets rapport: MC-Brott 1999:6  Kan laddas ner gratis från: 
http://bra.siteseeker.se/?q= mcbrott+1999%3A6 B   
Bifogas såsom separat fil till  anmälan.

4. Sveriges Radios granskning av mc-gängens brottslighet: 
http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=1418325    
Underlaget bifogas såsom separat fil till anmälan.

5. Brottsförebyggande rådet: Rapport 2008:22; 14 projekt mot organiserad brottslighet.
http://www.bra.se/extra/faq/?module_instance=2&action=question_show&id=477&category_id=0
Bifogas såsom separat fil till anmälan.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
1. Återger artikeln "Sanningen om bikerkriminaliteten" i sin helhet (Tidigare återgiven såsom enskild artikel i nättidningen)

2. Jag citerar från sidan 49 i boken "Svensk Maffia": "Varje gång frågan om huruvida Hells Angels är en brottsorganisation eller inte har prövats i domstol har Hells Angels vunnit. Utom i Kanada".

Detta ägde sin riktighet då boken Svensk Maffia utgavs, hösten 2007. I mars 2008 fattade dock en domstol i British Columbia ett motsatt beslut, att Hells Angels inte är en kriminell organisation: http://www.ctv.ca/servlet/ArticleNews/story/CTVNews/20080327/hellsangels_guilty_080327/20080327?hub=CTVNewsAt11

Egen kommentar: Således finns det nu inga länder, som rättsligt prövat huruvida Hells Angels utgör en kriminell organisation i domstol och där Hells Angels inte vunnit målet! Därav finns det inga som helst mandat, i något som helst land, att använda begrepp som i rättsliga i andra länder underkänts i rättsliga prövningar!

Frågan vi bör ställa oss är: När fortsatte polis och massmedia även efter det att en frikännande dom avkunnats, att beskriva någon såsom skyldig, brottslig och kriminell? Aldrig, då en sådan handling faller direkt under allmänt åtal såsom grov ärekränkning alternativt grovt förtal! Vid varje fortsatt anklagelse, vore de riktade mot en organisation, ett företag eller enskild person skall självklart dylika beskyllningar resultera i ett lika säkert åtal som fällande dom. Ty är någon väl friad i domstol har ingen rätt att fortsätta anklaga vare sig person, organisation eller företag och likväl gå straffria. Därför, finns heller inga skäl vare sig att underlåta åtala de parter som använder uttrycket "kriminella mc-gäng" eller att i en rättegång fria dem på åtalspunkterna då deras brott är självklara och lättpåvisade.

3.  Materialet talar i huvudsak för sig själv samt utgör underlag för de statistiska siffrorna i min egen artikel: Sanningen om bikerkriminaliteten. Dock vill jag här poängtera att denna utredning är den enda utredning i ämnet som företagits av en dels oberoende myndighet och dels av annan aktör än polisväsendet själv.

Jag vill här passa på att inflika två egna kommentar till rapporten: Efter en analys av material från Rikskriminalpolisens Underrättelsetjänst (KUT) fastslår rapportens författare, Roger Sundberg, att ”även om mcgängen i sin helhet stundtals bedriver organiserad brottslighet begås merparten av vad som kallas mc-relaterad brottslighet endast av någon eller några medlemmar”. Det kan t ex handla om att grupper av medlemmar ibland tillsammans med personer utanför gängen ägnar sig åt illegal verksamhet. Men den grupp som ägnar sig åt organiserad brottslighet är i sådana fall inte liktydig med mc-gänget. KUT: s slutsats är således att mc-gängen inte är brottsorganisationer med anledning av, sidan 32, att: ”Det finns ingenting som tyder på att profiten av den brottslighet som medlemmar begår tillfaller gruppen” vilket utgör kriteriet för en renodlad brottsorganisation. Det är ”kotterier inom klubbarna som begår kriminalitet i egen regi och då ofta tillsammans med andra kriminella utanför den egentliga Outlaw mc-miljön”.

Ingen har någonsin förnekat att det förekommer kriminella element inom mc-kulturen, såsom det också förekommer kriminella element inom exempelvis Polisväsendet, journalistkåren, politikerkåren, idrottsföreningar och scoutrörelsen. Detta är dock frågan om individens kriminalitet och icke en kollektiv sådan. Handlingar som enskilda individer utför, antingen tillsammans med någon annan medlem eller tillsammans med personer helt utanför mc-miljön. Det är dock helt och hållet gärningar som varken sanktionerats eller beslutats av klubbarna och där profiten heller aldrig tillfaller klubbarna!

Därav följer också att det fullständigt saknas belägg att anklaga en mc-klubb för att utgöra  en kriminell organisation, kriminellt nätverk eller liknande. Det är istället, i vartenda ett förekommande fall, en akt av rent och skärt, brottsligt förtal att begagna ens något av dessa uttryck!! Vilket jag härmed hoppas Justitiekanslern  juridiskt kommer att förhindra genom att väcka åtal mot de parter, som utan bevis alltför länge fått bedriva denna massmediala häxjakt på oskyldiga mc-klubbar, dess enskilda medlemmar samt alla indirekt utpekade anhöriga.

