^{Nättidningen} Payback    ISSN: 2000-2467   
                                                 
ABATE Sveriges Officiella nättidning       PaybackBloggen: http://payback-name.blogspot.com/   

                    Startsida       Arkiv        Innehåll        Kontakt     Support/Annons      Sponsorer/Finansiering     Bikerpolitiska länkar     Utgivare    

Payback            nr 3             15 augusti 2009                   Nästa nummer utkommer 1 december    
Länk till Paybacks pressmeddelanden på Newsdesk     Länk till Paybacks dokument på Newsdesk 
Länk till Paybacks artiklar på Newsmill                            Kontakt: peter@payback.name

Innehållsförteckning:                                                                                    

Ledare   
                                                                     
Brandtal:
Upprop till stöd för bikerkulturen
Uppmaning till Sveriges bikerklubbar och bikers: Utnyttja Paybacks resurser!

Handtag:
Skampålens förespråkare - Björn Ljungquist
Vem stannar? - Lotte
Tyskland år 1938? - Lotte
Intervju med Ulf Kristiansson, reporter på Helsingborgs Dagblad
Mäklare erbjuder fastigheter till Bikerkulturen

Bokrecensioner:
Recension av Björn Ljungquists roman "Love & Respect

Lag och (O)Rätt:                                    
Slutredovisning av ärendet kring kommunernas köp av mc-fastigheter 
Överklagan av Eskilstuna kommuns beslut om ”Tillägg till alkoholpolitiska riktlinjer (det s.k. västförbudet på krogarna)
Omkring skandalen vid Arvikafestivalen och Polisens "otillåtna påverkan"
Svar på förfrågan till Justitieminister Beatrice Ask rörande eventuell kriminalisering av organisationer
Slutredovisning av Rikspolisstyrelsens mobilisering mot grov organiserad brottslighet
Förundersökningsbegränsning i brottsmål
Redovisning av SOU 2009:70, Utvärdering av ”Buggning och preventiva tvångsmedel”
The Stockholm Gang Intervention and Prevention Project, SGIP
Rörande Alcatraz-listan
Resning för brottsprovocerade!
Sanningen om bikerkriminaliteten   

Ledare                                                                                                                                     

-   Bikerbrödrar, bikerklubbar, bikerbitches och bikerbabes samt alla ni andra: Väl mött till Payback nr 3!

Vad har vi då för godsaker att erbjuda er i detta späckade nummer. Lite smått och gott, faktiskt. Vi har en bokrecension; vi utvärderar som vanligt en del utredningar och projekt under rubriken Lag och Orätt; redovisar utfallet av olika anmälningar samt presenterar slutligen en anmälan av stort allmängiltigt intresse då det rör en företeelse som kommer att hemsöka bikerkulturen för lång tid framöver och är ett steg i att inskränka våra levnadsbetingelser. Vi har också en intervju med en journalist med långvarig erfarenhet av att spegla bikerkulturen, Ulf Kristiansson på Helsingborgs Dagblad. Det var väl det ifrån Paybacks penna.

Vi har vidare också tre olika bidrag ifrån gästskribenter. En artikel ifrån författaren Björn Ljungquist samt två olika skrivelser ifrån signaturen Lotte. Alla lika välskrivna och värdefulla bidrag i den bikerpolitiska kampen!

     Nå, vad har hänt sedan vi sist språkades vid?

- Nättidningen Payback har sedan vi sist talades vid debuterat på Newsdesk.se, Sveriges ledande söktjänst för företagsnyheter och pressinformation, och lagt upp en mängd pressmeddelanden och dokument rörande bikervärlden. Se länkar till skrivelserna i sidhuvudet och
vidare artikeln: Uppmaning till Sveriges bikerklubbar och bikers: Utnyttja Paybacks resurser!

- Succén  på Newsmill.se fortsätter. Paybacks artikar har fram till den 10 augusti lästs 64 933 gånger med högst enskilda notering för artikeln "Sanningen om bikerkriminaliteten"! Är det då ett mått på succé eller fiasko? Med tanke på den smutskastning bikers både möter och utsätts för i media är siffrorna i mitt tycke snarast sensationella höga. Sajten används och besöks av i första hand författare, professionella samhällsdebattörer, politiker, poliser samt makthavare av alla de sorter. med andra orde just de grupper vi måste nå och påverka för att kunna vända opinionen och synen på bikerklubbarna! Således har vi bevisligen upparbetat ett intresse för bikerkulturen och dess olika drivkrafter och mekanismer. Folk läser om bikerkulturen som aldrig förr och det kommer att ge effekt och resultat på sikt!

- Som ett ytterligare led i den bikerpolitiska kampen för våra rättigheter lanserar Payback nu också en ny sida med länkar i avsikt att skapa en form av bikerpolitisk uppslagsbok på nätet. Här kommer att publiceras allehanda länkar till lagar, utredningar, promemorior  artiklar m.m. Sidan kommer fortsättningsvis att uppdateras kontinuerligt med nya länkar av bikerpolitiskt värde. Tycker ni att det saknas någon länk så droppa bara några rader med förslag och länk till: peter@payback.name så lägger jag till länken.

     -  Nättidningen Paybacks verksamhet är fortfarande bara finansierad till 4,2 % och läget blir alltmer prekärt! Jag vädjar därför till alla er därute som tror på Paybacks arbete och som sympatiserar, antingen med mina åsikter eller med min rätt att uttrycka dessa åsikter: Stöd Payback ekonomiskt!! Alla gåvor sätts in på bankgiro: 5394-9392, betalningsmottagare: Peter Schjerva. 
Min målsättning är att i minst 10 år framåt jobba väldigt aktivt med dessa frågor och under den tiden tillse att Nättidningen Payback blir en maktfaktor och tung röst i samhällsdebatten och därigenom automatiskt förbättra klimatet för bikerkulturen!

På tal om finansiering mötte jag en gammal broder häromdagen som undrade varför jag inte dammade av den gamla idén från min tid som ABATE-ordförande, att rekommendera alla mcklubbar att helt enkelt ta en burk, göra ett hål i locket och skriva "Stöd Nättidningen Payback" på burken. Sätt den vid bardisken på fester och arrangemang så stoppar folk i förvånansvärt stora summor och sen är det bara att sätta in summan på Paybacks konto, 5394-9392. På så sätt kan även fattiga klubbar på ett enkelt sätt bidra till Nättidningens fortsatta verksamhet. Jag hade helt glömt detta förfaringssätt men visst - här kommer rekommendationen.

     Ett allt större antal klubbar har lagt upp länkar på sin hemsida till nättidningen Payback och/eller Paybackbloggen. Ett åtgärd som hjälper till att underlätta arbetet att sprida korrekt kunskap och information om bikerkulturen. Men nog är det väl ännu fler klubbar som egentligen stödjer Payback och arbetet för bikers rättigheter!? Så låt oss hjälpas åt i arbetet. Jag skriver och ni länkar till skrifterna. Okej? 

Vi står inför en spännande höst. Payback är i färd med att utöka sina resurser och bli en betydelsefullare röst med större tyngd och styrka. Vi kommer att skaka etablissemanget i sina grundvalar och ge oss än längre in på våra meningsmotståndares landområden. Vi kommer att utkämpa slagen på våra belackares egen planhalva och med fiendens vapen till stora delar. Men anfall är bästa försvar och redan namnet Payback omöjliggör ju en defensiv strategi och taktik. Efterhand som projekten blir verklighet läggs information upp på paybackbloggen, ABATE Sveriges hemsida samt på Newsdesk!

"   Upprop till stöd för bikerkulturen" har tidigare publicerats på Newsdesk och Newsmill. Då själva nättidningen dock har en delvis helt annan läsekrets anser jag det vara av allmänt värde att även här publicera denna text. Det är ju en text avsedd att påverka allmänhet, debattörer och journalister varför den bör vara representerad även på Nättidningen Payback. Har ni redan läst den så bara hoppa över densamma.

P.S Artikeln ”Sanningen om bikerkriminaliteten” förekom i bägge de tidigare numren av Payback . Så har ni läst den, hoppa över den.  Jag väljer att återpublicera denna artikel för att jag använda den såsom argument för att bevisa att bikerklubbarna inte är kriminella och det är då betydligt enklare att hänvisa till en artikel i aktuellt nummer, än en arkiverad artikel.

Peter Schjerva, Kristianstad 2009-08-15

Uppmaning till Sveriges bikerklubbar och enskilda bikers: Utnyttja Paybacks resurser!

ABATE Sveriges officiella nättidning Payback erbjuder nu landets samtliga bikers och bikerklubbar möjligheten att få publicerat rättelser, genmälen, meddelanden och repliker såsom pressmeddelanden på Newsdesk.se.

Detta är ett unikt tillfälle som bikerkulturen aldrig tidigare har haft att direkt kunna påverka journalisters och massmedias nyhetsrapportering. Att få och nå ut med korrekt information kring olika händelser och anklagelser. Inte den vinklade och ur sitt sammanhang tagna utan den fullständiga och ocensurerade versionen ni själva ger av olika händelseförlopp.
Skicka ett enkelt mejl med den text ni vill ha publicerad till: peter@payback.name och vi, ABATE Sverige och Nättidningen Payback i samarbete, publicerar er text rakt upp och ner. Utan censur, utan vinklingar eller andra mediala påfund i avsikt att misstänkliggöra uttalandet.

Har då Paybacks pressmeddelanden någon praktisk effekt? På Newsdeks finns 5000 journalister och 6000 massmedieredaktioner anslutna därutöver finns även en hel del journalister och massmedieredaktioner som inte är medlemmar men som likväl prenumererar på olika aktörers pressmeddealanden och dokument. Förvisso är en del rena facktidningar inom vissa gebit. Renodlade nöjestidningar, fackförbundstidningar och liknande. Men, tidigare publicerade pressmeddelanden har haft stor genomslagskraft. Över 2000 journalister och 1200 massmedieredaktioner prenumererar på Nättidningen Paybacks pressmeddelanden. Och, med de kategorier som Nättidningen Payback är verksam inom, skickas pressmeddelandena till 1278 redaktioner via dagliga nyhetsbrev samt bevakas av 9707 journalister och 7561 media. Så, visst når vi ut! Visst har pressmeddelandena åtminstone en långsamt verkande effekt, då det finns ett stort intresse kring skrivelserna.

Vad gör det då för ren praktisk nytta att journalister läser våra pressmeddelanden? Låt oss säga som så att det finns egentligen fem externa aktörer som har makt och förmåga att påverka livsbetingelserna för bikerkulturen och dess medlemmar. Dessa är polisen, politikerna, allmänheten, medierna och därefter de s.k. intellektuella (författare, akademiker av olika slag samt debattörer). Vad gäller polismakten är de i detta läget såväl onåbara som opåverkbara. De kommer inte att kunna röras så länge de inte av andra aktörer tvingas in på nya vägar. Varför? Jo, för vi är själva deras levebröd och den värdkropp som parasiten livnär sig ifrån! Politikerna då? Politiker av idag har inga fasta, stadiga åsikter. Deras tro och ideal är vindkänsliga samt till salu. Märker de att opinionen blåser åt nya håll får överlevnadsinstinkten dom att anta nya åsikter och argument samt förneka allt vad de igår trodde på. De kan aldrig påverkas direkt men väl indirekt! Vem har då makt och förmåga att påverka politikerna? Jo, journalisterna och de intellektuella. Journalisterna når vi via Newsdesk och de intellektuella genom våra artiklar på Newsmill. Det är deras forum. Därav att jag i många fall lagt upp samma artiklar/pressmeddelanden på Newsmill som på Newsdesk för de når olika men samtidigt lika viktiga publikum.

Låt oss till att börja med att fastställa vårt utgångsläge. I dagsläget är vi alla att betrakta såsom kriminella i allmänhetens ögon. Allihopa och rakt av. Polisen har basunerat ut budskapet om bikerkulturens och mc-klubbarnas kriminalitet i mer än 15 år och folk tror verkligen idag på att bikerkulturen är en genomkriminell miljö, där mer eller mindre alla ryggmärkesklubbar är att betrakta som kriminella. Detta är ett obestridligt faktum. Nu återstår för oss det tunga jobbet att vända på skutan; att informera, bevisa och övertyga folk om motsatsen; Ty vi kommer att betraktas som skyldiga, såsom kriminella mc-klubbar, tills vi tillräckligt övertygande bevisat motsatsen. Och hur bevisar vi då att klubbarna inte är kriminella? Hur bevisar man någonsin en företeelses icke-existens? Jo, vi använder vår fiendes taktik och hamrar in motsatt budskap tills folk väljer att istället tro på oss. Varför skulle då allmänheten ändra sig och helt plötsligt tro på en motsatt åsikt? Jo, för vi skall sakligt och sanningsenligt informera och beskriva vår kultur, dess drivkafter och mekanismer. Vi skall redovisa entydiga siffror till stöd för vår sak och ständigt kräva att polisen gör detsamma. Vi skall helt enkelt driva saken därhän att det för alla framstår såsom klart att vi talar sanning, vi redovisar konkreta och faktiska bevis som stöd för vår sak medan polisen, även när de trängs upp mot väggen, vare sig kan eller förmår presentera fakta för sin sak.

Journalisterna är härvidlag nyckelfigurerna. De har i många år bittert förargat bikerkulturen och högst verksamt hjälpt till att piska upp stämningen emot oss i medierna. De har underlåtit att gräva fram sanningen, bakom myten om mc-klubbarnas kriminalitet, och därför inte heller ställt polisen mot väggen genom att ställa alla de besvärliga, kritiska frågorna rörande vilka faktiska bevis polisen har för sina olika påståenden och anklagelser av bikerklubbarna. Men, journalister är inte dumma. Lata, ja. Sensationshungriga, visst! Men knappast dumma. Journalistlinjen är en av de svåraste utbildningar som finns att komma in på och det krävs toppbetyg. Så dumma är de knappast!

Varför är det då så viktigt att påverka just journalisterna? Jo, för att börjar journalisterna ställa de besvärliga frågorna till polismakten och upptäcker de systematiskt svepande och substanslösa svaren; börjar de gräva fram sanningen bakom de polisfabricerade myterna; samt börjar de på allvar granska och ta till sig det material vi presenterar så kommer de också att ändra sitt  skrivsätt. (Det är i alla fall min tro, min förhoppning, min dröm och mitt mål!) Och om de verkligen bryter och byter sitt sätt att beskriva bikerkulturen och olika uppkommande händelser kring mc-klubbar, då kommer samtidigt deras skrivelser att omvända allmänheten. För tyvärr är det en gång så att gemene man tror på allt som står i tidningen eller sägs på TV:n.

Och, påverkas allmänheten, så påverkas i sin tur politikerna.  Dessa ack så pimpinetta balettdansöser kommer skyndsamt byta fot och anpassa sina åsikter så de ligger rätt i tiden och i samklang med sina väljares. Och då är slaget plötsligt vunnet. För om politikerna av allmänheten tvingas byta åsikt och allmänheten påverkats av journalisternas nyhetsrapportering så återstår bara polisen och de kommer, vid detta scenario, att från regeringen erhålla nya direktiv och få se sin krigskassa mot bikerkulturen häftigt kringskuren, reducerad eller rentav försvinna upp i thin air.

Hur långt har vi då kommit på vägen att påverka landets journalister? Ja, ni såg statistiken för Newsdeskartiklarna innan: Journalisterna läser våra artiklar! Vi har skapat intresse kring våra frågor. Och att bygga upp intresset kring våra frågor är första steget i att påverka och vända journalisterna och därmed opinionen. Nästa steg består i att sprida kunskap och information kring kulturegna symboler, drivkrafter och mekanismer och det är där vi befinner oss nu. Arbetet i denna riktning har ännu bara börjat. Det kommer att bli trögt. Det kommer att gå långsamt och det kommer att ske i motlut och motvind. Men vi ska ingenstans för detta är vårt liv och detta är vår, bikerkulturens egen kamp, på liv och död, för att återupprätta vårt anseende och tvätta bort kriminalitetsstämpeln. Och denna kamp skall vi vinna om det så är det sista vi gör, vilket det i stora drag handlar om då vi vid förlust faktiskt riskerar utrotning; förbud att existera såsom mc-klubbar samt förbud att bära klubbsymboler. Så därför: Hjälp oss att med hjälp av era skrivelser ställa allt tillrätta!

Så mejla alla era skrivelser till peter@payback.name, så ordnar vi korrekta pressmeddelanden. Och så hjälps vi också åt att hjälpa oss själva, att göra ABATE och Nättidningen Payback till bikerkulturens egna röster i media!