4. Materialet talar även här för sig själv och utgör dessutom ett av underlagen för de statistiska siffrorna i min egen artikel i ärendet: Sanningen om bikerkriminaliteten.

5. Citat från sidan 70 i rapporten: "De ”kriminella mc-gängen” har under senare år fått stor uppmärksamhet genom att de spridit sig över landet och etablerat sig på flera mindre orter. Genom sin synlighet trotsar de lag och ordning, skapar rädsla lokalt och utmanar polisen. Även om Brå inte gjort någon studie på senare år som tar sikte på mc-gängen utan mer kommit i kontakt med deras aktivitet genom en rad andra studier, talar mycket för att dessa grupperingars brottslighet ofta överskattas. De spelar exempelvis en roll som indrivare av skulder (Brå 2007c) och kan utföra andra uppdrag i företrädesvis byggbranschen där svart arbete sker i organiserade former (Brå 2007b) men även om samtliga personer i den kriminella mc-miljön skulle hamna i fängelse torde det inte nämnvärt påverka organiserad brottslighet i Sverige."

Detta är ett väldigt starkt uttalanden, att även om samtliga medlemmar inom den s.k. kriminella mc-miljön skulle fängslas skulle detta inte minska brottsligheten i Sverige. Lägg också speciellt märke till att  Brå väljer att sätta "kriminella mc-gäng" inom citationstecken, visande att även de anser det vara en  felaktig och missvisande beteckning.

Med hopp om en fördelaktig bedömning

Kristianstad 2009-01-14

Peter Schjerva

Tillbaka till artikelns början                                                                           Tillbaka till sidotopp
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Genomgång av Brå-Rapport 2008:22:"14 projekt mot organiserad  brottslighet"                    05

I början av 2008 fick Brottsförebyggande Rådet, Brå, i uppdrag av Rikspolisstyrelsen att utvärdera polisens s.k. särskilda satsning, vilket 2008-11-13 utmynnade i Rapport 2008:22, "14 projekt mot organiserad brottslighet, en delrapport som genomgår de polisiära projekt som ditintills avslutats. Brå beräknas därefter avge sin slutrapport under hösten 2009 vilken då kommer att avse samtliga projekt.

Vad är då bakgrunden, det nutidshistoriska upphovet till denna polisens s.k. särskilda satsning? Låt oss för ett kort ögonblick kasta en blick över axeln och se vilka händelser och skeenden som styrt polisen dithän att de ansett en sådan satsning  nödvändig. 2002 beslutade Rikspolisstyrelsen att inrätta Operativa rådet. Rådet, vars sammansättning skiftat lätt över åren, består idag av ledamöter från Rikskriminalpolisen, Säpo, Rikspolisstyrelsen samt sex representanter från de regionala polisområdena. Vidare deltar skatteverket, Tullverket, Ekobrottsmyndigheten samt Åklagarmyndigheten i arbetet såsom observatörer. Rådets huvudsakliga arbetsuppgifter består i att samordna polisens arbete mot organiserad brottslighet. I slutet av 2005 fick en arbetsgrupp inom Rikspolisstyrelsen i uppgift att ta fram en nationell handlingsplan som skulle identifiera kärnområden och åstadkomma en långsiktig, effektiv och slagkraftig bekämpning av grov organiserad brottslighet (RPS 2006b). Gruppens arbete resulterade i förslag om att Operativa rådets roll borde stärkas genom att tilldelas särskilda medel (RPS 2006a) Vidare föreslog gruppen att en nationell polisiär strategi samt system för uppföljning och redovisning skulle utarbetas som ett led i kampen mot organiserad brottslighet. "I syfte att skapa en varaktig nationell strategi i kampen mot den organiserade och systemhotande brottsligheten" beslöt därför Rikspolisstyrelsen under 2006 att frigöra 120 miljoner kronor i en särskild satsning mot dessa former av brottslighet, under perioden 1 juli 2006--1 juli 2009 och operativa rådet fick ansvaret att fördela dessa särskilda medlen.

De särskilda medlen skulle täcka projektens olika kostnader för:
- Genomförande av aktioner såsom lön, övertid, tolkstöd, teknik, resor, logi, material och tjänster bl.a. telefonavlyssning, telefonlistor.
- Utbildningsinsatser inom området organiserad och systemhotande brottslighet
- Tillfälliga anställningar inom ramen för den särskilda satsningen
- Genomförande av applikationer för datakonteringen

I juni 2006 lade så Operativa rådet fast riktlinjerna för arbetet mot den organiserade brottsligheten. Den övergripande strategin skulle rikta sig mot vinningen av brotten, på organisationen, på inflytelserika personer och att angripa på bred front. Tre inriktningar skulle utgöra grunden för Operativa rådets arbete och för fördelningen av de särskilda medlen:
1. Grupper involverade i organiserad brottslighet: Hells Angels, Bandidos, Outlaws, Original Gangsters, Angereds Tigrar, Brödraskapet och A.S.I.R
2. Införsel och spridning av cannabis i Sverige
3. Särskild svårbekämpad och allvarlig brottslighet över tid, exempelvis värdetransportrån.  (RKP 2006a. Operativa rådet, protokoll, bilaga, 2006-05-10)

Slutligen presenterade så Rikspolisstyrelsen en nationell strategi för bekämpning av "Grov organiserad och systemhotande brottslighet - nationell strategi " (RPS 2006c). En strategi i huvudsak inriktad på att (för)störa centrala personer och organisationer samt förhindra och försvåra nyrekryteringen av unga individer till s.k. kriminella nätverk och organisationer. Polisen skall, i samverkan med berörda myndigheter, spåra och förverka vinning av brott samt inrikta sig på centrala personer och organisationer inom s.k. organiserad och systemhotande brottslighet. Som ni säkert insåg lade den nationella strategin tonvikten på samma prioriteringar, arbetsmetoder och inriktning som Operativa rådet  när de fastställde sina riktlinjer för hur arbetet mot den organiserade brottsligheten bäst skulle utföras. Och där är vi nu varför vi återgår till rapportgranskningen när vi nu har bakgrunden klar för oss.

Jag har för avsikt att här helt översiktligt genomgå rapporten och ge en förkortad redogörelse för de viktigaste sammanhangen. Därutöver poängtera vissa specifika slutsatser och upplysa om en del för bikerkulturen ytterst relevanta, juridiska fakta och förhållanden samt utpeka vissa långtgående slutsatser som Brå uttalat rörande mc-klubbarna, för att därefter återkomma i slutet av 2009 med ett utförligare referat när den fullständiga rapporten från Brå i ämnet föreligger. Rapport 2008:22 omfattar i pengar räknar endast 20 av 120 fördelade miljoner eller en sjättedel av det totala materialet. Ett alltför grunt material för att rättvist kunna bedöma om den särskilda satsningen varit framgångsrik eller ej.

Vilka projekt, som direkt eller indirekt berör mc-kulturen, omfattar då Brå:s rapport 2008:22?
- Alcatraz. Ett projekt i Rikskriminalpolisens regi i avsikt att fastställa en lista över cirka 100 drivande personer inom den organiserade brottsligheten, med målsättningen att samla in och bearbeta information rörande listans personer samt därefter lagföra individerna. Övertidsersättning och resor utgjorde de största kostnadsposterna i ett projekt som slutredovisades till 893 000 kronor.
- Nova II. Stockholmspolisens projekt i avsikt att lagföra individer på en lokalt upprättad lista i syfte att stoppa nyrekrytering genom att störa grupperingar.
- Solidos. Gävleborgspolisens projekt. Med syfte att lokalt förhindra etablering av en mc-klubb genom lagföring av misstänkta personer.
- SSI. Rikskrim. Planering och verkställandet  av utbildningsinsatser för poliser som arbetar med informationsinhämtning.
- Surfa. Rikskrim. Ett projekt avseende en investering i en IT-applikation med målsättning att underlätta informationssökning och sammanlänka information om ärenden, personer och brott.
- Utbildning Polishögskolan - Rikskrim. Utbildning av aktionsgruppledare inom Rikskrim, Polismyndigheterna, Säpo och Ekobrottsmyndigheten.

Låt oss för en kort sekund återvända till det projekt som rönt överlägset störst medial uppmärksamhet, nämligen Alcatrazlistan. Projektet initierades ursprungligen av Rikskriminalpolisen under hösten 2006 och utgör "polisens förteckning över landets 100 mest aktiva personer inom organiserad och systemhotande brottslighet."
En fråga man osökt ställer sig är: Hur ägde det ursprungliga urvalet till listan rum? Rikskriminalen började med att samla in uppgifter från samtliga polismyndigheter rörande personer som:
1. är knutna till kriminella organisationer som ingår i rådets prioritering (se tidigare uppräkning av specificerade organisationer)
2. är inflytelserika eller betydelsefulla för organisationen
3. vid utslagning skulle omintetgöra eller åtminstone allvarligt störa organisationens verksamhet
4. har underrättelsemässig relevans för riktade insatser
Tanken var att samla underrättelseinformation och låta denna leda till såväl operativa insatser som lagföring.
Vilka personer kom då listan att omfatta? Här verkar åsikterna gå isär ibland de intervjuade poliserna. De som satt på höga positioner i de mest kända kriminella mc-gängen, de livsstilskriminella, de multikriminella, de som är "mest synliga" och "de som är ute och slåss" är några olika omdömen som framkom.
Vad kan då sägas ha varit listans för- respektive nackdelar? Fördelarna uppges främst vara att ta fram kriterier för att bedöma vilka som är de för listan mest centrala individerna och att man "kunnat satsa på personer som det tidigare känts svårt att arbeta mot." Nackdelar då?
- Det blir status och "hippt att hamna på listan.
- De Alcatrazmarkerade personerna riskerar att stigmatiseras och stämplas såsom farligare än de i själva verket är.  - Då en viss risk föreligger att listan blir offentlig kan det innebära att vissa personer inte nomineras då de kan befaras bli försiktigare om de vet de är påpassade.