Du kan ta del av alla tidigare publicerade pressmeddelanden och dokument upplagda av Payback på Newsdesk via: http://www.newsdesk.se/search/pressreleases?type_of_medias=Pressrelease&subjects=&query=payback&date_mode=between&date_start=&date_end=&date_on=&subject=&g_region=

och  http://www.newsdesk.se/search/documents?date_end=&date_on=&date_start=&g_region=&query=payback&subject=

Peter Schjerva för ABATE Sverige och Nättidningen Payback                               Tillbaka till innehållsförteckningen              

Slutredovisning av ärendet kring kommunernas köp av mc-fastigheter   Diarienr: JK: 02631-2009, JO: 16.50.49.och 23.26.11.

Skrivelsen löd som följer: Härmed anmäler jag nedanstående kommuner och deras senare specificerade handlande. De har samtliga inköpt fastigheter där mc-klubbar haft eller försökt skaffa sig föreningslokaler. Kommunerna har därvidlag inköpt fastigheter uteslutande i syfte att antingen mota bort mc-klubbar från sina lokaler alternativt förhindra mc-klubbar att få tillgång till en lokal. Köpen har vare sig skett utefter ett egentligt behov; betingats av framtidsplanering utefter marknadsmässiga kriterier eller skett i placeringssyfte. Köpen kan därför sägas genomförts uteslutande för att vräka klubbarna. Detta handlande har vidare medfört att kommunerna antingen blivit sittande på fastigheter antingen helt utan användningsområde; med efterkonstruerad användning med därvid osäkert ekonomiskt utfall; fått säljas till underpris med brakförlust för skattebetalarna; fått användas för att betala hyresgästen, mc-klubben, för utrymning eller helt sonika rivits varefter hela kapitalinsatsen kan anses förlorad. Därför är köpen ingenting annat eller mera än extremt slöseri med skattemedel samt exempel på omfattande resursslöseri och kapitalförstörelse.

Jag vill därför att JK/JO särskilt prövar:

-  Kan det sägas vara den enskilda kommunens angelägenhet och uppgift att med skattemedel köpa dessa fastigheter med enda syfte att driva bort mc-klubbar eller obstruera deras etableringsförsök?

-  Jag vill att JO/JK prövar om inte kommunerna bryter mot kommunallagen 2 kapitlet, 2 paragrafen om att kommunens medlemmar skall behandlas lika då de särbehandlar mc-klubbar, och därigenom samtidigt enskilda kommunmedlemmar genom att köpa fastigheter i syfte att förhindra mc-klubbars föreningsverksamhet.

-  Jag vill att JO/JK prövar om det kan sägas vara förenligt med en kommuners uppgifter att köpa fastigheter utan annat syfte än att driva bort nuvarande eller kommande ägare eller hyresgäster, i dessa fall mc-klubbar?

-  Jag vill att JK/JO prövar om det utgör ett korrekt handlande av kommuner att utan att ha konkreta planer för användningen av en fastighet likafullt inköpa densamma och därvid förslösa skattemedel?

 -  Jag vill att JK/JO prövar om det är förenligt med kommunallagen 1991:900, 8 kapitlet, paragraf 1 § ”Kommuner och landsting skall ha en god ekonomisk hushållning i sin verksamhet och i sådan verksamhet som bedrivs genom andra juridiska personer. Lag (2000:889),” att med ovan beskrivna avsikter inköpa fastigheter?

-  Jag vill att JK/JO prövar om det är förenligt med kommunallagen 1991:900, 8 kapitlet: 2 § ”Kommunerna och landstingen skall förvalta sina medel på ett sådant sätt att krav på god avkastning och betryggande säkerhet kan tillgodoses” att med ovan beskrivna avsikter inhandla fastigheter?

-  Jag vill att JK/JO prövar om kommunernas beslut inte i fortsättningen borde förbjudas utefter grunderna för laglighetsprövning i kommunallagen 10:8. ”Ett överklagat beslut skall upphävas, om
1. det inte har tillkommit i laga ordning,
2. beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för kommunen eller landstinget,
3. det organ som har fattat beslutet har överskridit sina befogenheter, eller
4. beslutet strider mot lag eller annan författning.

Anmälda kommuner:

- Ystad kommun: http://www.ystadsallehanda.se/article/20071129/YSTAD/973486417/1722/RSS
samt   http://www.ystadsallehanda.se/article/20090311/YSTAD/776327825

- Sandvikens kommun:
 http://arbetarbladet.se/nyheter/sandviken/1.512454

- Linköpings kommun:   http://www.linkoping.se/InformationOm/Samhallsbygg_teknik/_news/fastighet.htm

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Låt oss då granska vad JO och JK kom fram till i sin bedömning huruvida kommunerna agerat felaktigt?

Vi börjar med vad JO uttalade i beslut av den 20 april 2009: ”Kommunerna har på vissa områden en vidsträckt självbestämmanderätt. Enligt de regler som gäller för JO:s veksamhet ska JO vara återhållsam att uttala sig i frågor som hör till dessa områden. JO har över huvud taget inte tillsyn över ledamöter i kommunfullmäktige. Det som ni tagit upp i er anmälan hör till ett av områdena för den kommunala självstyrelsen. Er anmälan föranleder mot bakgrund härav inte någon åtgärd från JO:s sida!”

Redan dagen efter, 21 april, ankom JK:s svar: ”Justitiekanslern har i ärendet inhämtat att Riksdagens ombudsmän (JO) i ett beslut den 20 april har övervägt en anmälan från dig mot nämnda kommuner. JO har därvid beslutat att inte vidta någon åtgärd med anledning av din anmälan dit.

Justitiekanslern och JO har i frågan om tillsynen över den offentliga verksamheten helt likartade uppgifter, varför Justitiekanslern regelmässigt avstår från att granska klagomål som har övervägts av JO; se punkten 6 i det bifogade informationsbladet.

Justitiekanslern kommer alltså inte att vidta någon åtgärd med anledning av Ditt e-brev hit, vilket jag har blivit ombedd att underrätta dig om.”

Innan vi går vidare krävs det för tydlighetens skull att vi tittar på ovannämnda punkt 6. Den lyder: ”Anmälan prövas eller har prövats av Riksdagens ombudsmän (JO). Justitiekanslern och Jo har i fråga om tillsynen över den offentliga verksamheten helt likartade uppgifter, varför Jusititiekanslern regelmässigt avstår från att granska klagpmål som prövas eller redan har prövats av JO.

Vi börjar med att granska exakt vad som kan sägas vara Justitieombudsmannens uppgifter och område:

”En justitieombudsman (JO) är en av riksdagen vald person som skall övervaka att domstolar och andra myndigheter och tjänstemän vid myndigheter (samt även andra vilkas arbete innebär s.k. myndighetsutövning) följer lagar och andra författningar och att de även i övrigt uppfyller sina skyldigheter.

Klaga hos JO (Justitieombudsmannen) - eller Riksdagens ombudsmän som det officiellt heter - kan var och en göra som anser sig själv eller någon annan ha blivit felaktigt eller orättvist behandlad av en myndighet eller tjänsteman vid en myndighet inom den statliga eller kommunala sektorn.

Vidare: Lag (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän ("JO-instruktionen"):

2 § Under ombudsmännens tillsyn står
   1. statliga och kommunala myndigheter,
   2. tjänstemän och andra befattningshavare vid dessa myndigheter,
   3. annan som innehar tjänst eller uppdrag, varmed följer myndighetsutövning, såvitt avser denna hans verksamhet,

6 § Ombudsman avgör ärende genom beslut, vari han får uttala sig om huruvida åtgärd av myndighet eller befattningshavare strider mot lag eller annan författning eller annars är felaktig eller olämplig. Ombudsman får även göra sådana uttalanden som avser att främja enhetlig och ändamålsenlig rättstillämpning.

Vi fortsätter med att företa samma granskning avseende Justitiekanslerns uppgifter och område:

3 § Under justitiekanslerns tillsyn står dessutom
1 kommunala myndigheter och andra myndigheter som ej är statliga,
2 tjänstemän och andra befattningshavare vid myndigheter som avses under 1,
3 andra som, utan att vara knutna till statlig myndighet, innehar tjänst eller uppdrag varmed följer myndighetsutövning, såvitt avser denna deras verksamhet, dock ej ledamöter av riksdagen, kyrkomötet eller beslutande kommunal församling, eller riksdagens anställda och uppdragstagare,
4 tjänstemän och uppdragstagare i statliga affärsverk, när de för verkens räkning fullgör uppdrag i sådana aktiebolag där staten genom verken utövar ett bestämmande inflytande.

Vi kan med ovanstående texter genomlästa, och ännu i färskt minne, konstatera att det finns absolut inga hinder, för vare sig JK eller JO att vare sig granska eller meddela beslut rörande ovanstående anmälan. Det enda konkreta som bägge egentligen anger såsom skäl för granskningsavslag är det i sammanhanget utomordentligt vaga: ”vara återhållsam att uttala sig i frågor som hör till dessa områden.”

Låt oss då titta på se hur dessa tre kommuners ”investeringar” egentligen utfallit? 

- Ystads kommun köpte fastigheten Starshine för 6,25 miljoner kronor för att förhindra Bandidos MC från att förvärva fastigheten. När Ystad kommun nu försöker vidaresälja fastigheten ligger högsta budet drygt två miljoner kronor under inköpspriset.

- Sandvikens kommun betalade totalt 1,5 miljoner kronor för att köpa ut Outlaws MC från flyghangaren i Lemstanäs. Fastigheten har därefter först varit uthyrd till företaget RM Svets och Smide AB, och därefter sålts till detsamma företag för 325 000 kronor!

- Linköpings kommun köpte en fastighet där mc-gänget Hog Riders hade sin lokal för 3 miljoner kronor och lät därefter riva huset. Anledningen: Att förhindra Bandidos MC att överta lokalen. Framtida återbäring och användning: Högst osäker!

Vi går raskt vidare och granskar huruvida dessa kommunala köp är lagliga?
Jag citerar ur artikeln: http://www.ystadsallehanda.se/article/20071204/YSTAD/916694695/1722/RSS

"Så länge syftet med kommunens köp av Starshine har ett allmänintresse, är det lagligt." Det säger förbundsjurist Staffan Wikell på Sveriges kommuner och landsting.
- När det gäller fallet med Ystad kommun kommer fastigheten att göras om till hyreshus vilket gynnar allmännyttan.
- Och så länge det finns ett allmänintresse så är det lagligt, säger Staffan Wikell.
Däremot menar Staffan Wikell att det är svårare för Sandvikens kommun att motivera deras köp av en tom flyghangar vid ett sportflygfält:
- Domstolen är hård med att det måste finnas ett tydligt allmänintresse när kommunen köper en fastighet och Sandvikens kommun säger själva att de inte har nytta av ett hangar.

I efterhand kan vi då konstatera att Ystad kommun inte har fullföljt de ursprungligt uppgivna planerna att förvandla Starshinekomplexet till hyreshus. Inte heller kan Linköping kommuns köp av Hog Ridersfastigheten för att därefter riva densamma och ända upp med en ödetomt, utan planlagd användning, kunna sägas ha betingats av ett allmänintresse! Sandvikens kommun har med stor förlust sålt fastigheten vidare ett privat företag vilket ju knappast heller kan sägas ha ett allmänintresse. Således utefter Staffan Wikells ovanstående uttalande har samtliga kommuner brutit mot lagen!!

Låt oss gå vidare och titta på de punkter jag tog upp i min anmälan och hur utfallat av kommunernas handlande står sig gentemot dessa:

- Kan det vara den enskilda kommunens angelägenhet och uppgift att med skattemedel köpa dessa fastigheter med enda syfte att driva bort mc-klubbar eller obstruera deras etableringsförsök? Rent logiskt och förnuftsmässigt kan det självklart inte sägas vara en kommunal uppgift att inköpa fastigheter utan planerad användning. Då det i efterhand dessutom visat sig fullständigt saknas adekvat användning av dessa fastigheter varför de rivits eller sålts till underpriser, med kommunala förluster som resultat, understryker bara detta faktum!

- Jag vill att JO/JK prövar om inte kommunerna bryter mot kommunallagen 2 kapitlet, 2 paragrafen om att kommunens medlemmar skall behandlas lika då de särbehandlar mc-klubbar? Det torde ju vara uppenbart att mc-klubbarna i de anmälda fallen särbehandlats negativt varför kommunerna också måste sägas ha brutit mot den ovan refererade kommunallagsparagrafen? Kommunerna skulle väl knappast, utan att ha vare sig ett planerat syfte eller en uttalad avsikt, gått in och köpt andra kommunmedborgares fastigheter, eller? Nej, självklart inte!

- Jag vill att JO/JK prövar om det kan sägas vara förenligt med en kommuns uppgifter att köpa fastigheter utan annat syfte än att driva bort nuvarande eller kommande ägare eller hyresgäster, i dessa fall mc-klubbar? Självklart är inte heller detta en kommunal angelägenhet. En kommun skall sörja för medborgarnas bästa och intressen och däri ingår bland annat en god ekonomisk hushållning av de ekonomiska resurser som står till dess förfogande.

-  Jag vill att JK/JO prövar om det utgör ett korrekt handlande av kommuner att utan att ha konkreta planer för användningen av en fastighet likafullt inköpa densamma och därvid förslösa skattemedel? Se svaret på alla de övriga frågeställningarna ovan.

-  Jag vill att JK/JO prövar om det är förenligt med kommunallagen 1991:900, 8 kapitlet, paragraf 1 § ”Kommuner och landsting skall ha en god ekonomisk hushållning i sin verksamhet och i sådan verksamhet som bedrivs genom andra juridiska personer. Lag (2000:889),” att med ovan beskrivna avsikter inköpa fastigheter? Jag tycker att det redan relaterade ekonomiska utfallet av de kommunala fastighetsköpen talar ett tydligt språk härvidlag. Det kan inte med bästa vilja i världen anses vara en god ekonomisk hushållning med dessa förlustaffärer.

-  Jag vill att JK/JO prövar om det är förenligt med kommunallagen 1991:900, 8 kapitlet: 2 § ”Kommunerna och landstingen skall förvalta sina medel på ett sådant sätt att krav på god avkastning och betryggande säkerhet kan tillgodoses” att med ovan beskrivna avsikter inhandla fastigheter? Se svaret på föregående fråga!

-  Jag vill att JK/JO prövar om kommunernas beslut inte i fortsättningen borde förbjudas utefter grunderna för laglighetsprövning i kommunallagen 10:8. ”Ett överklagat beslut skall upphävas, om
1. det inte har tillkommit i laga ordning,
2. beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för kommunen eller landstinget,
3. det organ som har fattat beslutet har överskridit sina befogenheter, eller
4. beslutet strider mot lag eller annan författning.
Jag anser utefter den genomgång jag företagit frågeställning efter frågeställning att de tborde vara uppenbart för var en läsare att anmälda kommuner förbrutit sig emot punkt 1,2 och 3.

Utefter den logiska granskning vi nu utsatt anmälan, dess olika frågeställningar, laglighetsuttalandet härrörande från förbundsjuristen samt fastighetsköpens ekonomiska utfall torde det vara uppenbart för vem som än läser detta att kommunernas agerande är djupt klandervärt, långt utöver deras befogenheter samt ytterlighetsexempel på vidlyftigt kommunal resursslöseri och kapitalförstörelse!

Varför är då dessa faktum inte lika självklara för JO och JK? De är en del av detsamma samhälle som föst oss ut i kylan och att ta beslut till förmån för mc-klubbarna i dessa frågor kan få förödande konsekvenser för den fortsatta stigmatiseringsprocessen. Därför också detta summariska och oerhört forcerade beslut. Ett beslut där JO endast hänvisar till den kommunala självbestämmanderätten och JK i sin tur underlåter att behandla anmälan då JO redan granskat densamma. Granskat? Ett hänvisande till kommunal självbestämmanderätt är ingen granskning. Det är att vägra ta ansvar för att fullgöra sitt arbetes uppgifter och att inte våga ta ställning mot etablissemangets pågående förföljelsekampanj riktad emot mc-klubbarna. Inget annat. Ty ”köpen har vare sig skett utefter ett egentligt behov; betingats av framtidsplanering utefter marknadsmässiga kriterier eller skett i placeringssyfte. Köpen kan därför sägas genomförts uteslutande för att vräka klubbarna.”, vilket inte kan sägas vara en kommunal uppgift, inte heller utgöra likabehandling av kommunens medborgare, ej heller vara exempel på god ekonomisk hushållning; eller vara förenlig med lagen emedan det enligt förbundsjuristen inte gynnar allmännyttan ej heller allmänintresset då Ystads kommun frångått de uppgivna planerna att förvandla fastigheten Starshine till hyreshus.