Trots att således de vid jämförelse negativa aspekterna tycks överväga så "ser de flesta stora fördelar med polisens arbete mot ett gemensamt mål, en nationell lista med prioriterade personer "och ser listan "som en metod som är här för att stanna."
Tre saker ytterligare förtjänar att belysas vad gäller Alcatrazlistan innan vi går vidare:
- Flera av de utfrågade poliserna uppger att det inte kan uteslutas att personerna ifråga skulle ha lagförts ändå: "Många av dem som finns på listan grips av en händelse. De grips på bar gärning av en radiobilspatrull vid något brott som kan vara mer eller mindre grovt. Eller det kommer in en anmälan från en person som säger att de har varit utsatta för utpressning och har man bevisning döms de till långa fängelsestraff. Det har inte ett dugg med den här satsningen eller pengarna att göra utan det här hade hänt i alla fall."
- Rapportens andra del, som utkommer hösten 2009, kommer enligt Brå att innehålla "en fördjupad analys av personerna på listan utifrån deras brottslighet, organisation och kapacitet."
- Alcatrazlistan har efter projektets avslutande fått ett eget liv. Den har blivit en permanent del i polisens arbete mot centrala personer inom den organiserade brottsligheten.

Sidan 57-67 tjänar i stort till att genomgå vilka metoder polisen begagnat sig av under arbetet med projekten. Inte mycket konkret av intresse men däremot en mängd information som ger mig ett osökt tillfälle att i komprimerad from delge er juridisk snabbinformation av vikt för bikerkulturens medlemmar. Så här följer en liten resumé utav vad som är juridiskt tillåtet respektive förbjudet samt var du kan ta del av ytterligare information kring projektens använda tvångsmedel, övervakningsåtgärder samt andra företeelser:
·      I flera av de projekt som erhållit medel har informatörer (läs: tjallare) försett polisen med information.

·      Huruvida infiltration förekommit eller ej framgår inte av materialet. "Det förekommer att polisen arbetar "undercover" men eftersom det inte är tillåtet för dem att begå brott är det fråga om en mindre ingripande form av infiltration."

·      "Provokation nämns inte i något av projekten." Brottsprovokation där polis provocerar fram brott i avsikt att kunna sätta dit någon är förbjudet i Sverige. Där polisen misstänker att ett grovt brott ägt rum får dock bevis provoceras fram. Metoderna anses i praktiken vara svåra att särskilja och är just nu under utredning i Sverige. (Justitiedepartementet, Direktiv 2007:185) Ett utförligt referat kring denna utrednings direktiv och delbetänkande kan du läsa om i nästa Payback, nr 2.

·      Vid spaning används många gånger hemliga tvångsmedel som innefattar bland annat telefonavlyssning, hemlig dataavläsning, hemlig rumsavlyssning och pejling. Vidare används mindre inkräktande spaningsmetoder såsom hemlig teleövervakning samt kameraövervakning på allmänplats.

·      Hemlig dataavläsning används vid krypterad information. Metoden innebär att uppgifterna fångas upp redan i datorn som används för internetanslutning och är förbjuden i Sverige men t.ex. tillåten i Danmark. (Statens Offentliga Utredningar, SOU 2005:38)

·      Hemlig rumsavlyssning, buggning. Sedan den 1 januari 2008 tillåtet i Sverige under en prövotid på tre år. Lag 2007:978 om hemlig rumsavlyssning.

·      Telefonavlyssning innefattar förutom direkt telefonavlyssning även läsning av e-post och faxmeddelanden. Flitigt använt i de olika projekten!!

·      Pejling innebär att med hjälp av radiosändare eller annan teknisk apparatur spåra person eller fordon på distans. Metoden utreds för tillfället (Justitiedepartementet Direktiv 2007:185) Även här, se referat i Payback, nr 2!

·      Kameraövervakning på allmän plats är en välanvänd och legal metod i Sverige.

·      Hemlig teleövervakning. En ofta använd metod inom projekten. Innefattar registrering av telefonnummer, längd och tidpunkt för samtalen. I andra länder, ex.vis. Norge är operatörer skyldiga att registrera uppgifter om vem som har innehar ett kontantkort samt uppgifter om var och när kortet köpts. (SOU 2005:38)

·      Överskottsinformation. Information som fångas upp vid avlyssning eller övervakning och används i fortsatt spanings- och underrättelsearbete. Informationen rör således inte det brott som övervakningen avser utan kan t.ex. utgöra information om andra personer eller brott. Överskottsinformation är inte reglerat i lag men har  använts inom projekten. (Justitiedepartementet, skrivelse 2004/05:36 samt Ds 2008:38)

·      IT-forensisk analys är lagligt och innefattar bevissäkring i ex.vis hårddiskar och mobiltelefoner. Användes i projekt Las Vegas som riktade sig mot spelverksamhet.

·      Kronvittne och Plea Bargain. Ett kronvittne döms, i utbyte mot att han vittnar mot sina medbrottslingar, till ett lägre straff. Plea Bargain innebär att en person erkänner visst eller vissa brott i utbyte mot att få andra brott antingen helt avskrivna eller att han åtalas för brott med lindrigare straffrubricering och därmed erhåller mildare straff. Ingetdera är tillåtet i Sverige, trots ett flertal företagna utredningar i ämnet, då fenomenet anses kunna leda till försämrad rättssäkerhet med risk för falska angivelser. (SPANARK 1980, SOU 1986:13, Proposition 2002/03:146)

·      Spinoff eller Biprodukt. Uppgifter om andra brott som framkommer vid förhör eller förundersökning och i sin tur ger upphov till egna utredningar.

·      Fasader. Bostäder, bilar, företag som används dels i syfte att erhålla diverse information och dels för att skydda/täcka pågående spaning. I projekten framförallt representerade av hyrbilar.

·      Åtgärder mot otillåten påverkan såsom trakasserier, hot, våld, skadegörelse och korruption där handlingens avsikt är att vända den utsatta personens beteende till sin egen fördel. Det kan röra sig om att passivisera eller frysa en individ och hans handlingar genom att stoppa en anmälan eller förhindra ett vittnesmål men också det rakt motsatta att få en individ att handla genom att överlämna information. Under denna kategori innefattas åtgärder  för vittnesskyddsprogram ex.vis. i form av nya identiteter. En annan form av åtgärder, i avsikt att försvåra otillåten påverkan, är polisens strategi att medvetet skicka fram sådana personer att uttala sig inför pressen som inte har det direkta operativa eller utredningsansvaret för fallet ifråga. Allt i syfte att skydda de direkt utredande individerna.
Sammanfattningsvis kan projekten sägas ha varit operativt drivna och huvudsakligen riktade mot kortsiktiga mål såsom beslag men framförallt lagföring. Metoderna som framförallt kommit till användning är olika former av tvångsmedel, samarbeten inom och utanför polisen samt användande av aktionsgrupper.

Vad rapporten specifikt uttalar angående mc-klubbar
Låt oss nu övergå till att fingranska vad Brå egentligen uttalat, kommenterat och fastslagit rörande sambandet mellan s.k. mc-gäng och organiserad brottslighet:

Sidan 70: "De ”kriminella mc-gängen” har under senare år fått stor uppmärksamhet genom att de spridit sig över landet och etablerat sig på flera mindre orter. Genom sin synlighet trotsar de lag och ordning, skapar rädsla lokalt och utmanar polisen. Även om Brå inte gjort någon studie på senare år som tar sikte på mc-gängen utan mer kommit i kontakt med deras aktivitet genom en rad andra studier, talar mycket för att dessa grupperingars brottslighet ofta överskattas. De spelar exempelvis en roll som indrivare av skulder (Brå 2007c) och kan utföra andra uppdrag i företrädesvis byggbranschen där svart arbete sker i organiserade former (Brå 2007b) men även om samtliga personer i den kriminella mc-miljön skulle hamna i fängelse torde det inte nämnvärt påverka organiserad brottslighet i Sverige." Sidan 74: "Satsningen har haft ett begränsat fokus genom att exempelvis mc-gängen eller andra namngivna gäng fått en större plats än vad deras brottslighet motiverar."

Vidare träffar Brå-rapporten lustigt nog också frågan om medlemskap i s.k. kriminella  organisationer. "Vissa kontakter och uppgifter anses viktigare än andra. De uppgifter och affärskontakter som framstår som mest känsliga är att ansvara för huvudlager av narkotika och förvaring eller transport av pengar (Brå 2007c, Brå 2007a). Det är knappast arbetsintensiva uppgifter och det illustrerar att åtskilliga personer involverade i organiserad brottslighet inte behöver vara särskilt aktiva utan bistår med uppgifter som är av stor betydelse för kriminaliteten. Det är också därför som de idéer som då och då förs fram om att kriminalisera ”medlemskap” i kriminella organisationer inte riktigt fungerar. Det är inte alls säkert att de mest aktiva personerna är viktigast. Andra centrala personer i den organiserade brottslighetens utkanter kan vara juridiska och ekonomiska rådgivare, mäklare och bulvaner. Åtskilliga av dessa personer är ostraffade eller mindre kända av myndigheterna." Brå fortsätter därefter med att på sidan 74 nysta och resonera kring ämnet. För att sammanfatta uttalar Brå att polisens insatser mot såväl regionala som nationella, individer likaväl som grupperingar, förvisso inneburit att ett flertal personer lagförts och därmed åtminstone tillfälligt stoppats i sin kriminella karriär, samt att lokala etableringar av specifika marknader och gäng försvårats men att det troligen ändå är "en begränsad del av organiserad brottslighet som i grunden påverkats" på grund av brottslighetens flexibla struktur. "Det är i själva verket bristen på organisation och hierarkistiska strukturer som gör den svår att motverka. Om brottsligheten hade bestått av stora pyramidliknande kriminella organisationer med ´medlemskap´ hade de varit lättare att skada." Samt på sid. 75 "Även om det kan vara svårt att få till stånd en alltför tydlig beskrivning av organiserad brottslighet till följd av dess flexibla struktur och avsaknad av nationell organisering."