Så vad gäller den rent lagliga prövningen: Kan det då sägas vara ett misslyckande att anmälan inte togs upp till ordentlig granskning och att JK eller JO klandrade de utpekade kommunerna och därvid satte ett prejudikat rörande framtida fall? Det kan tyckas så. För mc-kulturen är det dock av väsentlig betydelse att få prövat var gränserna går. Vilka beslut och handlingar riktade emot denna kultur som är möjliga att överpröva och vilka som är omöjliga. Var gränserna för den subkulturella diskrimineringen går. Vi är klokare efter denna prövning. Vad gäller kommuner som uppköper fastigheter utan annan avsikt än att vräka eller förhindra mc-klubbars etablering kommer vi ingenstans den lagliga vägen. Dessa fall är i framtiden hänvisade till att väcka opinion mot det orimliga kommunala slöseriet med skattemedel.

Dock finns ju en annan aspekt med dessa anmälningar: Vem vet kanhända får ett tillräckligt antal summariska behandlingssätt i längden den icke avsedda effekten att det går upp för folk, journalister, debattörer och författare att mc-kulturen faktiskt är utsatt för en massiv demoniseringskampanj och då har också alla anmälningar och skrivelser haft verkan och effekt. Om inte i rättfärdiga och direkta resultat av anmälningarna, så i ett långt mer värdefullt perspektiv; att vi väcker opinion för vår sak och förmår övertyga stora grupper människor om det orättfärdiga i den förföljelse som äger rum mitt ibland oss och framför ögonen på oss.

 Peter Schjerva                                                               Tillbaka till innehållsförteckningen

Överklagan av Eskilstuna kommuns beslut om ”Tillägg till alkoholpolitiska riktlinjer – regler avseende olägenheter ifråga om ordning och nykterhet KSKF/2009:276 § 119, 2009-06-17

Då detta är både en principiellt och i praktiken väldigt viktig fråga för bikerkulturen emedan den innebär en ytterligare inskränkning av bikers levnadsbetingelser samt även omöjliggör en av de få naturliga mötes- och kommunikationsmöjligheter mellan bikers och allmänhet, är det av stor vikt att få provat lagligheten i denna åtgärd. Vinner detta västförbud laga kraft i Eskilstunas kommun kommer den för det första att följas av samma inskränkning på andra orter i Sverige men även att vara det första steget mot en total utestängning av bikers från samhället:

Härmed överklagar jag Eskilstuna kommunfullmäktiges beslut om tillägg till alkoholpolitiska riktlinjer avseende klädesregler på krogen; skrivningen: ” På restauranger i Eskilstuna kommun ska gästerna inte tillåtas bära kläder som visar tillhörighet till något gäng eller gruppering som kan uppfattas som kriminell. Detta för att skapa en trygg, säker och positiv miljö för gäster och anställda.”

”Gäster får aldrig avvisas från en restaurang på sådana grunder eller under sådana omständigheter att det kan utgöra diskriminering enligt diskrimineringslagstiftningen.”

 Jag anser att de beslutade alkoholpolitiska riktlinjerna strider mot:

 - Kommunallagen 1991: 900: 1:2 § Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.

 - Kommunallagen 1991:900: 10: 8 § Ett överklagat beslut skall upphävas, om
1. det inte har tillkommit i laga ordning,
2. beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för kommunen eller landstinget,
3. det organ som har fattat beslutet har överskridit sina befogenheter, eller
4. beslutet strider mot lag eller annan författning.

 Jag yrkar därför att Länsrätten prövar lagligheten i dessa riktlinjer samt upphäver Eskilstuna kommuns beslutade alkoholpolitiska riktlinjer avseende ”klädselrekommendationer på krogen”.

 Åberopade omständigheter:

 Jag vill börja min argumentering med att citera från två olika tidningsartiklar då de fastslår vissa fakta och förhållanden som är centrala i min överklagan:

 Källa: Artikeln ”Stopp för Mc-västar på Eskilstunas krogar”   http://folket.se/nyheter/eskilstuna/1.397317:

”Anledningen är att man vill skapa en trygg, säker och positiv miljö för övriga gäster och anställda.

– Det här är ett problem idag, och det är ingen hemlighet att det i Eskilstuna är i första hand Hells Angels och MC Sweden det handlar om, säger kommunens alkoholinspektör Krister Pettersson.”

Nästa källa är: Artikeln ” MC-västar kan förbjudas på Eskilstunas krogar”  http://ekuriren.se/nyheter/eskilstuna/1.396889

”En samverkansgrupp mellan kommunen och polisen har under våren filat på nya alkoholpolitiska riktlinjer.”

 ”Polisens presstalesman Svante Melin välkomnar förslaget. - Vi vet att folk lämnar restauranger när personer som till exempel bär kläder med HA:s logotype kommer till restaurangen”.

Längre ner i förslaget står att läsa: "Gäster får aldrig avvisas från en restaurang på sådana grunder eller under sådana omständigheter att det kan utgöra diskriminering enligt diskrimineringslagstiftningen"

I kommunfullmäktiges protokoll avseende  ”Tillägg till alkoholpolitiska riktlinjer” av 2009-06-17 framgår även under ”Ärendebeskrivning”: En samverkansgrupp mellan kommunen och polismyndigheten bildades under våren 2009, där ett uppdrag var att tillsammans med krögarna skapa en gemensam alkoholpolicy för att skapa en säker och positiv miljö för gäster och anställda.

I metoden ansvarsfull alkoholservering, utarbetad av Statens Folkhälsoinstitut där bland annat utbildning för restaurangpersonal ingår, ingår också att få restaurangerna att utarbeta en egen policy för sin restaurang med dess speciella förutsättningar. Vissa policyregler bör vara likalydande för alla restauranger. Vid en träff med centrumrestaurangernas företrädare diskuterades policyregler och en stark önskan från restaurangernas sida var att begreppet vårdad klädsel av ordningsskäl skrivs in i kommunens alkoholpolitiska riktlinjer. Man anser att det skulle vara ett stöd för restaurangerna att ha kommunens riktlinjer att hänvisa till vid de tillfällen då diskussion uppstår avseende klädsel och ordning.”

 Vi kan således fastställa vissa oomtvistliga fakta i ärendet:
1. Riktlinjerna är skapade och riktar sig emot Hells Angels och MC Sweden.
2. Riktlinjerna har tagits fram av polisen och kommunen i samarbete.
3. Riktlinjerna får inte användas mot personer och grupperingar som skyddas av diskrimineringslagen.
4. Att restaurangägarna enligt kommunfullmäktiges protokoll äskat att begreppet ”vårdad klädsel av ordningsskäl skrivs in i kommunens alkoholpolitiska riktlinjer.”

Vad gäller punkt 3 ovan kan vi konstatera att diskrimineringslagen riktar sig mot diskriminering på grund av:  kön, könsöverskridande identitet, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller slutligen ålder. Således kan vi konstatera att denna lagstiftning inte är applicerbar på detta specifika fallet.

Vad gäller punkt 4 kan vi konstatera att restaurangägarna begärt att kommunen skall införa begreppet vårdad klädsel i kommunens riktlinjer. Dock, och detta är väsentligt: Restaurangägarna har inte, enligt protokollet begärt att kommunen skall införa skrivelsen; ”På restauranger i Eskilstuna kommun ska gästerna inte tillåtas bära kläder som visar tillhörighet till något gäng eller gruppering som kan uppfattas som kriminell.” Då restaurangägarna således konstaterats vara oskyldiga till denna skrivning kan den därför genom utslutningsmetoden konstateras ha sitt upphov i samverkansgruppen mellan kommunen och polisen! En samverkansgrupp som för sitt eget syfte kan sägas ha övertolkat krogägarnas önskan och lagt in sina egna värderingar i skrivelsens utforming.

Då kommer vi till Kommunallagen 1991:900, 1:2: Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. Beslutade riktlinjer är uttalat, såväl av polistalesmannen som Eskilstunas alkoholinspektör, framtagna och riktade mot mc-klubbarna Hells Angels och MC Sweden, vars medlemmar i ett flertal fall också är medlemmar i kommunen. Då riktlinjerna inte är avsedda, och heller inte kommer att drabba samtliga kommunmedlemmar, bryter således otvivelaktigt de beslutade riktlinjerna mot kommunallagen 1:2, i det de inte behandlar kommunens medlemmar lika!

Nästa punkt att fästa uppmärksamheten på är skrivningen i riktlinjerna: "Det innebär bland annat att inte bära kläder som visar tillhörighet till något gäng eller gruppering som uppfattas som kriminell.” För att föregå kommunjuristernas kommande argumentering, tar jag här även in den avslutande satsen i Kommunallagen 1:2: ”om det inte finns sakliga skäl för något annat.” Kommunens jurister kommer ju otvivelaktigt att använda detta begreppet för att friköpa sig ifrån att de särbehandlar vissa kommuninvånare i detta fallet och att de, visavi den citerade skrivningen, har rätt att så göra.

Begreppet ”Kriminell”.  När all dekoration är bortplockad återstår således att granska om de utpekade mc-klubbarna kan sägas vara kriminella organisationer och att därigenom Eskilstunas kommun har sakliga skäl att behandla dessa kommunmedborgare och individer inom mc-klubbarna, annorlunda än övriga kommunivånare.

Såsom ett övergripande argument att inte tillåta en skrivning som hänvisar till kriminella organisationer vill jag hänföra följande: Enligt svensk straffrätt kan en juridisk person inte begå brott , och därför inte heller ställas eller hållas ansvarig för ett brott. Därav följer också logiskt att en organisation inte kan bestämmas vara kriminell i ett land som inte har denna kollektiva straffrättsmöjlighet då organisationen som sådan inte kollektivt kan vara fälld för ett brott och därmed juridiskt kriminaliserad.

De första citaten ur officiella dokument jag vill anföra i min plädering är: Regeringens proposition, 2007/08:144, Sveriges antagande av rambeslut om kampen mot organiserad brottslighet

Sid 10. I svensk rätt finns inte någon legaldefinition av begreppet kriminell organisation. Rambeslutet kräver inte heller att det införs en sådan.

Sid 15. Av det sagda har alltså framgått att ett genomförande av rambeslutet får anses kräva lagstiftningsåtgärder alldeles oavsett om genomförandet sker i enlighet med modellen i artikel 2 a eller

2 b. Ett genomförande i enlighet med den förra artikeln synes dock vara lämpligast, bl.a. av det skälet att man då undviker den av Sveriges advokatsamfund kritiserade vägen att behöva kriminalisera någons deltagande i en kriminell organisation utan att samtidigt uppställa krav på att en konkret straffbar gärning har begåtts inom ramen för organisationens verksamhet.

 Således går här regeringen Sveriges Advokatsamfund till mötes och väljer att inte införa ett kriminaliseringsbegrepp av enskilda grupperingar.  Frågan är då självklar: Vad ger då Eskilstuna kommun och polisen rätt att sätta sig över vad själva regeringen ratat och dömt ut. Då regeringen och staten  är överställd kommunerna och polisväsendet kan självfallet inte polisen eller kommunerna vare sig anses ha eller få ta sig sådan rätt som regeringen redan underkänt.

Nästa skrivning jag vill hänvisa till är Sveriges advokatsamfunds uttalande i sitt remissvar, Ju2008/499/L5 över promemorian Ds 2008:6, Sveriges antagande av rambeslutet om organiserad brottslighet: ”Advokatsamfundet vill inledningsvis understryka den stora betydelse för det demokratiska rättssamhället som bekämpandet av allvarlig och gränsöverskridande brottslighet har. För att kunna bekämpa vad som ofta benämns som organiserad brottslighet krävs dock att det är helt klarlagt vad detta är. Samtidigt är det angeläget att framhålla det fundamentala i att värnandet av det demokratiska rättsamhället förutsätter en respekt för individers grundläggande fri- och rättigheter. Varje inskränkning eller ingrepp i dessa rättigheter måste därför föregås av en noggrann och grundlig prövning av åtgärdernas ändamålsenlighet, nödvändighet och effektivitet. Enligt Advokatsamfundets mening medför tillnärmandet av medlemsstaternas lagstiftning när det gäller kriminaliseringar och påföljder för brott som rör deltagande i en kriminell organisation en uppenbar risk bland annat för att rambeslutet får negativa effekter och till och med inskränker den i regeringsformen skyddade mötes och föreningsfriheten. Därför måste regelverket kring en kriminalisering och påföljder för deltagande i kriminella organisationer ovillkorligen prövas mot individens grundläggande fri- och rättigheter.”

”Advokatsamfundet är starkt kritiskt till att över huvud taget kriminalisera ett deltagande i en kriminell organisation som sådant. Mot bakgrund av den mötes- och föreningsfrihet som råder i vårt land under skydd av regeringsformen, är det högst anmärkningsvärt att ett deltagande i sig, utan något individuellt brottsligt agerande, skall vara kriminaliserat. Trots befintliga europeiska instrument till reglerande av en sådan kriminalisering (t.ex. den gemensamma åtgärden 1998/733/RIF om att göra deltagande i en kriminell organisation i Europeiska unionens medlemsstater till ett brott, Palermokonventionen etc.), anser Advokatsamfundet att utformningen av artikel 2 i rambeslutet väcker frågor om bestämmelsens förenlighet med kraven i regeringsformen och Europakonventionen. För det fall begreppet ”kriminell organisation” skall förstås så att en sammanslutning skall betraktas

som en sådan organisation oavsett om brott inte begåtts genom organisationens försorg, ens på planeringsstadiet, skulle detta i så fall innebära ett krav på kriminalisering som avviker från svensk rättstradition och en utvidgning som måste ifrågasättas i ljuset av regeringsform och Europakonvention. Sett till hur artikel 2 som sådan är formulerad torde även ledande av och aktivt deltagande i organisationen vara kriminaliserat, även om något individuellt straffbelagt handlande inte har begåtts. Detta är inte rimligt och skulle i så fall vara något som ställer krav på att självständiga straffbestämmelser måste införas i svensk lagstiftning, något som även regeringen tidigare har noterat, se Regeringskansliets Faktapromemoria 2004/05:FPM53”.

Vidare i min plädering mot ”klädselrekommendationer på krogen” vill jag anföra nedanstående slutsatser och uttalanden från Statens Offentliga Utredningar, SOU 2000:88, Organiserad brottslighet, hets mot folkgrupp, hets mot homosexuella, m.m. straffansvarets räckvidd:

S172: Ett ytterligare krav som måste ställas i sammanhanget är att införandet av en straffsanktion framstår som en åtgärd genom vilken det oönskade beteendet någorlunda effektivt kan motverkas. I kravet på effektivitet ligger bl.a. att det skall vara möjligt att i praktiken upprätthålla kriminaliseringen. En straffbestämmelse måste sålunda ges en sådan utformning att polis och åklagare har en rimlig möjlighet att få till stånd ett hållbart underlag för ett åtal. Rättsväsendet måste också ha resurser för att klara av den ytterligare belastning som en ny kriminalisering normalt sett innebär. Undantagsvis kan dock ett lägre mått av effektivitet accepteras, t.ex. om en kriminalisering har en mycket framträdande symbolfunktion. Av de krav på legalitet och förutsebarhet som gäller på straffrättensområde följer vidare att en kriminalisering skall vara utformad på ett begripligt och precist sätt. En straffbestämmelse måste ha ett sådant innehåll att det är möjligt för den enskilde att iaktta lagens krav. I någon mån skall också kunna förutses vilken reaktion som kan följa på en överträdelse av bestämmelsen.

S181: En fråga i sammanhanget är emellertid om en sådan kriminalisering likväl skulle kunna medföra att möjligheterna till politisk opinionsbildning inskränktes på ett otillbörligt sätt. I våra direktiv konstateras att det inom miljörörelsen och fredsrörelsen i dag finns grupper som, för att uppnå politiska mål som i och för sig är accepterade i ett demokratiskt samhälle, använder sig av metoder som är brottsliga och genomför sina aktioner i organiserad form. Även om de brottsliga gärningarna som sådana givetvis måste beivras så kan det, enligt vad som anförs i direktiven, inte komma i fråga att ingripa mot deltagandet i eller stödet till sådana organisationer i och för sig. Som skäl för denna ståndpunkt anförs just att ett sådant ingripande skulle innebära att möjligheterna till politisk opinionsbildning skulle kringskäras på ett sätt som vore oacceptabelt i ett demokratiskt samhälle.

S182: Som vi ser det kan det inte gärna komma i fråga att utforma straffbestämmelserna på ett sådant sätt, att skillnad skulle kunna göras mellan olika sammanslutningar beroende på vilka mål dessa vill uppnå med de brottsliga aktiviteterna. Man kan alltså inte bortse från risken för att bestämmelser av här diskuterat slag skulle kunna leda till resultat som från de i direktiven angivna utgångspunkterna skulle framstå som oacceptabla. Vi anser mot bakgrund av det anförda att övervägande skäl talar för att de här diskuterade straffbestämmelserna inte bör införas. Det sagda innebär att vi gör bedömningen att någon utvidgning inte bör ske av det kriminaliserade området såvitt gäller deltagande i eller stöd till sammanslutningar där det förekommer allvarlig brottslighet.