Med denna rapport tar Brå återigen klart avstånd från den bild media, politiker och polis i all enighet och med gemensamma krafter målat upp de senaste åren och vars fond med åren tecknats allt mörkare och hotfullare, befolkad med allt mordiskare sällar och psykopater. "Mc-gängens brottslighet är överskattad och även om alla individer i den s.k. kriminella mc-miljön skulle fängslas skulle det knappast påverka den organiserade brottsligheten i Sverige. Det är starkt! Det är stake! Det är självständighet och hög integritet! Heder åt Brå som för andra gången (Mc-brott 1999:6, var den första) logiskt underbygger en kontroversiell ståndpunkt och därefter konsekvent hävdar densamma. Vidare fastslår Brå att kännetecknande för den organiserade brottsligheten är själva bristen på organisation, hierarkistiska strukturer och nationell organisering med medlemskap som gör den svårbekämpad. MC-klubbarnas utmärkande drag, nämligen lokal och nationell organisation och organisering, medlemskap och hierarkistiska strukturer utpekas som just de drag  som den organiserade brottsligheten saknar. Återigen, pekar Brå tydligt ut varför mc-klubbarna inte kan sägas vara del av den organiserade brottsligheten. Deras synliga, utmanande attityd är också enda och uteslutande anledning att de orättfärdigt stigmatiserats, förföljts samt stämplats kriminella.

Brå:s slutsatser och frågeställningar rörande de 14 projekten
Brå:s slutsats vad gäller den särskilda satsningen är att medlen i huvudsak finansierat att polismyndigheternas befintliga personal arbetat övertid och fått ersättning för det! Brå påpekar vidare bristerna i det faktamaterial som polisen lämnat ut rörande projekten. Det saknar dels en utskiljbar tidsrapportering, vidare en förteckning över projektens antal medverkande poliser samt slutligen uppgifter över hur många timmar var och en deltagare arbetat inom respektive projekt. Brå ifrågasätter vidare om systemet med övertid verkligen är mål- och kostnadseffektivt, om inte bättre resultat kunnat uppnås med projektanställda personer istället för övertidsersatta!?
Den viktigaste frågan när det gäller bedömningen av den särskilda satsningens framgång och nödvändighet är dock: Skulle insatserna/projekten genomförts även utan den s.k. särskilda satsningen? Med ett annat ord: Vad är resultatet av ordinarie polisiär verksamhet och vad är resultatet av ett särskilt projekt? Flera intervjuade poliser uppger att de skulle agerat mot de personer projekten avsåg, oavsett pengar och projekt. Andra berättade att olika projekt drogs igång redan innan medlen fördelats varför de torde genomförts oavsett. Brå:s slutsats är därför att de flesta projekt förmodligen skulle genomförts oavsett oberoende emedan de vid tidpunkten för ansökan tog sikte på problem som ändå behövde åtgärdas.

Vart hände sen och var är vi nu?
Efter att Brå fick i uppdrag att utvärdera polisens särskilda projekt, har polisens arbets- & resursförutsättningar dramatiskt förbättrats till följd av en "Nationell mobilisering mot den organiserade brottsligheten" (Justitiedepartementet Ds 2008:38) Fasta aktionsgrupper om sammanlagt 200 poliser ska bildas på Rikskriminalpolisen och på åtta andra platser inom landet - Stockholm, Västra Götalands, Skåne, Östergötlands, Uppsala, Örebro, Västmanlands och Västerbottens län - och till dessa ska regionala underrättelsecenter knytas. I framtiden kommer det sannolikt inte finnas behov av liknande projekt och särskilda satsningar då permanenta aktionsgrupper riktade mot den s.k. organiserade brottsligheten ersätter dylika särskilda satsningar. Och där är vi nu!