Jag vill också påpeka ett annat antal faktorer som är både djupt oroande och samtidigt ett stort frågetecken kring ett beslut rörande riktlinjer om klädsel.
Var skall gränsen bestämmas för liknande inskränkande riktlinjer för medborgarna? Om dessa tillåts få genomslag inom krogvärlden vad är det som säger att det kommer att stanna där? Var skall olika oönskade grupperingar ytterligare förbjudas tillträde? Skall vi ha segregerade parker, offentliga miljöer och kollektivtrafik precis som i amerikanska södern? Eller var exakt går gränsen för om än legala men likväl djupt särbehandlande, oetiska, inskränkande och rättighetskränkande som kan tillåtas drabba specifika grupper i samhället? Ty om en kommun eller stat väl tillåts göra undantag för demokratiska och mänskliga fri- och rättigheter börjar samtidigt en glidning ske i riktning mot en kulturdiskriminerande och odemokratisk stat där alltfler rättsvidriga och inskränkande åtgärder lätt kan tillåtas.

Varje människa är enligt svensk grundlag i det närmaste okränkbar. Jag citerar: Regeringsformen 1 kapitlet, 2 § ”Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet”…”Det allmänna skall verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället. Det allmänna skall motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person”. Allt vad grundlagen här uttalar står i direkt strid mot riktlinjerna i Eskilstunas kommuns alkoholpolitik varför jag yrkar på att de med bestämdhet avvisas för det djupt diskriminerande och människoåtskiljande de ger uttryck för. Människor är lika och har lika värde enligt grundlagen. Den offentliga makten skall utövas med respekt för den enskilda människans frihet och således inte inskränka rätten att bära vilka kläder m.m. som var och en vill. Det allmänna skall verka för att människor skall uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och således inte inskränka individens frihet att vistas på offentliga platser och där ta del av och umgås med andra människor och deras tankar. Samhället skall slutligen enligt grundlagen motverka diskriminering, alltså sär- och olikbehandling av människor. Då grundlagen både står över och är avsedda att styra såväl kommunala handlandet som det polisiära står de alkoholpolitiska riktlinjerna således i direkt opposition mot grundlagen varför de också med kraft också måste avvisas!

Vem skall bestämma vilka grupperingar som skall avses och utefter vilka kriterier?

Då svenska staten i form av regeringen har avvisat ett kriminalitetsbegrepp vem är då polisen och Eskilstuna kommun att sätta sig över detta beslut? Sverige har ingen legaldefinition av kriminella organisationer varför det också saknas kriterier för vilka dessa grupper skulle vara. Detta utgör ett oöverkomligt praktiskt problem på tre sätt. 1. Varje avvisande av kunder på en krog kan leda till kostbara och tidsödande processer för både kommun och privatpersoner då riktlinjerna, och de avvisande åtgärderna dessa utlöser, saknar vidare stöd i svensk lag och dessutom går emot grundlagens olika skrivningar om individers lika värde. 2. Utefter första problemställningen kommer varje enskilt rättsfall som leder till prövning också medföra böter för det enskilda näringsstället såväl som bakläxa vad gäller Eskilstuna kommuns alkoholpolitiska riktlinjer. 3. Som tidigare framgått i skrivningarna kring SOU 2000:88, kommer ofrånkomligen freds-, miljö- samt olika vänsteraktiva grupper att träffas av dessa kriminalitetsbestämningar varför man kan sägas kringskär den politiska opinionsbildningen på ett högst otillfredsställande och odemokatiskt vis. Ett kanske inte avsett men likaväl ofrånkomligt dilemma vilket som ovan fastslagits redan i SOU 2000:88.

Avslutande subjektiva argument mot orimligheten riktlinjernas upprätthållande

Ytterligare subjektiva argument kan anföras som motverkar möjligheten att rent praktiskt upprätthålla riktlinjernas efterlevande: MC-klubbsmedlemmar har redan av naturen en mängd symboler som annonserar ut deras klubbtillhörighet. Det är vanligt förekommande med exempelvis klubbsymboler i form av halskedjor. Vidare, förekommer även flitigt bälten med graverade klubbnamn, metall- eller broderade märken med klubbnamnet samt tatueringar, ofta i form av exempelvis underarmstatueringar med namn och klubbsymboler. För att därför påvisa det orimliga i att upprätthålla sådana riktlinjer skall då personerna tvingas avlägsna alla sådana symboler ifrån sin klädesutstyrsel? Och även så, skall det vara förbjudet att kavla upp ärmarna och därvid exponera en klubbtatuering? Nej, således faller sådana här riktlinjer både på sin rättssäkerhet, sin kulturdiskriminering samt på sin egen inbyggda fellogik då riktlinjerna inte kan efterlevas utan långt gångna såväl rättsvidriga och demokratiöverskridande åtgärder.

                                                                                                                                        Tillbaka till innehållsförteckningen

Omkring skandalen vid Arvikafestivalen och Polisens "otillåtna påverkan

Peter  Schjerva                                                          Tillbaka till innehållsförteckningen

Svar på förfrågan till Justitieminister Beatrice Ask rörande eventuell kriminalisering av organisationer

För att reda ut tidpunkten för när departementspromemorian rörande organuiserad brottslighet kommer att läggas fram av rregeringen och om denna promemoria kommer att innehålla direkta förslag att kriminalisera olika organisationer ställde Payback två frågor via mejl direkt till Justitieministern. Här nedan föler svaret:

Rambeslutet om kampen mot organiserad brottslighet     (2009-06-24,   Ju2009/5215/L5)

Du har frågat när departementspromemorian om genomförandet av rambeslutet om kampen mot organiserad brottslighet avses läggas fram (fråga 1), samt om den kommer att innehålla förslag om att kriminalisera vissa organisationer eller förslag om kriminalisering enligt artikel 3.2 (fråga 2). I ett tidigare frågesvar (Ju 2009/3013) från den 4 mars har du fått upplysning om var man kan finna information om rambeslutet på svenska samt hänvisning till regeringens webbplats där bl.a. proposition 2007/08:144 om godkännandet av rambeslutet finns tillgänglig.

1. Departementspromemorian torde komma att läggas fram under hösten 2009. Den kommer då att finnas tillgänglig på regeringens hemsida.

2. Innan departementspromemorian offentliggjorts kan jag inte svara på vilka förslag och bedömningar som däri görs. Enligt artikel 2 i rambeslutet ställs dock inte krav på kriminalisering av vissa organisationer, utan endast krav på att vissa beteenden som rör en kriminell organisation ska betraktas som brott. Av proposition 2007/08:144, avsnitt 5.2 (s. 11 ff) framgår att regeringen preliminärt gjort bedömningen att rambeslutet ska genomföras i enlighet med art. 2a. När det gäller sanktioner enligt art. 3.1 kräver rambeslutet att de brott som avses i art. 2 kan bestraffas med fängelse i vart fall upp till 2 - 5 år eller med samma maximala fängelsestraff som överenskommelsen avser. I art. 3.2 anges att det faktum att ett brott enligt art. 2 begåtts inom ramen för en kriminell organisation ska få betraktas som en försvårande omständighet. Påföljsfrågorna behandlas kortfattat i avsnitt 5.3 (s. s17 ff ). Propositionen finner du via följande länk: http://www.regeringen.se/sb/d/9528/a/103970

Med vänlig hälsning,

Beatrice Ask

Peter Schjerva                                                       Tillbaka till innehållsförteckningen
 

Slutredovisning av "buggningsutredningen"                                                                    

I Payback nr 2 skrev jag om Rikspolisstyrelsens (RPS) delrapport avseende arbetet med mobiliseringen mot grov organiserad brottslighet (GOB), presenterad i januari 2009. Den 26 juni slutredovisade därefter RPS för regeringen ”hur en effektiv och uthållig bekämpning av den grova, organiserade brottsligheten skall organiseras”, POA 400-4599/08.

Vi börjar med att gå igenom vad som ingick i det ursprungliga uppdraget för att därefter övergå till att granska vad som slutligen beslutats rörande satsningen, dess struktur, verksamhet och uppbyggnad. Den första avdelningen blir därför delvis en repetition av förra delredovisningen av satsningen.

Den 17 juli 2008 gav regeringen bl.a. Rikspolisstyrelsen i uppdrag att genomföra en mobilisering mot den grova organiserade brottsligheten. Följande huvudpunkter ingick i det ursprungliga uppdraget:
1. RPS fick tillsammans med Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Skatteverket, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Kustbevakningen och Tullverket i uppdrag att ”säkerställa en effektiv och uthållig bekämpning av den grova organiserade brottsligheten.
2. Särskilda aktionsgrupper om 200 poliser skall inrättas på 8 olika platser i landet samt hos Rikskriminalpolisen.
3. Permanenta regionala underrättelsecenter skall etableras på 8 olika platser i landet.
4. Operativa rådet skall ha en bred myndighetsrepresentation.
5. De resurser polisen tillförts i avsikt att säkerställa att det år 2010 finns 20 000 poliser i Sverige skall även finansiera denna polisiära mobiliserings kostnader, med undantag av förslaget till resursförstärkning av Rikskriminalpolisen.
6. Säpo får ett nationellt huvudansvar för att förebygga, kartlägga och motverka den grova organiserade brottslighetens otillåtna påverkan på politiker, myndighetsföreträdare och journalister.
7. De samverkande myndigheterna skall årligen gemensamt redovisa resultatet av den särskilda satsningen mot grov, organiserad brottslighet.

Den övergripande filosofin kommer till uttryck redan i inledningen: ”Även om en hög lagföring av brotten står i centrum för arbetet, är en viktig del i arbetet med att försvåra för den grova organiserade brottsligheten att minska rekryteringen av ungdomar till de kriminella gäng. Genom det gemensamma synsätt mot grov organiserad brottslighet som myndigheterna nu intar, kommer det brottsförebyggande arbetet mot grov organiserad brottslighet att stärkas. Samarbetet mellan Polisen och kommunerna är i detta sammanhang särskilt betydelsefullt. Ett särskilt fokus från myndigheterna på återtagande av brottsvinster är också viktigt, även ur ett brottsförebyggande perspektiv.”

Nu över till granskandet av mobiliseringens uppläggning och utefter vilka principer och modeller arbetet skall grundas:

Polisens Underrättelsemodell (PUM)
Sedan ett par år tillbaka styrs allt polisarbete av PUM. Denna modell, som utgör ett verktyg för ledning och styrning baserat på analys av bearbetad information, ska vara vägledande för polispersonal även inom denna särskilda mobilisering. Modellen är uppbyggd kring strategiska ledningsgrupper på regional såsom lokal nivå. De regionala ledningsgrupperna, ej att förväxla med de regionala underrättelsecentrumen, förekommer inom sju regionala samverkansområden och kommer att få stor betydelse avseende styrning och ledning av aktionsgrupperna. Varje region har dessutom en Samo-Kut, samordningsenhet för den regionala kriminalunderättelsetjänsten, som förser de regionala, strategiska och operativa ledningsgrupperna med underlag.

Samverkansrådet och Operativa rådet
Det ursprungliga Operativa rådet har delats i ett samverkansråd och ett uppgraderat Operativt råd. Samverkansrådet har till uppgift att utefter en myndighetsgemensam lägesbild, framtagen av det nationella underrättelsecentrumet, fatta beslut om den strategiska inriktningen mot GOB. Beslut i samverkans- och Operativa rådet skall alltid fattas i konsensus, total enhällighet, och omfattar samtliga samverkande myndighet. Samverkansrådet leds av Riskpolischefen och övriga deltagare utgörs av generaldirektörerna för respektive samverkande myndighet. Rådet skall träffas 2 gånger per år och varje deltagare skall ha fullt beslutsmandat för den myndighet han/hon företräder.

Operativa rådet (O.r) skall bestå av representanter från polisen och samverkande myndigheter. Rådsledaren utses av Rikspolischefen och chefen för Riskkriminalpolisen är föredragande. O.r ansvarar för den operativa nationella inriktningen; fattar beslut rörande användningen av aktionsgrupper och andra så kallade multidisciplinära resurser i enskilda ärenden samt beslutar om vilken polismyndighet, alternativt Rikskriminalpolisen, som skall leda enskilda insatser från aktionsgrupperna. Detta kan innebära att en eller flera aktionsgrupper flyttas för att utgöra förstärkning mot GOB runtom i Sverige. O.r skall vidare fatta enhälliga beslut om operativa insatser mot GOB utefter de strategiska inriktningar som beslutats av Samverkansrådet, Insatserna skall genomföras gemensamt av samverkande myndigheter alternativt av en enskild samverkande myndighet.

Operativa rådets kansli
Samverkansrådet och Operativa rådet har som stöd inrättat ett kansli för myndighetsgemensam berednings-, uppföljnings- och redovisningsfunktion och får därför en central roll såsom ett nationellt nav för Samverkansrådet och Operativa rådets verksamhet. Kansliet skall även stödja Polisens nationella, strategiska ledningsgrupp i deras arbete.

Nationellt underrättelsecentrum
Hos Rikskriminalpolisen har ett nationellt underrättelsecentrum inrättats med uppgift att bearbeta och analysera underrättelser från samverkande myndigheter. I centrumets uppgifter ingår även att ta fram en myndighetsgemensam lägesbild öer utvecklingen av GOB såsom underlag för strategiska inriktningsbeslut i Samverksrådet. Slutligen skall det Nationella Underrättelsecentret bearbeta och analysera operativa underrättelser samt producera underlag för insatser till Operativa rådet.

Polisens nationella strategiska ledningsgrupp
En nationell, strategisk ledningsgrupp skall inrättas vid Rikspolisstyrelsen för att fastställa en gemensam strategisk inriktning avseende arbetet mot GOB: Inriktningen kommer att vara polisens bidrag till underlaget för den myndighetsgemensamma strategiska inriktningen. Gruppen kommer att bestå av Rikskriminalchefen, Riskpolischefen, avdelningschefen för polisavdelningen vid RPS samt länspolismästarna vid polismyndigheterna i Stockholms, Östergötlands, Uppsala, Örebro, Västra Götaland, Skånes och Västerbottens län.

Aktionsgrupper (Ag)
Fasta aktionsgrupper om sammantaget 200 personer, har inrättats vid åtta polismyndigheter samt vid Rikskriminalpolisen. Dessa fördelas med 30 personer vardera vid Rikskriminalpolisen, Polismyndigheterna i Stockholms, Västra Götalands och Skåne län. Med 20 personer vardera vid Polismyndigheterna i Östergötlands, Örebros och Uppsala län samt med 10 personer vid Västerbottens och Västernorrlands län.

Varje aktionsgrupp består normalt aktionsgruppchef och/eller aktionsgruppledare, utredare, analytiker, spanare, registerförare samt administratörer och assistenter. Aktionsgrupperna utgör en särskilt avdelad basresurs som kan sättas in över hela landet. Personal från övriga samverkande myndigheter kan vid behov biträda Ag. Då en Ag ej är ianspråktagen enligt beslut i O.r beslutar den regionala polisiära ledningsgruppen över vilka ärenden Ag skall arbeta med, i enlighet med samverkansrådets beslut samt polisens nationella inriktning.

Ag arbete leds av polismyndigheten där insatsen genomförs eller av Rikskriminalpolisen. Polismyndighet kan även delegera ledningsansvaret till aktionsgruppledaren. Vidare kan Ag välja att samarbeta med personal från övriga samverkande myndigheter. Om en förundersökning är inledd beslutar dock förundersökningsledaren, utefter Rättegångsbalkens bestämmelser, om vilka åtgärder som ska vidtas.