Källa: Brottsförebyggande rådet: Rapport 2008:22; 14 projekt mot organiserad brottslighet.
http://www.bra.se/extra/faq/?module_instance=2&action=question_show&id=477&category_id=0

Peter Schjerva, 2009-01-14

 Tillbaka till artikelns början                                                                           Tillbaka till sidotopp
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Lasse Wierup och boken Svensk Maffia                                             06

En ny trend är att personer som i sin sedvanliga yrkesutövning framstår som mediokra säljer ut sin själ, heder och moral för att vinna 15 minutes of fame. Det mest lysande exemplet är Lasse Wierup med boken Svensk Maffia. (Larsson lämnar jag därhän då han efter boken stigit ut ur rampljuset) Wierup, en för den breda allmänheten tidigare okänd kriminalreporter på DN, valsar plötsligt runt i medierna och leker expert och auktoritet på bikerkulturen. Låt oss granska om boken ger honom fog för dessa titlar. (Detta inlägg avgränsar sig till de sidor som berör bikerklubbarna 11-157, då jag icke inlåter mig på att kommentera subkulturer jag saknar personlig erfarenhet ifrån) Bokens olika anklagelseakter läggs alla i munnen på antingen okända och suspekta avhoppare; personer som kastats ut ur kulturen; anonyma poliser eller en person författarna vare sig träffat eller vet hans sanna identitet då han intervjuats av en tredje person. Wierup kan därför antagas vara antingen så äregirig eller så lågbegåvad att han inte inser att alla ovanstående kategorier av individer kan ha dolda motiv för sina utsagor samt intresse av att dölja sin verkliga identitet då de vare sig är den eller det de utger sig att vara. Slutsats 1: Alla väsentliga källor är fullständigt okontrollerbara för alla utomstående samt kan ha dolda motiv för sina anklagelser.

Boken saknar fullständigt litteratur- och källhänvisningar vilket torde vara unikt för en faktabok. Författarna har under bokens lopp skiftat skriftställarens skarpa penna mot den intellektuellt mindre krävande kopiatorn. Olika rapporter från Rikspolisstyrelsen och Rikskriminalpolisen plagieras skamlöst rakt av och maskeras nödtorftigt med ett fåtal egna, inskjutna satser. Slutsats 2: Alla allmänna fakta, sanna eller falska, kommer direkt från polisen och är redan tidigare begagnade.

Textens många faktiska sakfel och avsiktliga feltolkningar låter sig inte i detalj bemötas här då de både är för många samt kräver för stort utrymme för grundläggande information kring bikerkulturens begrepp- och tankevärld. (Jag hänvisar istället till min kommande bok kring bikerkulturen, vilken jag härmed uppmanar landets bokförlag att kontakta mig angående utgivning utav, där jag i detalj utförligt granskar och kommenterar Svensk Maffia samt förser läsarna med den mest fullständiga statistiska sammanställning som företagits rörande bikerkriminalitet) Jag inskränker mig här till att bemöta anklagelserna rörande biker kriminaliteten. Författarna svänger sig med begrepp som faller direkt under allmänt åtal för ärekränkning och förtal såsom brottsorganisationer, maffia, kriminella gäng/nätverk. Detta är ogrundade anklagelser som aldrig letts i bevis. Den enda oberoende utredning som företagits, Brå:s "MC-brott 1999:6 fastställde att mc-klubbar är inga brottsorganisationer. Den kriminalitet som förekommer inom kulturen består i att en eller flera medlemmar tillsammans med individet helt utanför mc-miljön gemensamt utför vissa brott, där det ekonomiska utbytet aldrig tillfaller klubbarna. Således, helt och hållet en individernas kriminalitet. En kriminalitet som självklart även kan påträffas överallt och inom de mest skilda organisationer såsom korpen, fackföreningar, välgörenhetsorganisationer m.fl.

Låt oss jämföra hur Wierups anklagelser står sig mot objektiva, statistiska fakta. Jag plockar först citat ur Svensk Maffia: "Mängder av utpressningsfall" sid. 91 och "Dödligt våld är slutligen ett godkänt medel i gängens strävan efter makt" sid. 17 samt olika anklagelser rörande inkasso sid. 55, 58 m.fl.
Ur Sveriges Radios granskning 2007 utläser jag därefter nedanstående statistiska siffror:
- Brott mot inkassolagen; 6 ynka fällande domar på 21 år.
- Gällande utpressning finns 27 domar på 21 år och 112 medlemmar utgörande 0,011 brott per person och år samt 1,28 fall räknat på det totala kollektivet.
- Dödligt våld: 1 dom för medhjälp till mord, 2 st försök till mord och dråp samt 1 dråp där den skyldige överlämnats i socialtjänstens vård vilket i det sistnämnda fallet innebär att personen vid brottstillfället var minderårig och således icke medlem i någon som helst mc-klubb.

Sammanfattning: Myten om bikers som med hjälp av hot och övervåld driver in skulder har en gång för alla bevisats vara blott lögn och illvillig propaganda.
Utpressning? Det förekommer men det är ett försumbart antal. I dessa fall ingår också ett antal, ovisst hur många, där det s.k. offret haft en högst verklig, påtaglig skuld till bikers. Skulle bikern själv begära in dessa pengar rubriceras detta ofrånkomligen såsom utpressning och kommer vare sig i skuldfrågan eller brottsrubriceringen att tillmätas någon som helst betydelse. Således ljuger Wierup högst medvetet när han talar om mängder av utpressning.
Än tydligare blir det när han talar om att dödligt våld är ett godkänt medel för klubbarna. 3 ynka fall, för medhjälp eller försök, under 21 år är ett både grovt och patetiskt försök att bluffa i hopp om att ingen skall syna hans substanslösa kort.