Vilken utrustning står då till en aktionsgrupps förfogande?
Baserat på en grupp av 10 spanare skall dessa ha tillgång till följande:
- Spaningsfordon (uppskattningsvis 6 st)
- Civila tjänstefordon, 1-3 st
- 4 st kikare, modell större
- 2 st mörkerkikare
- 3 st Digitalkameror med objektiv
- Utrustning för spaning utomhus och svår terräng, 4 set med liggunderlag, sovsäck m.m.
- 2 st bärbara datorer
- 6 st GPS, en till varje spanbil
- 1st moped
- 1 st cykel

 Spaningspersonal bör även ha tillgång till följande personliga utrustning:
- Rakel, inklusive bärväska, batterier samt kringutrustning
- Mobiltelefon med headset
- Mindre kikare
- Digital diktafon
- Instickshölster för tjänstevapen
- Materialväst för handfängsel, batong m.m.
- Civil batong
- Civil OC-spray
- Civil skyddsväst
- Sig Sauer P 239, mindre modell
- Videokamera med stillbildsfunktion

 Regionala Underrättelsecentrum (RUC)
5 stycken nya regionala underrättelsecentrum har inrättas vid polismyndigheterna i Uppsala, Örebro, Västerbottens, Västernorrlands samt Örebro län. Redan tidigare fanns RUC vid polismyndigheten i Stockholms, Västra Götaland och Skåne län. De RUC skall arbeta med ärenden som är myndighetsöverskridande inom ramen för den nationella inriktningen mot GOB, och den därmed sammanhängande brottsligheten. De RUC skall ledas av styrgrupper bestående av representanter från polismyndigheten samt samtliga samverkande myndigheter.  Styrgrupperna har därutöver till uppgift att samordna och fördela ärenden till de eller den samverkande myndighet som bäst är lämpad att handlägga ärendena. Utifrån underlagen styrgrupperna erhåller från bland annat handläggargruppen beslutar styrgrupppen därefter om underrättelseärende skall inledas och hur respektive ärende skall verkställas. Ärendena samordnas och fördelas därefter till den eller de som lämpligast kan handläggas ärendet. Respektive myndighet fattar utefter ärendets beskaffenhet och myndighetens resurser beslut om att antingen åta sig eller inte åta sig tilldelat uppdrag. Bedöms ett ärende som lämpligast att bearbetas av polisen överlämnas detsamma från RUC till regionala operativa ledningsgrupper för vidare handläggning.

Arbetet i de Regionala Underrättelsecentrumen är skilt från polisens övriga underrättelseverksamhet men bedrivs i nära samverkan med desamma. Inom polisen ska Samo-KUT samverka med RUC och leverera underrättelser till Rikskriminalpolisen ”i enlighet med särskilda inriktningsbeslut och metoder.” Slutligen ska RUC vara placerade i lokaler som aktuell polismyndighet ställer till förfogande och varje samverkande myndighet skall bära sina egna kostnader och gemensamma kostnader fördelas mellan deltagande myndigheter.

Handläggargruppen inom de Regionala Underrättelsecentrumen
Styrgruppen beslutar om handläggargruppens bemanning. Avseende Ekobrottsmyndigheten, Skattebrottsmyndigheten, Polisen, Tullverket rekommenderas en bemanning på 3-4 dagar/vecka. Handläggargruppens uppgift är att samla in, bearbeta och analysera underrättelseinformation inom ramen för särskilda undersökningar (SUR). Arbetets målsättning är att få fram underlag för straffrättsliga eller förvaltningsrättsliga åtgärder mot aktuella personer.

SURFA
Rikspolisstyrelsen har igenom ett projekt avseende dataapplikationen Surfa utvecklat systemet att ge ”en säkrare och effektivare hantering och delgivning av information.” Åtgärden beräknas bland annat underlätta för Kriminalunderrättelsetjänsten att få fram underlag till den gemensamma nationella lägesbilden rörande GOB samt samordna insatser och delge information till bland annat aktionsgrupperna.

Myndighetsgemensam mediestrategi
”Rikspolisstyrelsen har tagit initiativ till en gemensam mediestrategi och kommunikationsplan för polisen och de samverkande myndigheterna. Strategin kommer att beredas inom myndigheterna och föras fram till samverkansrådet för eventuellt beslut.” Således, de redan många förekommande, lika svepande som obevisade, förtalande anklagelserna riktade mot bikervärlden kommer med största sannolikhet att öka katastrofalt både i mängd och styrka. Det är tur att vi redan i förväg skaffat oss mediemöjligheter att be- och nedkämpa kommande angrepp. Jag talar då om Payback, Newsdesk och Newsmill. Tre utmärkta plattformar att igenom artiklar och pressmeddelanden snabbt kunna gå till motangrepp och slå tillbaka omfattande och osanna anfall ifrån.

Författningsändringar

Efter företagen undersökning bland samverkande myndigheter, med efterföljande svarsanalys, har RPS sammanställt önskemål om ett legalt stöd för att ett långsiktigt och rutinmässigt utbyte av uppgifter mellan brottsbekämpande myndigheter. (Information rörande undersökningen står att finna i ”Sammanställning av uppgifter från vissa myndigheter om hinder för samverkanoch informationsutbyte m.m. i arbetet med att bekämpa den GOB,  diarienummer: RA 400-3411/09”) Detta bör ske dels genom en ändring i sekretesslagen och dels genom justeringar i de samverkande myndigheternas registerförfattningar. Generalklausulen i 14:3 sekretesslagen är dels inte avsedd för ett rutinmässigt uppgiftslämnande och kräver dessutom att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse sekretessen ska skydda. Detta medför att varje myndighet måste göra individuella bedömningar och intresseavvägningar. Beroende på varje myndighets registerlagstiftning kan detta i förlängningen innebära att uppgiftslämnande enligt sekretesslag 14:3 förblir omöjligt. För att, som RPS uttrycker saken, få en rimlig avvägning mellan intresset av en effektiv brottsbekämpning och integritetshänsyn föreslår RPS en sekretessbestämmelse för de brottsbekämpande myndigheterna och en annan för de myndigheter som inte i sig är brottsbekämpande, men som samverkar med sådan myndighet. Med andra ord föreslås olika sekretessbestämmelser gälla utefter vilken kategori och övergripande syfte en myndighet har.

Vilka myndigheter ingår då under vilken kategori och hur föreslår RPS att den sekretessbrytande bestämmelsen skall utformas?
De brottsbekämpande myndigheterna är: Åklagarmyndigheten, samtliga polismyndigheter, Statens kriminaltekniska laboratorium, Ekobrottsmyndigheten, Skatteverket, Tullverket och Kustbevakningen. Andra myndigheter såsom Kriminalvården och Migrationsverket bedriver verksamhet som i vid bemärkelse anses vara brottsbekämpande. Enligt RPS skall därför informationsutbyte kunna ske inom ramen för brottsbekämpande verksamhet oavsett vilken myndighet saken avser. Sekretessbestämmelsen föreslås utformas på följande sätt:

”Utan hinder av sekretess får uppgift om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden lämnas mellan Rikspolisstyrelsen, polismyndighet, Statens kriminaltekniska laboratorium, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverkets skattebrottsenheter om det behövs för den brottsbekämpande verksamheten.
Sekretess hindrar vidare inte att uppgift om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden lämnas mellan myndigheter om det behövs för brottsbekämpande verksamhet och det föreligger misstanke om brottslig verksamhet som är av allvarlig eller omfattande karaktär.”

Förslag till ändring i registerförfattningar

De samverkande myndigheterna anser vidare att att det föreligger behov av att samordna och utforma myndigheternas registerförfattningar på ett likartat sätt. RPS föreslår i enlighet med de samverkande myndigheternas önskemål följande bestämmelse:

”Utan hinder av sekretess får uppgifter lämnas till Rikspolisstyrelsen, polismyndighet, Statens kriminaltekniska laboratorium, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverkets skattebrottsenheter om det behövs för den brottsbekämpande verksamheten.
Sekretess hindrar inte att personuppgifter lämnas till annan myndighet än som angetts i första stycket om det behövs för brottsbekämpande verksamhet och det föreligger misstanke om brottslig verksamhet som är av allvarlig eller omfattande karaktär.”

RPS anser vidare att bestämmelsen måste ges en flexibel utformning: ”Det bör finnas utrymme att kunna tillämpa de sekretessbrytande bestämmelserna vid utlämnande i andra situationer än de som omfattas av bestämmelserna i registerförfattningarna.” RPS anser att detta förslag kan fungera likt en mall som efter anpassning kan införas i de aktuella myndigheternas registerförfattningar.

Slutligen anser RPS att bestämmelserna kring direktåtkomst till uppgifter inom en SUR (särskilda undersökningar) ändras så att alla representerade myndigheter inom de regionala underrättelsecentrumens handläggargrupper har klart författningsstöd för direktåtkomst till SUR:ar de arbetar med. Idag kan endast personer som arbetar med en SUR enligt 7 paragrafen polisdataförordningen ha direktåtkomst. Bestämmelsen kan endast anses reglera verksamhet vid polisen och Ekobrottsmyndigheten vilket medför att andra myndigheters möjligheter direktåtkomst är juridiskt tveksam.

Finansiering
Polisen har avsatt 100 miljoner för satsningens genomförande andra halvåret 2009, 60 miljoner till lönekostnader/verksamhetskostnader samt 40 miljoner till merkostnader. Från och med år 2010 beräknas polisens årliga kostnad uppgå till 206 miljoner. Då jag tidigare skrivit en artikel där jag kommenterar just polisens medelstilldelning avser jag inte här att ännu en gång fördjupa mig i detta ärende utan hänvisar istället till: http://newsmill.se/artikel/2009/03/17/polisen-ljuger-medvetet-i-avsikt-att-vilseleda-journalister-och-allmanhet

Åklagarmyndigheten beräknar att den ökade arbetsbelastningen för de internationella kamrarna kommer att medföra ökade kostnader på 3 miljoner 2009 och 4 miljoner årligen 2010-2012. Åklagarmyndigheten beräknar vidare behöva ett tillskott motsvarande 12 specialåklagare för att möta polisens och övriga myndigheters behov av åklagarledning och åklagarstöd.

Ekobrottsmyndigheten kräver 12,3 miljoner årligen i extra tilldelning medan

Skatteverket äskar 16 miljoner för 2010; 16,5 miljoner 2011 samt 11 miljoner extra för 2012. Kriminalvården bedömer att de behöver förstärkning med 6-7 miljoner för att ens kunna medverka i de Regionala Underrättelsecentrumen, en begäran som inte hörsammats av regeringen. Kronofogdemyndigheten har begärt förstärkning med 6 miljoner kronor vilket inte heller godkänts av regeringen. Kustbevakningen har beräknat sitt förstärkningsbehov till 3 miljoner kronor årligen från och med 2010 och slutligen beräknar Tullverket att de behöver 15 miljoner för att förstärka sin organisation.

Ökad hotbild
Rikspolisstyrelsen bedömer att arbetet med GOB kommer att medföra en ökad hotbild mot vittnen och personal som aktivt arbetar med frågorna. RPS har därför tagit fram förslag till föreskrifter och allmänna råd, FAP 480-3, nationella riktlinjer samt en handbok för hur polisens lokala personsäkerhetsarbete ska bedrivas. Hösten 2009 kompletteras dessa skriftliga instruktioner med en utbildningsinsats för personsäkerhetshandläggare.

Korta nyheter i övrigt rörande de samverkande myndigheternas verksamhet

Den 1 mars samlades Åklagarmyndighetens bekämpning av grov organiserad brottslighet under en överåklagare med nationellt ansvar för dessa frågor.

Skatteverket deltar i arbetet mot GOB inom 2 verksamhetsgrenar, brottsbekämpning och beskattningsverksamhet. Beskattningsverksamheten avser fiskala arbetsuppgifter med syfte att fatta skattebeslut medan brottsskatteenheterna avser att medverka genom brottsutredningar och underrättelseverksamhet.

Kriminalvården har under de senaste åren kraftig förstärkt sin underrättelseverksamhet och har numera en fast sambandsman placerad på Rikskriminalens underrättelsesektion.

Kronofogdemyndigheten skall medverka i satsningen mot GOB genom att på plats omedelbart verkställa utmätning, betalningssäkring eller besluta om kvarstad på egendom.

Tullverket sak bidra till att minska antalet kriminella nätverk som ägnar sig åt narkotika-, alkohol-, tobakssmuggling eller ekonomisk brottslighet. Under 2009 sker en omorganisering  av den operativa verksamheten. En ny enhet för nationell styrning, samordning och prioritering införs i kärnverksamheten. Detta för att på en övergripande, operativ nivå styra, samordna och prioritera Tullverkets kontrollerande och brottsbekämpande verksamhet.

För ytterligare information i ämnet se vidare:
http://www.payback.name/payback20092.html#mobilisering   och

http://www.polisen.se/Varmland/Aktuellt/Pressmeddelanden/Rikspolisstyrelsen/Unik-samverkan-mot-grov-organiserad-brottslighet/ 

Peter  Schjerva                                                                     Tillbaka till innehållsförteckningen

Förundersökningsbegränsning i brottsmål

Den 4 juni 2009 fick rektorn för polishögskolan i Stockholm, Ebba Sverre Arvill, i uppdrag att utreda om förutsättningarna till förundersökningsbegränsning bör utökas, Kommittédirektiv 2009:50. Uppdraget skall slutredovisas 30 juli 2010.

Motivbas för utredningen:
Har då denna utredning någon större aktualitet för bikers och bikerklubbar? Ja, med tanke på de bakomliggande motiven som aktualiserat själva utredningen. Justitieminister Beatrice Ask uttalar i artikeln: ”Ask satsar hårdare mot grov brottslighet”, http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3004925.svd , ” I dag har vi en förändrad kriminalitet med stora komplicerade utredningar om grova brott begångna av gäng eller nätverk med många inblandade. Då vill vi koncentrera oss på de stora spindlarna i nätet och därmed bli bättre på att hantera svåra ärenden.”Vidare:” Därför vill Ask utreda om en stor förundersökning, i motsats till i dag, ska gå att begränsa till att gälla de misstänkta huvudpersonerna. Andra personer som finns i brottshärvans utkant och som kanske bara är misstänkta för mindre brott kan då skiljas av från utredningen. Därmed ska brottsutredningarnas handläggningstider hållas nere och bli mera effektiva. – Det viktiga är att det sker en lagföring, inte att man utreder varje liten del och kanske aldrig kommer till skott.” Och så kommer då slutklämmen: ”Ökningen av den gränsöverskridande kriminaliteten och polisens och andra myndigheters kommande satsning mot grov organiserad brottslighet gör det nödvändigt att skapa nya riktlinjer.”

Dagens rättsläge
Svensk rätt bygger på principen om obligatorisk åtalsplikt och därmed sammanhängande förundersökningsplikt. Åtalsplikten regleras i Rättegångsbalken (RB) 20:6 och stipulerar att åklagare har skyldighet att väcka åtal om bevisen, vid en objektiv bedömning, är sådana att en fällande dom kan förväntas vid rättegångsförhandling. För att idag kunna besluta om åtalsunderlåtelse förutsätts att det är klarlagt exempelvis genom ett erkännande att viss person begått brottet. Beslutet motsvara då en lagföring av brottet som beaktas t.ex vid ett återfall. Förundersökningsplikten innebär en skyldighet för myndigheter att utreda anmälda brott. Enligt RB 23:1 ska förundersökning inledas så snart det finns anledning anta att brott som hör under allmänt åtal ägt rum. Undantag medges om brottet uppenbart inte går att utreda. Ytterligare undantag lämnas i RB 23:22, för brott som inte förväntas föranleda annan påföljd än böter, eller som har koppling till pågående rättegång, behöver inte förundersökning genomföras. En polisman kan enligt 9 paragrafen polislagen (1984:387) besluta om rapporteftergift utan förundersökning om brottet med hänsyn till omständigheterna är obetydligt och påföljden inte kan bli annan än böter.

Vidare finns det regler om förundersökningsbegränsning i RB 23:4a, tillämpbara ex.vis vid komplicerade och resurskrävande jorddelnings eller grannrättsliga förhållanden såsom markintrång, olovligt fiske eller olovlig jakt. Viktigare är möjligheten att lägga ner eller underlåta inleda förundersökning, om det kan antas att reglerna om åtalsunderlåtelse eller särskild åtalsprövning medför att åtal inte kommer att väckas och då heller inte ”väsentligt allmänt eller enskilt intresse åsidosätts genom beslutet.” Oberoende vem som leder förundersökningen, polis eller åklagare, är det idag enbart åklagare som kan besluta om förundersökningsbegränsning!

Så långt dagens rättstillämpning nu över till att granska vad utredaren skall titta över inför framtiden: Förundersökning gällande ekonomisk brottlighet, människosmuggling, stöldhärvor, korruptionsbrott omfattar vanligtvis, förutom huvudmän, även ett flertal andra aktörer. Gällande huvudmännen finns det redan idag möjligheten att begränsa sådan förundersökning men vad gäller mer perifert brottsmisstänkta personer saknas idag sådan möjlighet.

”Stora komplicerade utredningar om grova brott kan komma att begränsas till att gälla huvudmisstänkta. Därigenom ska effektiviteten i det brottsbekämpande arbetet öka.”
Enligt kommittédirektivet har Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten framhållit ”att den brottslighet som begås inom kriminella grupperingar nödvändiggör olika former av rationaliseringar och prioriteringar från myndigheternas sida i den operativa hanteringen för att det ska vara möjligt att uppnå goda resultat i brottsbekämpningen…Det är angeläget att de prioriteringar som görs inom ramen för en förundersökning är reglerade och grundas på förutsebarhet och likhet i rättstillämpningen.”
Dessa faktorer skall utredaren väga mot
- Målsägandes intresse av att åtal väcks
- Trovärdigheten i straffsystemet
- Principen om att lika fall, behandlas lika skall

 Utredaren skall vidare:
- Ta ställning till om åklagare skall få rätt att begränsa förundersökning i omfattande och komplicerade fall till att avse endast vissa personer samt vilka kriterier som då ska beaktas
- Analysera lämpligheten av en sådan utvidgad förundersökningsbegränsning utifrån rättssäkerhetssynpunkt, med hänsyn till principen om allas likhet inför lagen och målsägandes intressen
- Analysera om utvidgad förundersökningsbegränsning kan ha betydelse för åklagarens roll i brottsmålsprocessen och därvid även ta ställning till om särskilda behörighetsregler bör gälla för dessa beslut
- Lämna förslag till fullständiga författningsändringar bland annat rörande frågan om en helt ny bestämmelse om förundersökningsbegränsning bör införas eller om paragrafen avseende förundersökningsbegränsning, RB 23:4.1 stycket, 1 paragrafen skall utvidgas till att gälla även brottsmisstanke som kan leda till villkorlig dom, med eller utan böter

Bör polismyndigheter få befogenhet att besluta om förundersökningsbegränsning?
En polismyndighet är normalt undersökningsledare vid förundersökningar av dels enkel beskaffenhet och dels när ännu ingen är skäligen misstänkt för brotten. Polisen har idag ej befogenhet att besluta om att vare sig underlåta att inleda förundersökning eller att lägga ner en förundersökning med hänvisning till reglerna om förundersökningsbegränsning. Anledningen till att denna rätt exklusivt tillfallit åklagare är den juridiska samt processtrategiska unika kompetens åklagare besitter. Det har även traditionellt ansetts utgöra en garanti, för en både objektiv och saklig bedömning, då det är olika myndigheter som tar emot anmälan och som fattar beslut om förundersökningsbegränsning.
Utredaren skall därför:
- Utreda om polismyndighet bör ges befogenhet att såsom förundersökningsledare i vissa fall besluta om förundersökningsbegränsning.
- Överväga omfattning av sådan befogenhet och vilken kompetens som i dylika fall måste säkerställas inom polismyndigheterna
- Analysera de rättsäkerhetsfrågor en sådan förändring aktualiserar
- Lämna förslag till fullständiga författningsändringar

 Utredaren ska därutöver bedöma de ekonomiska konsekvenserna av lagda förslag samt lämna förslag rörande finansiering av eventuella kostnadsökningar.

 Slutligen skall utredaren under uppdraget samråda med Rikspolisstyrelsen, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten samt andra för uppdraget lämpliga myndigheter.

30 juli 2010 skall därefter uppdraget kring förundersökningsbegränsning att slutredovisas och Nättidningen Payback kommer i sedvanlig ordning att redogöra för slutsatserna!

 Peter  Schjerva                                                               Tillbaka till innehållsförteckningen

Redovisning av SOU 2009:70, Utvärdering av ”Buggning och preventiva tvångsmedel”

I nättidningen Paybacks nummer 2, http://www.payback.name/#buggning, berättade vi om att Regeringen tillsatt en särskild utredare för att göra en utvärdering rörande buggning och andra tvångsmedel. Utredaren skulle speciellt granska om lagarna haft avsedd effekt; om de uppfyller de brottsbekämpande myndigheternas behov; integritets- och rättssäkerhetsaspekter samt eventuella behov av författningsändringar.

Utredningen lämnade i slutet av juli sitt slutbetänkande, en diger lunta på 203 sidor, vilken för övrigt kan laddas ner via länk på http://www.payback.name/bikerpolitik.html  Lagarna som här avses är 2007:978 om hemlig rumsavlyssning samt lag 2007:979 om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott. Båda dessa lagar trädde i kraft den 1 januari 2008 och gäller till och med den 31 december 2010.

Detta sagt om bakgrunden, nu över till själva granskandet av utredningen och dess slutsatser:

Hemlig rumsavlyssning

I 17 förundersökningar gentemot 25 personer tillgreps buggning under 2008 av polis eller tullmyndighet. Säpo uppges lite kryptiskt inte använt sig av fler fall än dessa. Utredaren drar slutsatsen att: ” Eftersom den hemliga rumsavlyssningens ”avsedda” effekt inte närmare har preciserats eller kvantifierats har det inte varit möjligt att avgöra om denna effekt har uppnåtts. Även bortsett från detta är antalet avslutade hemliga rumsavlyssningar så få att det för närvarande inte är möjligt att göra någon bedömning av tvångsmedlets effektivitet.”

De brottsbekämpande myndigheterna anför att det har behov att kunna använda sig av buggning vid fler brott än de idag tillåtna. Utredaren kommer dock till slutsatsen att det för närvarnade inte finns tillräckliga skäl för att utvidga tillämpningsområdet för hemlig rumsavlyssning.

Utredningens övergripande slutsats rörande ”buggning” är som följer: ”De hittills vunna erfarenheterna av tillämpningen av lagen om hemlig rumsavlyssning är alltför begränsade för att jag på goda grunder ska kunna hävda att lagen bör permanentas. Av samma skäl saknar jag underlag som ger stöd för att lagen bör upphävas. Slutsatsen av mina överväganden blir därför att giltighetstiden för lagen om hemlig rumsavlyssning bör förlängas till utgången av år 2014 så att korrekt underlag erhålles för att kunna göra en tillfredställande utvärdering av lagens tillämpning.”

Lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott

Lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott tillkom ursprungligen för att ge Säpo effektivare möjligheter att arbeta mot kontraterrorism, kontraspionage samt författningsskydd. ” Den verksamheten är inriktad på att avslöja om en viss, inte närmare specificerad, brottslighet kan äga rum, pågår eller kan antas komma att inträffa. De brottsbekämpande myndigheterna (BM) samlar således in, bearbetar eller analyserar uppgifter som senare kan ha betydelse för att utreda eller förhindra brott.
Under år 2008 har Säkerhetspolisen använt sig av hemliga tvångsmedel i preventivt syfte i färre än 50 ärenden. Inom den öppna polisens verksamhet har preventiv användning av hemliga tvångsmedel under samma år använts i två ärenden som berört sammanlagt tre personer.”

Uppfyller då användningen av hemliga tvångsmedel de brottsbekämpande myndigheternas behov?
När det gäller underrättelseverksamhet anser Säpo att då sådan verksamhet alltid ligger i tiden före det stadium då man har specifika misstankar om ett visst brott är lagen i det närmaste verkningslös. I de fall lagen likväl tillämpats har det varit frågan om situationer när en förundersökning varit nära förestående.

Utredarens slutsats är därför att lagen inte tillgodoser de BM:s behov och att lagen därför vare sig skall permanentas eller förlängas vad gäller giltighetstiden. Då den trots allt fyller ett behov när förundersökning är nära förestående bör den dock fortsatt vara i bruk under försöksperioden till och med år 2010.

Utredaren ”anser vidare att det finns skäl att överväga om inte Säkerhetspolisens möjligheter att använda hemliga tvångsmedel i preventivt syfte bör utvidgas och regleras i en särskild lag.” I samband med detta bör man även ta ställning till i vilken mån polismyndigheterna har behov av att använda preventiva tvångsmedel.

Detta kan sägas vara utredningens huvudsakliga kontenta. Övrigt material utgörs mestadels  utav redovisning av utredningens arbete, fördjupade resonemang kring utvärderingen av lagarna i fråga samt mer om den rättsliga bakgrunden och integritetshänsyn och kontrollmekanismer. Då den ena lagen i fokus, hemlig rumsavlyssning, föreslås förlängd till år 2014 för att möjliggöra en adekvatare utvärdering och den andra lagen, lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott, föreslås avskaffas vid giltighetstidens utgång ser jag inga skäl till att här och nu skriva mer om just denna utredning. Vi kommer med all säkerhet i framtiden att få anledning att återkomma, till då i första hand ”buggningslagen.”

Peter  Schjerva                                                               Tillbaka till innehållsförteckningen

The Stockholm Gang Intervention and Prevention Project, SGIP

Efter att ha läst en  artikel i Svenska Dagbladet, ”EU-projekt ska hindra gängbrott” http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2933491.svd  fick jag för mig att begära ut handlingara rörande projektet ifrån Polismyndigheten i Stockholms Län. Jag beslöt att på samma gång begära ut handlingarna rörande Länskriminalpolisen i Stockholms kartläggning av kriminella konstellationer, se: ”MC-gängen inte längre farligast”, http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2924103.svd  Självklart avslogs min begäran i bägge fallen med hänvisning till att de begärda handlingarna utgjorde internt arbetsmaterial. Att Bosse Brink på Svenska Dagbladet, som skrivit bägge de ovan relaterade artiklarna, helt tydligt fått ut samma material är ju en helt annan sak. Jag är ju inte Bosse Brink och har väl vare sig hans goda namn eller rykte att falla tillbaka på hos polismyndigheterna, än mindre hans i allt politiskt korrekta och tillrättalagda sätt att spegla polisens arbete. Nåväl, såsom ersättning erhöll jag istället ansökningshandlingarna för projektmedel rörande EU-projektet, på engelska ”fucking” engelska. Men, låt gå. Då skriver vi om detta istället:

Ansvarig för projektet är Polismyndigheten i Stockholms län, Södertörns polisdistrikt. Projektets kontaktperson, projektledare, chefskoordinator för alla viktiga aktiviteter samt högst ansvarig för SUR-registret är Amir Rostami. Amir har sedan 2007 varit anställd som underrättelseofficer på Länskriminalen i Stockholms SGI-projekt, med ansvar för att övervaka och analysera gängkriminalitet och gängutveckling i Södra Stockholms län. Ledningsgruppen består av en ledningsgrupp, en projekt koordinator och en projektsekretare. Chef för ledningsgruppen och tillika chef för SGI är Fredrik Gårdare. Projektkoordinator är Lars Gustavsson, som idag är gruppschef för fältarbetarna inom SGI. Han kommer att fungera som operativ expert och leda de operativa insatserna. Han kommer även att leda LUC-gruppen. Projektets sekreterare blir Torbjörn Hermansson, idag gruppledare på SGI. Hans uppgift blir att administrera och dokumentera projektet samt att i övrigt att stödja projektorganisationen. Hermansson skall även fungera som utrednings- och juridisk expert inom SGIP. Vidare blir Jan-Olov Onshagen ansvarig för projektets kvalitetssäkring. Lotta Lundstedt, utbildad vid Göteborgs Business School, blir ansvarig för planering och analysering av projektets finansiella aspekter. För övrigt vad gäller organisationen kan sägas att projektet kommer att sysselsätta 31 personer med start den 1 september 2009.

Bakgrund: 1999 formade länskriminalen i Stockholms län, Sektionen mot gängkriminalitet, SGI, vid Södertörnspolisen. 2002 bedömdes sektionen ha fått sin slutliga utformning och struktur, och har därefter enligt egen utsaga”framgångsrikt arbetat mot organiserad brottslighet inom kriminella gäng och nätverk”. SGI är den enda brottsbekämpande enheten i Sverige som arbetar permanent, förebyggande och systematiskt mot gängrelaterad kriminalitet. SGI har utvecklat en unik arbetsmetod bestående av underrättelsearbete, bevakning, spaning och analys likaväl  som ett försiktigt och förebyggande närmande användande etik, kommunikation och mångfald som viktiga och strategiska komponenter när det gäller att förebygga rekrytering eeller motivera medlemmar att lämna gängen. Speciellt fokus inriktas på stöd och skydd för vittnen och brottsoffer.

SGI:s kortsiktiga målsättning beskrivs som ”att skingra och förhindra uppkomsten av nya, kriminella grupperingar och nätverk” medan den långsiktiga målsättningen uppges vara att ”minska rekryteringen av unga kriminella”. SGI handlägger årligen cirka 500 fall och arbetet bedrivs i nära samarbete med andra brottsbekämpande myndigheter. Enheten samarbetar med forskningsinstitutioner, deltar i, och med, informations- och utbildningsaktiviteter vid Polishögskolan, vid Växjö Universitet, juridiska myndigheter samt vid andra brottsbekämpande myndigheter.

Detta om bakgrunden nu över till att granska det kommande arbetet inom EU-projektet. Projektet beräknas pågå mellan 1 december 2008 till den 30 november 2011. EU finansierar projektet med 70 % eller 8,5 miljoner av den totala budgeten på 12 miljoner kronor. Som en del av projektet arrangeras 2 konferenser i oktober 2009 samt ytterligare en såsom avslutning, i oktober 2011. Projektets huvudsakliga syfte är att integrera vetenskaplig forskning med de unika arbetsmetoder SGI utvecklat under operativt polisarbete. Projektet skall vidare utveckla en operativ arbetsmetod baserad på vetenskaplig analys och vedertagna polisiära arbetsmetoder fokuserande speciellt på förebyggande arbete såsom att reducera rekrytera rekryteringen till kriminella gäng och nätverk. Projektets övergripande idé är att vidare integrera operativt polisarbete med forskning vilket i gengäld kommer att bidra till utveckling och förbättring av polisarbetet genom att introducera vetenskapliga och utprovade metoder och därefter utvärdera och analysera utfallet av denna metod. Således: Praktiskt polisarbete kommer att vara nära knutet till forskning i detta projekt; SGI metoden kommer att testas och utvärderas på Växjö Universitet.

SGI skall vidare utveckla en innovativ metod att samarbeta med andra brottsbekämpande myndigheter för att kunna ”follow the  money” (följa pengarna), minska attraktionen kring kriminalitet bland tonåringar och förebygga rekryteringen av nya gängmedlemmar. Stockholms länskriminalskall företa studiebesök för att utväxla kunskap och erfarenheter med Storbrittanien, Danmark och Norge som et led i at bekämpa kriminella gäng. En konferens kommer att arrangeras i oktober 2009 dit samtliga partnerorganisationer samt internationella experter på kriminella gäng är inbjudna. Projektets samarbete med Eurogang-projektet innebär en försäkring att det vetenskapliga arbetet och dess utfall kommer att få både ett europeiskt och transatlantiskt värde beroende på användandet av standardiserade, metodiska förfaringssätt.

Utfallet av projektet kommer att presenteras i en handbok som kommer att etablera riktlinjer för att bekämpa organiserad brottslighet i allmänhet och kriminella gäng i synnerhet. Handboken kommer att förutom att presenteras på den avslutande konferensen i Stockholm 2011 att distribueras till samtliga polismyndigheter i Sverige såväl som till andra EU-länder. Handboken avses fungera som ett stöd i arbetet mot kriminella gäng och nätverk samt mot ungdomskriminalitet.

Projektet målsättning i detalj: Att stimulera, marknadsföra och utveckla horisontella metoder och verktyg för strategiskt förebyggande och brottsbekämpande kriminalitet garanterande säkerhet och allmän ordning. Dessutom: Att marknadsföra och utveckla koordinering, samarbete och ömsesidig förståelse ibland brottsbekämpande myndigheter och andra nationella myndigheter.

Vilka utgör då projektets samarbetspartners?
- Metropolitan Police Service, New Scotland Yard, London
- Danmarks Nationella Polismyndighet
- Norges Polisservice, Oslo Polisdistrikt
- Ekobrottsmyndigheten
- Kronofogdemyndigheten
- Polisens utbildnings- och träningsprogram, Växjö Universitet
- Försäkringskassan
- Kriminalvårdens underrättelsetjänst
- Socialltjänsten i Huddinge, Haninge och Botkyrkas kommun
- Finanspolisen
- Åklagarmyndigheten, Södertörn
- Skatteverkets skattebrottsenhet
- Rikspolisstyrelsen

Den viktigaste punkten i projektet blir att etablera ett lokalt underrättelsecenter (LUC) i samarbete med de svenska samarbetsmyndigheterna. Projektet skall vidare skapa ett underrättelse- och forskningsregister (SUB) vilket den linjära organisationen kommer att ha direktåtkomst till. Projektet skall också utveckla en organisationell bas ibland svenska myndigheter (LUC) för att använda ett mångdimensionellt synsätt att bekämpa kriminella gäng. Projketet skall vidare stimulera och marknadsföra ett utvidgat samarbete och utväxlande av kunskap och information mellan brottsbekämpande myndigheter inom EU-staterna för att skapa en effektiv, strategisk och faktisk inriktning mot organiserad brottslighet i allmänhet och kriminella gäng i synnerhet. SGIP skall också utarbeta en effektiv mall för att bekämpa och förebygga kriminella gängbildningar och nyrekrytering. Kriteriet för mallen skall vara att de kan användas på såväl lokal som regional och nationell nivå bland medlemsstaterna.