Sammanfattningsvis: Författarna visar, boken igenom, prov på sin totala oförmåga att läsa kulturen och förstå vilka drivkrafter och mekanismer som styr bikers. De förstår inte ens de basala moral- och hedersbegrepp denna värld byggts ikring. De är inte heller intresserade. Deras syfte är ett annat: Att med en lagom mix av spänning, lögner och "farliga miljöer" blända och missleda en sensationslysten allmänhet, allt i den krassa avsikten att själva stiga i anseende, oförtjänt förmögenhet samt sälja in sitt tendentiösa maffiaalster.

Så, för att återknyta till min inledande frågeställning: Ger boken svensk Maffia underlag eller fog för Wierup att leka expert eller auktoritet på bikerkulturen? Visar han i sitt skrivande att han besitter den kunskapsbas och den förståelse för de drivkrafter och mekanismer som styr bikerkulturen att han därför kan anses ha rätt att fungera såsom sakkunnig på bikerkulturen? För alla som har läst boken, och har någon som helst grundläggande kunskap om bikerkulturen kan svaret bara bli ett: Absolutely fucking not!

Peter Schjerva, Kristianstad

Tillbaka till artikelns början                                                                           Tillbaka till sidotopp

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Krönika  av Renzo Aneröd                                                        07

Kommunalt bolag hyr ut till "mc-gäng" toppar en göteborgstidning för inte så länge sedan sin framsida med. I artikeln säger moderaten Jan Hallberg att "Vi ska gå till botten med det".
Ja, det tror jag säkert att han ska. Att "mc-gäng" får lov att hyra lokaler i Göteborg låter ju fruktansvärt. "Det finns personer i klubben som är kriminellt belastade" fortsätter artikeln.
Ja, men då är det ju klart. Förbjud alla föreningar och företag som har "kriminellt belastade personer" med. Jag ser fram emot följande rubrik. "Golfklubb får hyra kommunal lokal!" Massor av kriminella där. Eller varför inte "kommunalt bolag hyr ut till tidning"! Flertalet journalister finns med i brottsregistret.
Skämt åsido.
Jag stöder kampen mot kriminalitet. Jag är delvis för hårdare tag mot ungdomsbrottsligheten och hårdare regler i skolorna. Jag tycker att vi har åt helvete för låga straff mot avskum som begår brott mot kvinnor och barn. Men denna fixering vid "mc-gäng" är löjlig. Nittionio procent av mc-klubbarna är inte kriminella. Att det sedan finns personer i flera klubbar som är kriminellt belastade är en annan sak. Samt att det finns stora problem med kriminalitet.

Mc-klubbarna, eller bikerkulturen, har en lång historia där kärleken till motorcykeln, gemenskap mellan likasinnade, frihetslängtan och strävan att inte inordna sig i samhällets normer varit drivande. Visst är det en "outlawkultur", det skall inte förnekas, men det är ingen maffia. Det är en subkultur som startade i USA när krigsveteraner från andra världskriget kom hem och hade svårt att finna ro. I Sverige startade de första klubbarna i slutet av 1960-talet inspirerade av filmer som "Easy rider". Här blev de, liksom raggarklubbarna, en renodlad arbetarkultur. Under 1970- och 80-talen växte det fram hundratals klubbar i landet med folk som på vardagarna hade tunga jobb, medan de på helgerna fick makt över sina liv genom klubben. Där kunde ingen jävel i samhället styra över dem.

På 1990-talet var det inte lika lätt för den yngre arbetarklassen att få jobb, då valde vissa att arbeta kriminellt. Vilket en del bikers gjorde och gör. Men bikerkulturen som sådan är inte och har aldrig varit en kriminell sammanslutning. Att polis, medier och politiker försökt göra den kriminell genom att under ett årtionde trakasserat och sparkat folk från jobb, kastat ut dem från lägenheter, hängt ut dem i medierna och så vidare har knappast gjort det enklare att bli helt laglydig.

Jag önskar att jag kunde sluta krönikan med en käck uppmaning till tidningarna. Gör inte om det! Man kan inte hänga ut hela bikerkulturen bara för att det finns några kriminella bland dem. Men jag vet att det kommer hända igen. Bikerkulturen är ju trots allt bara en arbetarkultur. Så vem fan bryr sig?

Renzo Aneröd. Författare och dokumentärfilmare.

Tillbaka till artikelns början                    Tillbaka till sidotopp


besöksräknare   besökare sedan 26 januari 2009


www.payback.name   ○   För kontakt mejla: peter@payback.name   För adress och inskickande av material se kontaktsida

©  2009 - Allt material som publicerats i nättidningen Payback.name eller som förekommer på webbplatsen www.payback.name  är copyrightskyddat. Materialet får endast användas efter överenskommelse med utgivaren!
Alla överträdelser beivras!!!