Hur många personer engagerar projektet i de olika deltagande länderna? 750 personer i Sverige, 50 personer i Norge och Storbrittanien samt 30 personer i Danmark.

Arbetsmetoder:
Forskning:
- Genom användandet av en metod för nätverksanlys som möjliggör studiet av gäng, olika grupperingar och kopplingar
- Klassificering och analysering av kriminella gäng speciellt utifrån en organisatorisk synvinkel före ingripande och lagföring.
- Nära samarbete med europeiska partners via seminarier, workshops och konferenser för europeiskt och nationellt utbyte.

Operativt polisarbete:
- Offensivt underrättelsearbete, informationsinsamling samt ett underrättelseundersökningsregister (SUR)
- Minska den kriminella lönsamheten genom samarbete med Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten

Aktiviteter:
- Ledningsgruppen och det verkställande rådet i distriktet kommer att ha uppföljningsmöten varje månad samt informera polistjänstemannen hur projektet framlöper.
- En tvådagars konferens med seminarie och workshops kommer att arrangeras i Stockholm under år 1 dit alla samarbetspartners och experter på kriminella gäng är inbjudna. Projektet kommer även att avslutas med en konferens för att presentera resultat och erfarenheter av projektet 2010.

Tidtabell:
- Möten med samverkande nationella myndigheter kommer att arrangeras cirka 4 gånger om året, oftare om nödvändigt, för strategiskt, operativt arbete.
- 1 maj kommer en delrapport avseende projektet att insändas till EU och slutrapporten avges i November 2011. Även de interna och externa utvärderingarna kommer att presenteras i November 2011.

Förväntade resultat av SGIP-projektet:
- Kartläggning av kriminella gäng i Sverige
- Skapa ett underrättelse- och utredningsregister (SUR)
- Åtala 25 % av de strategiska gängmedlemmar
- Minska antalet gängmedlemmar i Södertörns polisdistrikt med 25 %
- 9 seminarier med projektdeltagarna från Danmark, Norge, Storbrittanien för utväxling av erfarenheter och kunskap.
- 120+50 timars utbildning för polisofficerare och 50 timmar för polisaspiranter.
- Sprida kunskap om SGI, dess metoder och arbetssätt via två konferenser och seminarier
- Uppmärksamma SGI:s goda erfarenheter och bästa metoder att skydda och stödja brottsoffer och vittnen.
- Utveckla en förbättrad metod att skydda och stödja vittnen och brottsoffer.
- Utveckla en komplett och effektiv mall att genomföra lokalt, regionalt och nationellt bland medlemsstaterna.
- Etablera en plattform och kunskapsbas för samarbete, kunskapsutväxling och erfarenheter,  mellan brottsbekämpande myndigheter inom EU.
- Utveckla samarbete och utväxling av kunskap mellan medlemsstater vilket skall resultera i en effektiv, strategisk bekämpning av kriminella gäng.
- Närmare samarbete mellan forskare och polis i kampen mot kriminella gäng och gängmedlemskap inom EU:
- Etablerande av motsvarande metoder för analys och underrättelseutvärdering avseende kriminella gäng och gängmedlemskap inom EU
- Minska antalet gängmedlemmar inom EU.
- Stimulera utveckling av metoder och operationsfunktioner för strategisk brottsbekämpning och direkta aktioner mot kriminella gäng.

Hur skall resultaten av projekten användas och till vilka och vem skall kunskapen spridas?
- Projektbroschyrer och affischer för att stödja spridningen av aktiviter
- En projektsida med on-linetillgång för publicering på Svensk Polis webbsajt.
- Månatliga nyhetsbrev
- 2 konferenser i Stockholm
- En räcka seminarier och workshops
- Föreläsningar och presentationer, externt och internt
- Deltagande i den offentliga debatten genom att skriva artiklar, ge intervjuer m.m.
- Handbok i ingripanden/lagföringar och förebyggande av kriminella gäng
Utvärderingen av och erfarenheterna från projektet kommer att spridas till Polismyndigheterna inom Sverige, till samverkande myndigheter, utbildningsinstitutioner, utländska samverkande myndigheter samt andra målgrupper inom EU.

Chefen för SGI, Fredrik Gårdare, kommer att ansvara för den interna utvärderingen av projektet.
Utvärdaren skall bland annat belysa:
- Utseendet på projektorganisationen, själva dess struktur och arbetsmetoder såväl som effekter dessa komponenter har på projektets arbete.
- Interaktionen mellan projektchefen och de operativa arbetsgrupperna
- Samarbetet med samverkande myndigheter och europeiska partnerländer
- Utfallet av projektets målsättningar, tidtabeller och budget

Lektorn i kriminologi, Robert Andersson, på Växjö Universitet kommer att ansvara för den externa utvärderingen av projektet.
Utvärderaren kommer att få möjlighet att kontinuerligt kunna följa projektets utveckling genom projektchefens månatliga besök i Växjö.
Den externa utvärderingen skall belysa:
- SGI:s metoder
- Nya metoder utvecklade av SGIP och det praktiska polisarbetet mellan poliser och forskare.
- Samarbetet med de utländska polismyndigheterna och hur utväxlandet av kunskap har varit betydelsefullt för utvecklingen av SGI-metoden.
- Samarbetet med nationella, strategiskt utvalda myndigheter.
- Polisens undersöknings- och underrättelsearbete under projektet

Slutligen vill jag också delge er vad Fredrik Gårdare, chefen för SGI och ledningsgruppen för SGIP-projektet uttalar i Svenska Dagbladetartikeln, ”EU-projekt ska hindra gängbrott” http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2933491.svd : -Att forskare är med i det dagliga operativa arbetet blir helt nytt för oss. Målet är att få fram vetenskapligt utvecklade metoder som gör brottsbekämpningen effektivare, säger Fredrik Gårdare, chef för sektionen mot gängkriminalitet…Genom samarbete med bland annat kriminalvården ska nya metoder hittas för att hindra att gängbildning på anstalterna utvecklas. …Forskare vid Växjö universitet, Stockholms universitet och Brottsförebyggande rådet ska kopplas till EU-projektet… Samarbete och kunskapsutbyte ska också ske med det internationella nätverk av forskare som arbetar på universitet runtom i Europa kallat Eurogang. En av USA:s främsta experter på gängkriminalitet, Malcolm Klein, kommer på besök för att föreläsa…Ett annat av EU-projektets mål blir att förbättra och utveckla nya metoder för samarbete mellan Södertörnspolisen och exempelvis Kronofogden, Skattemyndigheten och Socialtjänsten.

Många fina ord, ”goda föresatser” och välformulerade målsättningar. Frågan är hur mycket verkstad och verklighet det blir av det? Sveriges Polisväsende har historiskt sett haft en förmåga att sjösätta projekt som innebär tillskapandet av en så stor mängd olika underorganisationer och projekt att skutan blir ungefär lika sjösäker som regalskeppet Wasa: Det sjunker redan på väg ut ur hamnen!

Peter  Schjerva                                                               Tillbaka till innehållsförteckningen

Rörande Alcatraz-listan

Alcatraz-listan blev plötsligt av riks- och nyhetsintresse intresse i början av augusti då det kom ut att listan var på drift och kunde köpas om man hade de rätta kontakterna. På så sätt blev det också allmänt känt vad listan innehöll. Inte bara ett antal namngivna  män utan uppgifter om alternativa bostadsadresser, telefonnummer och vilka fordon personerna använder. "De handlingar som läckt innehåller bland annat fotografier, uppgifter om pass och körkort samt alternativa bostadsadresser och fordon som används av de markerade personerna. Även barn, föräldrar och syskon listas ofta, inte sällan med personnummer, telefonnummer, hemadress och fordonsinformation. Mer avlägsna relationer som före detta styvföräldrar, mor- eller farföräldrar och syskons partners förekommer också. Flickvänner och eventuella flickvänner figurerar ofta, ibland fler än en. Källa: http://www.dn.se/nyheter/sverige/manga-oskyldiga-pa-polisens-spaningslistor-1.924692  
Så fick vi också bevis för hur vittomfattande och djupt integritetskränkande registreringen av även alla omkringlevande är!

Alcatrazlistan initierades ursprungligen av Rikskriminalpolisen år 2006, och ingick som ett av flera projekt, i den av Rikspolisstyrelsen beslutade s.k. särskilda satsningen mot organiserad och systemhotande brottslighet.

Det ursprungliga syftet var att fastställa en lista överlandets 100 mest drivande och aktiva personer inom den organiserade brottsligheten. Detta skulle ske genom att samla in och bearbeta underrättelseinformation för att därefter låta informationen leda till såväl operativa insatser som lagföring.

Den 8 juli beslöt Operativa rådet att Rikskriminalpolisens arbete med Alcatrazlistan ska fortsätta med vissa strategiska förändringar. Genom det ökade samarbetet mellan bland annat polismyndigheterna, tullverket, kronofogdemyndigheten och skatteverket byter nu satsningen delvis inriktning. Ett större fokus kommer att läggas på de ”kriminella gängens” ekonomiska resurser.-”Några års fängelse biter inte alltid på dessa personer, men när man kommer åt deras pengar så påverkar det mer..När samarbetet mellan myndigheterna utökas har vi mycket större möjligheter att se till att de här personerna inte kan fuska med exempelvis bidrag och deklarationer”, säger Tommy Hydfors, Operativa rådet. En annan förändring består i att minska antalet namn på listan (idag 112 stycken) ”Nu kraftsamlar vi för att slå ut gängens ledargestalter..personerna som rör sig runt omkring dessa får vi tag på ändå genom polisens vanliga brottsbekämpning och underrättelseinformation”, säger Tommy Hydfors.

Då Alcatrazlistan, som tidigare nämnts, ingår som en av flera projekt inom polisens s.k. särskilda satsning kommer det hittillsvarande arbetet nu att bli föremål för en utvärdering av Brottsförebyggande Rådet. Fokuset i bedömningen kommer att ligga på hur satsningen rent konkret har påverkat den organiserade brottsligheten i Sverige.

Fakta kring Alcatrazlistan: 247 personer har funnits på listan. 116 (eller 120 beroende på vilken källa man utgår ifrån) har dömts till fängelse, i sammanlagt 200 år. Sveriges Radio konstaterar lakoniskt: ”Målet var att så många som möjligt av dem skulle lagföras eller lämna kriminaliteten, men färre än hälften av dem som varit på listan har dömts till fängelse. De flesta har fått korta straff.” Hur bedömer då två olika polisrepresentanter projektets framgång? Tommy Hydfors, Operativa rådet säger: ”Det är ett bra resultat. När tongivande personer inom de kriminella kretsarna försvinner från gatorna så påverkar det både den brottsliga verksamheten och rekryteringen till gängen.” En delvis helt annorlunda företräds av Alcatrazlistans projektledare, Lars Öjelind på Rikskriminalpolisen: ”De här personerna på den här listan är ju så pass kända för polisen att de hela tiden ändå är måltavlor för brottsbekämpning och polisens aktioner och rättsväsendets aktioner. Så de hade förmodligen kanske åkt fast i alla fall.” Och: ” Tillsammans har de dömts till 200 år, vilket inte är mycket, enligt projektledare Lars Öjelind. Det var inte så höga straff som de dömdes för. Det var kanske inte de mer allvarligare brotten.”

Vilka grupperingar som varit representerade på listan lämnar jag därhän då uppgifterna inte kan sättas i relation till vare sig hur många som lagförts eller hur många som inte kunnat bindas till någonting illegalt under perioden.

Nog om detta. I höst kommer BRÅ:s rapport rörande den särskilda satsningen och Alcatrazlistan. Läs sammanfattningen här på Nättidningen Payback!

Källor:

http://www.polisen.se/Varmland/Aktuellt/Nyheter/Gemensam/2009/juli-sept/Projekt-Alcatraz-forlangs/

http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=2929273

http://www.payback.name/20091.htm#Genomgång

Peter  Schjerva                                                                                              Tillbaka till innehållsförteckningen

Resning för brottsprovocerade!

För de eventuella bikers som utsatts för brottsprovokation ligger nu vägen öppen för att få sin sak prövad: Ty för första gången har högsta domstolen beviljat resning för en man som dömts för brott som polisen provocerat fram. http://nyhetskanalen.se/1.1086202/2009/07/08/hd_tar_upp_brott_som_provocerades

Det är inte säkert att 26-åringen skulle ha begått brottet utan provokation, anser HD i det principiellt viktiga beslutet. - Man sätter helt enkelt ner fötterna och säger att det sätt som polisen använt sig av infiltratörer och att man hemlighållit det för försvarare och domstolar strider mot svensk lag och mot europakonventionen, säger Nils-Erik Schultz, statsåklagare.

Vad får då beslutet för praktisk funktion? - Polisen tvingas förmodligen bli betydligt restriktivare med detta arbetsätt än tidigare. - Vägen ligger nu öppen för personer som blivit utsatta för den här typen av brottsprovokationer att begära resning!

Så till de bikers som varit utsatta för brottsprovokation: Sök resning med hänvisning till den prövning som redan beviljats av Högsta Domstolen!

Till de bikers som kanske redan suttit av ett fängelsestraff för ett av polisen framprovocerat brott: Sök skadestånd från Justitiekanslern. Ett gott råd dock: Vänta ut den kommande domen i Högsta Domstolen först och hänvisa till den i skadeståndsansökan!

Peter  Schjerva                                                               Tillbaka till innehållsförteckningen

Sanningen om bikerkriminaliteten                                                                                                       

Skrönorna om bikerklubbarnas kriminalitet har med åren byggts ut och förmerats för att numera ha uppnått rent legendariska höjder. Polisen har med stora, yviga, svepande drag målat upp en mörk och hotfull bild av bikers såsom farliga och gravt kriminella element samt av bikerklubbar som ett hot mot själva samhällets existens och fortlevnad. Press och TV har helt samvetslöst och med förvånansvärd skicklighet förmått kopiera nästan hur långa stycken som helst ur polisens olika rapporter och pressmeddelanden utan att någonsin vare sig granska eller ifrågasätta informationens kvalité eller beskaffenhet. Det förunderliga är att detta kunnat ske under s.k. "fullständig radiotystnad" då motparten (läs: bikerkulturen) aldrig fått möjlighet till varken replik eller genmäle.

Det är därför hög tid att presentera de faktiska siffrorna gällande kriminaliteten ibland specifika bikers. De källor som finns att tillgå är Brå: s rapport MC-Brott 1999:6, sammanställd av Roger Sundberg,  samt Sveriges Radios granskning av mc-gängens kriminalitet från 2007.

Låt oss fastslå: Både BRÅ och Sveriges Radio har bara fått tilldelat sig material från Rikskriminalpolisens Kriminalunderrättelsetjänst KUT. Därför skall heller ingen skugga falla över dessa parter. All kritik i nedanstående avsnitt riktar sig därför emot den materialansvariga parten, polisen, som underlåtit att tillställa utredarna ett fullödigt underlag som kunde gett en rättvis, klargörande och heltäckande statistisk sammanställning över bikers och bikerklubbarnas kriminalitet.

Nåväl: Det utlämnade materialet, det utlämnade, uppfyller inga som helst krav på vetenskaplig objektivitet eller rättvisande urval. Varför? Jo, statistiken ifråga sträcker sig mellan 1987-2007. Då 68 brottsrubriceringar inneburit att personen ifråga överlämnats i socialtjänstens vård, sista gången så sent som 2004, måste jag utgå ifrån att materialet till stora delar inte är hänförligt till densamma tid som individerna ifråga varit medlemmar i någon mc-klubb. Detta då personerna varit minderåriga vid tiden för brotten och därför saknat alla förutsättningar att kunna vara medlem i en mc-klubb. Vidare bildades Dirty Dräggels MC (sedermera Hells Angels MC) runt 1987 och Morbids MC (sedermera Bandidos MC) 1991 vilket innebär att flertalet, i undersökningen ingående personer, inte heller kan ha varit medlemmar i någon klubb vid brottstillfällena då deras klubbar vid brottstillfällena helt enkelt inte existerade. Då undersökningen (SR: s) dessutom avser medlemmar i HA, Bandidos och Outlaws finns ännu ett statistiskt aber. Dessa kom till Sverige först 1993, 1995 respektive 2001 varför ännu fler år, medlemmar och åtalspunkter borde strykas samt plockas bort ur registret och statistiken. (Dessutom bildades och upphöjdes andra avdelningar i samma klubbar vid ännu senare tidpunkter)

Varför nämner jag då detta? Jo, dels för att ni skall förstå hur och varför statistiken högst medvetet manipulerats, friserats och skräddarsytts, av polismyndigheten innan den lämnades ut till BRÅ och SR, i avsikt att erhålla så hög brottslighet som möjligt ibland dessa individer. Vidare för att påvisa att statistiken är irrelevant och högst avsiktligt missvisande då den omfattar en mängd brott och årtal då individerna antingen var minderåriga eller icke var medlemmar alls i någon mc-klubb, varför också brottsligheten är högst ointressant i sammanhanget!

Vad mer kan sägas om statistiken? Jo, är polisen beredd att bruka dylika smutsiga knep, i enda syfte att förmera och förstora brottsligheten bland bikers, visar detta väl också med all önskvärd tydlighet, både med vilken ärlighet de normalt handskas och förfar med sanningen samt även hur långt de är beredda att gå, vad gäller att vinkla, förvanska och förfalska sanningen. Dels för att rädda hem fler miljarder till sin egen budget och dels för att få bikers att löpa gatlopp i pressen!!

Angående urvalet vill jag också citera två oberoende källor som var för sig kan sägas bekräfta ovanstående slutsatser. Först ur boken ”Svensk Maffia”, sidan 48: "Majoriteten av Hells Angels-männen hade straffats redan innan de gick in i mc-klubben. Men även om både dråp, grovt vållande till annans död och grovt rån finns med på listan över tidigare brott så var stölder, trafikbrott och misshandel och andra mindre allvarliga brott det dominerande under deras tid som icke Hells Angels medlemmar.” Detta uttalande bekräftar att brottsligheten inte startat med klubbinträdet utan varit en del av personens liv redan innan, vidare säger det att personerna ifråga dels begått allvarliga brott och dels många brott före klubbinträdet. Brott som självklart skulle varit raderade och inte orättfärdigt belastat och förstorat kriminaliteten ibland bikers.

Vidare ur Brå: s rapport 1999:6, MC-Brott, sid. 37: ”Ur materialet är det omöjligt att avgöra i vilken mån individen begått de brott som han straffats för under tiden för sitt medlemskap i mc-gänget. Det är troligt att en del (okänt hur stor) av brotten har begåtts innan individen blev medlem. Det faktum att åtalsunderlåtelse på grund av ålder förekommer relativt flitigt, är möjligen ett tecken på att den del av brotten som har begåtts innan individen blev medlem kan vara större.”

 Tabell 1: Statistik över bikers faktiska kriminalitet i siffror

Antalet åtalspunkter som lett till fällande domar och strafförelägganden --1998 avser 100 st. medlemmar i Hells Angels och Bandidos (Källa: Brå:s rapport MC-brott 1999:6. )
1987-2007 avser 112 medlemmar i Hells Angels, Bandidos, Outlaws samt i deras undergrupper. (Källa: Sveriges Radios granskning, juni 2007)

Vapenbrott och explosiva varor

Kommentarer och slutsatser över materialet i Tabell 1:

1. Brott mot inkassolagen, 6 stycken. I alla år har vi lyssnat till polisens beskyllningar om hur bikers och bikerklubbarna systematisk utövar olaga inkassoverksamhet i stor skala. 6 fall?! Get real! Har polis och åklagare under 21 år inte lyckats leda mer än sex ynka fall i bevis och till fällande dom så shut the fuck up! Ett välment råd till Sveriges högsta polisledning: Visa lite stake, för en gångs skull, och ta konsekvenserna av era handlingar. Gör avbön, be offentligen om ursäkt samt sparka de högst ansvariga för denna exempellösa smutskampanj riktade mot bikers och bikerklubbarna

Det mest skrämmande är dock hur enkelt polisen kunnat manipulera och vilseleda så många enskilda människor och yrkesgrupper, under så många år, utan att någon enda person under hela denna period begärt pappren på bordet eller själv tagit fram fakta bakom alla lösa anklagelser. "Alla" har lika okritiskt accepterat polisens utsagor såsom varande Guds egna ord i dess renaste form och därför den enda och absoluta sanningen. Med synnerligen enkla medel hade vilken rättsivrande journalist eller politiker som helst i detta land, kunnat begära fram bakgrundsmaterialet. Sammanställt statistiken. Synat. Lagt korten på bordet och avslöjat bluffen.

Den viktigaste lärdomen vi måste dra av detta är att det går att anklaga i stort sett vem som helst för vad som helst om bara tre viktiga kriterier är för handen.

A) Parten du anklagar måste utgöras av en grupp du tidigare anklagat och fördömt upprepade gånger i svepande och ospecificerade ordalag och därigenom undergrävt allt förtroende för parten i fråga. Du kommer då inte riskera att angripas av några som helst tillskyndande försvarare.

B) Parten du anklagar måste utgöra en politiskt svag grupp som du därvid med enkla medel kan förhindra utnyttja sin lagstadgade yttranderätt.

C) Du måste själv ha så mycket in- och upparbetat förtroende, både bland samhällets maktbärare och maktens granskare, att ingen ens skulle drömma om att ifrågasätta, än mindre betvivla dina kungsord.

Till sist vill jag be er hålla detta i minnet medan ni läser resten av boken såväl som i resten av ert liv. Allt är inte som det verkar. Allt är inte heller nödvändigtvis sant bara för att det sägs ofta och/eller av många. Så bygger man en sanning av en lögn både i diktaturer och i demokratier. Det kallas hjärntvätt, manipulation och indoktrinering oberoende samhällsordningen. Makthavarna är desamma och propagandan identisk, bara motiven och den dolda agendan skiftar!

2. Utpressning.

Grundfakta: 27 fall på 21 år och 112 personer.
27 fall/112 medlemmar = 0,241 brott/person
27 fall/21 år = 1,286 brott/år
1,28/112 = 0,011 brott per person och år

Ett samhällshot? Knappast! Satt i perspektiv: 1,28 fall per år och 0,011 brott utslaget per år och medlem. Ännu mera fjäll har fallit från ögonen och sanningen har blivit uppenbarad. Sanningen att, mer eller mindre allt, polisen säger om bikers, är lögn, grov lögn och förbannad dikt! Så har ännu en profet och hans falska frälsningslära avslöjats och sänts tillbaka till det helveteshål han kravlade sig upp ifrån. Ty sett i detta perspektiv, med specifika siffror i svart på vitt, inser nog de flesta att sagan om bikers som samhällshot är just bara en saga.

27 fall på 21 år och 112 medlemmar av utpressning kan inte med bästa vilja i världen vare sig kallas samhällshotande och systemhotande eller vara systematiskt iscensatt!!

3. Trafikbrotten svarar för 34,4 %, Narkotikabrotten för 11,4 %. Förhållandevis höga och ökande siffror för dessa brottskategorier. Trafikbrotten mestadels på grund av den ständigt ökande kontrollen, övervakningen och punktmarkeringen. Narkotikabrotten på grund av att eget bruk under perioden kriminaliserats då nästan samtliga brott går att finna under denna kategori. (För vidare kommentarer kring trafik- och narkotikabrott, se kapitlets två avslutande stycken)

4. Ur Brå: s material kan man även utläsa att 25 av mc-klubbarnas 100 medlemmar var helt ostraffade och att ytterligare 22 medlemmar hade högst ett par ärenden på sig. Däremot svarade 25 individer själva för 2/3 av den sammantagna brottsligheten, 505 av 756 åtal, samt 111 av 151 års fängelse. Vad berättar då dessa fakta berätta för oss? Jo, att en liten klick av medlemmarna svarar för en väldigt stor del av brottsligheten. Detta i sig, bevisar och talar ju starkt för att det inte är klubbarna utan de enskilda medlemmar, som själva eller tillsammans med utomstående står för de kriminella aktiviteterna. Ty hade kriminaliteten varit styrd och beslutad av klubbarna hade brottsligheten varit tämligen jämnt fördelad över medlemmarna.

Vidare, för att fog skulle finnas att kalla mc-klubbar för kriminella organisationer skulle också samtliga medlemmar nödvändigtvis vara fällda för samma brott, vid ett och samma tillfälle. Alternativt måste klubbarna beslås med att antingen ha kriminalitet som yttersta idé och metod eller att ha fattat beslut om kriminella handlingar, utfört desamma samt att det ekonomiska utfallet av handlingarna, tillfallit klubben. För att detta skulle vara fallet har aldrig ens skuggan av ett bevis framlagts!!

Liknande tankegångar uttalar och följer Janne Flyghed, professor i allmän kriminologi, i kapitlet Externa Experter om bikerkulturen. "Kriminella mc-gäng skulle vara en adekvat benämning om det finns sådana som har som huvudsaklig verksamhet att begå brott och att detta omfattar samtliga personer som är medlemmar."

5. Bikerstatistiken Brå: –1998:

Grundfakta: 756 åtalspunkter och 151 års fängelse på 100 medlemmar och 12 år.
756 åtalspunkter/100 medlemmar = 7,56 per individ/12år = 0,63 åtal per år och medlem.

Statistik över antal domar finns inte tillgänglig när det gäller Brå: s undersökning.

Bikerstatistiken 1987—2007:
Grundfakta: 1330 åtalspunkter och 284 års fängelse på 112 medlemmar och 21 år
1330 åtalspunkter/112 medlemmar = 11,87/medlem/21 år = 0,56 åtal per år och medlem
Antalet domar: 621 st. =/112 medlemmar = 5,54 domar/21 år = 0,26 domar per år och medlem.

Cirka ett halvt åtal per år och medlem i snitt. Kan då dessa tal sägas bekräfta polisen och medias anklagelser rörande bikers och bikerklubbarnas omfattande kriminalitet? Nej, tvärtom. Siffrorna är överraskande låga och modesta och utgör istället ännu ett bevis för att bikerkriminaliteten är de enskildas kriminalitet och inte klubbarnas.

Ett annat intressant faktum är att antalet åtal per år och medlem jämförelsevis är lägre under perioden 1987-2007 än under perioden –1998 i Brå: s statistik. Detta bevisar att brottsligheten de facto sjunker och inte ökar ibland bikers. Således precis tvärtemot vad polis och media hela tiden låter påskina!!

 Tabell 2: Statistik över systemhotande brottslighet inom bikerkulturen.

Kommentarer och slutsatser över materialet i Tabell 2:

1. Bikers hade i Brå: s material under åren 1987 till och med 1998 begått
262 systemhotande brott/100 medlemmar = 2,62 brott/person.
262 brott/11 år = 23,8 brott/år
23,8/100 = 0,238 brott per person/år

Bikers hade i SR: s granskning under åren 1987 till och med 2007 begått:
396 brott av systemhotande karaktär/112 medlemmar = 3,54 brott/person och år.
396 brott/21 år = 18,9 brott/år
18,9/112 = 0,168 brott/person/år

2. Brotten av så kallat systemhotande karaktär har, i motsats till vad polisen uttalar, således inte ökat. Tvärtom, minskar de allteftersom. Så har polisen medvetet simulerat fram en skräckvision av bikern som ett systemhotande vidunder. Denna imaginära vision är dock icke byggd på vare sig sanning eller fakta. Nej, den är byggd uteslutande av drömmars stoff och fantasterier samt på en het önskan om större resurser, förbättrade övervakningsmöjligheter samt ett nytt super-FBI. Som stöd för detta mitt påstående kallar jag härmed polisen själv till vittnesbåset, i form av Rikskriminalpolisen: Samtidigt menar Rikskriminalpolisens Kriminalunderrättelsetjänst KUT "att rädslan tycks vara större än befogat. Faktiska hot och faktiskt utförda hämndaktioner, motiverar inte den upplevda omfattningen av de problem som rättsväsendet kan möta i samband med mc-gängen. ... finns en rädsla som endast delvis är berättigad. Enligt KUT får såväl polis som medier ta på sig en del av skulden för denna omotiverat stora rädsla. De har båda dramatiserat gängen och på så sätt medverkat till att spä på rädslan… På så sätt har medier och polis också förstärkt mc-gängens systemhotande karaktär." (Citat ur Brå: s rapport 1999:6, MC-Brott)

En annan tveksamhet vad avser statistiken rörande systembrottslighet utgörs av själva brottskategorierna. Utgör nödvändigtvis samtliga brott mot vapenlagen och alla misshandelsfall en systemhotande verksamhet? Måste innehavet av en pistol eller ett liknande föremål förutsätta att någon hotar själva samhällssystemet och planerar att ge sig på statsministrar, vittnen eller någon "höjdare"? Skulle man inte kunna tänkas inneha ett vapen i syfte att t.ex. skydda sig själv? Måste det faktum att man som biker slår ner en person som utmanar eller provocerar en t ex i ett gatuslagsmål, med automatik innebära att man är ett hot mot stat och säkerhet i ett land? Om ett misshandelsfall innefattar att man klår upp ett vittne som skall vittna emot en i kommande rättegång då är misshandeln självklart en systemhotande handling, ja. Men "vanliga" misshandelsfall kan ju inte med bästa vilja i världen kategoriseras såsom systemhotande varför statistiken borde uppdelas i ovidkommande och adekvata, systemhotande misshandelsfall. Antalet systemhotande brott hade då självfallet blivit väsentligt mycket lägre avseende bikers vilket förmodligen är orsaken till att denna naturliga uppdelning inte heller ägt rum!

Jag skulle vilja avsluta detta kapitel om bikerkriminaliteten med två citat och en avrundande kommentar. Först ut är ett citat ur boken Olja, krom och manlig gemenskap: Stephen Lyng och Mitchell L. Bracey, JR - Den enda procenten berövas gadden: "Även om Änglarnas utforskning av gränserna för den egna livsstilen förledde vissa klubbmedlemmar att begå smärre lagbrott, var de i sitt allmänna mönster av kriminella aktiviteter inte annorlunda än andra män från underklassen. Men deras subkulturella identitet och särpräglade stil gjorde dem till väl synliga måltavlor för polisiära åtgärder. Enligt Thompson utsattes Änglarna i samband med sina träffar rutinmässigt för polisens trafikkontroller, vilket ledde till åtskilliga åtal för mindre överträdelser som normalt skulle ignorerats.. Den primära effekten av denna praxis blev att brottsregister för klubbmedlemmar upprättades genom en process av selektiv lagtillämpning. Änglarna kanske inte bröt mot lagen oftare än andra motorcyklister, men de blev mycket oftare än den mera slätkammade majoriteten uppskrivna för de överträdelser de begick. Det kriminella mönster som utvecklades bland Änglarna under dessa år skapades alltså lika mycket genom den av polisen utövade sociala kontrollen som på grund av enskilda Änglars benägenhet för brott." Avsnittet refererar till Hunter Thompson och hans bok Hell´s Angels.

Mitt andra och sista citat väljer jag ur boken ”Svensk Maffia”, sidan 82.”..här var det ordningspolisen med piketstyrkan i spetsen, som fick i uppdrag att punktmarkera mc-klubbarnas medlemmar och supportrar ute på stan och i trafiken. Mängder av anmälningar skrevs om rödljuskörningar, bristande bilbältesanvändning, rattfylleri och ringa narkotikabrott”.

Detta är nyckeln till bikers förhöjda lightbrottslighet (mindre allvarliga förseelser) vad exempelvis avser trafik- och narkotikabrott. Kontrolleras ditt fordon och ditt blod ideligen kommer det givetvis att ge utslag i statistiken. Utslaget hade förmodligen blivit detsamma vilken befolkningsgrupp som än utsatts för liknande granskning avseende fordonskontroller, blodprov, skattefusk och svartarbete. Det är inte mängden av gruppernas vardagsbrottslighet som skiljer sig åt. Det är antalet kontroller och det repetitiva och systematiska i kontrollerandet som, endast drabbar bikerkulturen och självfallet därvidlag, också  i faktiska tal genererar fler fall av exempelvis bristande bilbältesanvändning.

Källor:  Brå:s rapport MC-Brott 1999:6. Kan laddas ned gratis från: http://bra.siteseeker.se/?q=mcbrott+1999%3A6B

Sveriges Radios granskning av mc-gängens brottslighet:
http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=1418325

Olja, krom och manlig gemenskap: Stephen Lyng och Mitchell L. Bracey - Den enda procenten berövas gadden:

Svensk Maffia - Lasse Wierup & Matti Larsson

Peter Schjerva                                            Tillbaka till innehållsförteckningen

       besökare sedan den 26 januari 2009   
          

www.payback.name   ○   För kontakt mejla: peter@payback.name   För adress och inskickande av material se kontaktsida

©  2009 - Allt material som publicerats i nättidningen Payback.name eller som förekommer på webbplatsen www.payback.name  är copyrightskyddat. Materialet får endast användas efter överenskommelse med utgivaren!
Alla överträdelser beivras!!!